Tänk er för i kväll!
Det är en dag i morgon också.
Happy Halloween Y´All!
Snart nog börjar det skymma, så det är dags att tända lyktorna.
Jag tror bestämt jag ska ta och baka en pumpkin pie.
Jag har pumpapurée, men ska kila till ICA och köpa grädde.
Condensed milk får ersättas med vispgrädde när den inte finns att tillgå.
Kanske slinker några trevliga tidningar ner i shoppingkorgen..?
Gåta från DN
Den här gåtan från DN hittade jag hos Helen :
Vad är det för skillnad mellan demokraterna i USA och förskolekrisen i Stockholm?
Demokraterna satsar på Barack Obama,
Stockholm satsar på barack åt barna.
Vad är det för skillnad mellan demokraterna i USA och förskolekrisen i Stockholm?
Demokraterna satsar på Barack Obama,
Stockholm satsar på barack åt barna.
Vad ska vi göra idag
Funderar som bäst på vad som ska göras idag.
Jag sov flera timmar längre än vanligt så nu är jag redo att anfalla på flera fronter.
Förslag på intressanta recept på fläskytterfilé emottages tacksamt.
Min morgonövning
I morse kunde jag inte motstå morgonfrosten och gav mig ut på en fotografisk övning runt huset.
Nu har jag roterat och testat olika saker på denna bild, så därför lägger jag ut den.
Jag har varit synnerligen ointresserad av foto sedan fotokursen med Frank B. på laborantskolan.
Han skrämde livet ur mig och fick en del andra att gråta.
Men.
Nya tag-
Fast Anselm Adams lär jag aldrig efterlikna.
Profilstudie
Profilstudie "Fallande löv"
Modell: Fluff
Foto: Kompis E
Makeup: Dotter K
Fotografering
Dotter K och Kompis E var ut på en fotograferingsrunda igår.
Jag trodde de skulle fånga höstens färger (de som fortfarande finns), soldiset och landskapet, men de är ju 15 år.
Det blev en i bästa fall "intressant" stilstudie av E och resten på vår katt Fluff.
Fluff är ganska fotogenisk för att vara katt, men den enda bilden jag fick mig tillsänt var bilden ovan.
Jag vet inte om det föreställer en gäspning eller en fräsning.
Säkert var hon inte så imponerad av dessa två tokor.
Hämtning
Nu ska jag hämta maken vid tåget och vi ska hämta pizzor, onyttigt och underbart.
Min karriär som roadie ser ut att ha kommit och gått inom loppet av en dag.
Jag har eventuellt inkompetensförklarats för jag behöver inte hämta dem.
Eller om det var så att trummisens föräldrar har större bil?
Undrar...?
Roadie
Idag ska jag vara roadie till Enter the Circus!
Whooooaaaaa!
Med andra ord ska jag transportera grabbar, gitarrer, trumset, mackor och dricka till en inspelningsstudio och sedan hem igen.
Fast utan mackor och dricka på hemfärden får man anta.
Det är äldsta grabbens band som ska göra sin första studioinspelning och det finns en kille här i stan som gör det till ett bra pris.
Undrar om det finns förväntningar på att jag ska vara häftig idag, de lär ju spela Death Metal Trash?
Jag vet inte vad definitionen på det är, men misstänker att det är extra tungt.
Rosa bandet
Rosa bandet galan pågår.
Om du inte bidragit kan du göra det nu.
Ring 099-90910 om du vill skänka 100 kr.
Mascara
Dottern och jag köpte varsin av ovanstående mascara.
Jag vet inte om hon testa sin än, men jag har använt två dagar.
Själva borsten känns underligt böjlig och sladdrig, men faktum är att man får på färg på alla strån.
Mascaran verkar inte kladda under dagen och var lätt att få bort på kvällen.
Dessutom var den en hel del billigare än Clinique.
Ett bra köp med andra ord!
Pannkakstårtan
Pettsson-boken Pannkakstårtan är min favorit.
När jag läste den för barnen när de var små, kunde jag knappast ta mig förbi stycket där Pettsson samlar upp alla sönderslagna ägg i en hink och stuvar som bäst ner sina gamla byxor i röran när grannen Gustavsson kom förbi.
Jag skrattade så jag tjöt och frustade på samma gång.
Kväll efter kväll.
Jag ska strax grädda pannkakor, men jag ska inte stoppa brallorna i smeten!
Cupcakes
Dottern har målat sina naglar i Halloweentema, svart med vita spindlar och spindelnät.
Att baka cupcakes och dekorera dem har varit en familjesyssla under många år.
Eller rättare sagt så har jag bakat, maken dekorerat och barnen ätit.
Kanske kunde K ta litet initiativ hemma och tillverka litet bakverk nu när hon ändå är hemma och är ledig.
Det tycker jag.
Svart & orange
På lunchen såg jag en vuxen kvinna på Drottninggatan som var klädd i svart kappa, svarta strumpor och skor och orange scarf och orangea handskar.
Det var så läckert!
Jag stod och höll i ett par orangea handskar i en butik i Uppsala men la tillbaka dem.
Det var så jag ångrade mig när jag såg henne.
Faktiskt har jag själv varit klädd i svart och orange idag.
Kollegan S tyckte jag var så uppiffad, han brukar då inte reagera till vardags så där.
Ja, det är ju Halloween snart, en av mina favorithelger, så osvensk som den ändå är.
High School Musical 3
Dotter och jag tog och gick på bio denna regniga söndag i slutet av oktober.
Det finns inte så mycket att välja på i Nyköping så det blev High School Musical 3 valet föll på.
Filmen är absolut inget extraordinärt ur någon synvinkel, men den var underhållande ändå.
Filmen påminde mig om slutet av tonåren då man inte visste var man skulle hamna i livet, man har drömmar och förhoppningar om både det ena och det andra.
Men faktum är, att så här 30 år senare, så skulle jag ändå vilja påstå att man kan uppnå många av dessa drömmar.
Om man tar sikte på målet och arbetar hårt och fokuserat, så även om man inte helt hamnar där man trodde, så kan man ändå nå delar av det. Kanske om man sedan tar och sätter nya mål och arbetar lika oförtrutet, så kanske man rentav hamnar på bättre slutresultat än man tänkt sig.
Självklart menar jag nu rimliga drömmar och förhoppningar, inte att alla kan bli generalsekreterare i FN eller mångmiljonär eller Nobelpristagare.
Förändringar
Nya möjligheter väntar bakom nästa hörn! Det är nu du kan agera vidare med det som du längtar efter, tro på dig själv, ta för dig
- Expandera!
Dessa visdomsord hittade jag hos Di.
Besök hennes blogg, hon håller på att förändra sitt liv ur vissa perspektiv.
Dessa visdomsord hittade jag hos Di.
Besök hennes blogg, hon håller på att förändra sitt liv ur vissa perspektiv.
Ändra klockorna
Har ni nu kommit ihåg att ändra på klockorna?
Det är nästan att det är samma sak varje år, man frågar sig framåt eller bakåt.
Om man tänker Spring - Ahead, Fall - Behind, så kommer man ihåg det.
Tycker i alla fall jag.
Blir det storm tro?
Jaha.
Har ni fått någon storm ännu?
Vi har haft en lugn morgon, men möjligen att det håller på att blåsa upp nu.
Vi får hoppas på att det inte blir så illa som för Dorothy i Kansas, så att vi i morgon vaknar upp i landet Oz.
Fast kanske hade det varit spännande?
Det fega lejonet var nog min favorit.
Jag har nog alltid gillat filmfigurer som upptäckt sin egen styrka.
Idol
ABBA-tema på Idol i kväll och alla sjunger så bra!
Favorit hittills är nog Robin E, där var det drag och det har inte jag hört från honom tidigare.
Det ska storma i helgen sägs det.
Vårt tak byttes ut efter Gudruns framfart, så förhoppningsvis ligger det kvar.
Slut på ännu en arbetsvecka
Nu ska jag göra mig klar och sedan iväg mot Akademiska sjukhuset för kursens sista dag.
Det var varit bra dagar och jag tror deltagarna är mycket nöjda.
Jag är också nöjd med att det är fredag!
Det var varit bra dagar och jag tror deltagarna är mycket nöjda.
Jag är också nöjd med att det är fredag!
Lungundersökt
Jag var försökskanin på ett par demonstationsundersökningar idag, bla i en "box" som den ovan.
Det var diverse andningsövningar med näsklämma, mot motstånd, med resistans, inandningar, utandningar.
Så jag vet nu att jag har litet högre lungkapacitet än normala genomsnittet, men att jag visar tecken på obstruktivitet.
Med andra ord finns de skador jag fick på luftvägarna 2001 i samband med en mycoplasmainfektion (lunginflammation som inte läkte på 4-5 månader) kvar. Fast det visste jag ju redan.
I kväll har vi ätit kantarellsoppa, lammytterfilé och chokladtryfflar, så jag är ganska nöjd nu.
Hotellfrukost
Nu ska jag göra mig klar och sedan gå och inspektera hur frukosten ser ut på det här hotellet.
Kaffe är det viktigaste.
Det är väl torsdag idag?
Full fart mot helgen med andra ord!
Uppsala
Här ovan ser ni den anatomiska teatern i Gustavianum.
Hit kom det fina folket för länge sedan för att beskåda nyheten obduktion.
Jag tror inte jag hade velat sitta på första raden i mina långa kjolar.
Annars har dagen varit intressant, men jag kan då rakt inte påstå att jag har koll på spirometrikurvor från astma- alternativt KOL-patienter. Jag lyssnar och försöker greppa, somligt går bättre, annat sämre.
Gasdiffusion gick definitivt sämre.
Eventuellt fick jag förklaring till dotterns "ansträngningsastma".
Hon kan mycket väl ha en hög obstruktion bestående av stämbanden eller de falska stämbanden.
Det är mycket vanligt att tonåringar, framförallt flickor, får andningsproblem med högt piiiiip i samband med idrottsutövande, där de inte är hjälpta av luftvägsvidgande och många gånger är det just stämbanden som förhindrar luftflödet.
Det ska visst gå att operera.
Dottern är utredd av två uppsättningar läkare, men ingen verkade ha koll på denna möjligheten, som beskriver hennes problem på pricken.
Jag bor på Eklundshof, ligger bakom Pollacksbacken och för att jag fick byta hotell med kort varsel, har jag fått en minisvit.
Jag kommer nog att ha det bra här i två nätter.
Tisdag
Jag fick nog allt gjort idag.
Maken hade föreläst på KI så vi åt lunch tillsammans. Det tillhör verkligen inte vanligheterna.
Vi gick till en sushirestaurang vid Norra Bantorget och där var sushin så japansk så jag inte klarade av det.
Efter vår resa till Japan har jag haft litet svårt med japansk mat, före resan var det det bästa jag visste.
Hur som, vi drack kaffet på Vete-Katten, alltid mysigt.
Efter några timmars ytterligare arbete åkte vi hem.
I Nyköping var jag och köpte en svart Nanso-tunika, strumpbyxor Vogue i bränd orange och ett läcker halsband från .. kan det heta OXXO kanske.
Jag ska ju kursleda i Uppsala resten av veckan och behövde litet förstärkning i representationsgarderoben.
När vi väl var hemma alla blev det falukorv och potatismos och mango & papaya till dessert.
Och nu är det House.
Sol!
Sol har vi inte ute, men vi kan väl låtsas!
Sen kan vi väl hoppas på att något riktigt roligt ska hända idag, så då kanske det gör det!
Lappteknik
T håller på och planerar för syslöjden som de ska ha efter höstlovet.
Katten ska få sig ett täcke i lappteknik.
Jag har aldrig ägnat mig åt sådant.
Symaskiner brukar slå på bromsarna direkt när jag närmare mig.
Tur att jag slipper.
Fast jag tycker det är fantastiskt fint.
Regning måndagmorgon
Nog kändes mobilen som en liten djävul när den 4.45 informerade om att det var dags att stiga upp.
Det regnar.
Det är mörkt så jag kan varken sminka mig eller läsa tidningen i bilen och när vi tar pendeln från Flemmingsberg är det så packat, så jag är glad varje gång jag slipper inandas någon medpassagerares förbrukade utandningsluft.
En himlans tur att jag hade en Froosh smoothie i kylen på jobbet, det känns som en liten vitamininjektion.
Happy Monday to you all!
Laga mat till veckan
I vanlig ordning har söndagen försvunnit i ett huj.
Det har varit skolarbete för barnen, tvätt, handla mat och nu står grytan på spisen och puttrar.
Köttfärssås till veckan.
Det var bra pris på nötfärs, så det finns förberedd chili con carne till veckan också.
Jag ska till Uppsala onsdag-fredag, så det är bra att middagsmaten är uttänkt och påbörjad för de här hemma.
Ingen kommer hem tidigt precis...
Nu ska jag se om det går att kommentera, det gick ju inte tidigare.
Första halkan 1995
Vi bodde i Enköping när barnen var små. På fredagarna deltog vi på Småbarnsrytmik i en lokal ute på landet och detta var något av veckans höjdpunkt. Inte nödvändigtvis sjungandet, men det goda fikat och att leka med andra barn och prata med andra föräldrar. Lokalen låg så fint, så bara bilturen dit var oftast riktigt mysig.
Så i början av november 1995 var M 4 år och K 2 år och T låg i magen sen 6 månader tillbaka. Morgonen var solig och frisk, men det hade varit kallt på natten och med en Volvo 245:a med fortfarande sommardäcken på, var det bara att köra försiktigt.
Några timmar senare var sjungandet, fikandet, lekandet och pratandet över, och vi åkte hemåt. Med tanke på morgonens väglag körde jag bara 40 km/h för säkerhets skull. Minibussen som låg bakom tyckte att det gick alldeles för långsamt fram, så vid en raksträcka kör han om mig. Jag styr bilen en aning mot höger och hamnar på ren blankis. Frikoppling gör inget i det här läget. Bakänden på bilen börjar svänga fram och tillbaka, till slut roterar vi 180 grader och glider baklänges i bilens färdriktning och lägger oss sedan i ett djupt krondike.
-Håll i er! hojtar jag till barnen, nu åker vi i diket!
Minibussens förare ser inget av detta, men däremot kommer föraren från bilen som var bakom den springandes. Han är förskräckt när han försöker slita upp dörren på passagerarsidan.
-Hur är det med er?!?! Det där såg riktigt otäckt ut!?!!! ropar han.
Nu var det ju ingen som helst fara med oss. Barnen satt fastspända i sina stolar och jag hade inte fått några smällar mot magen. Men det var inte tal om att jag skulle komma ur bilen, då dikeskanten tryckte helt an mot förarsidans dörr. Mannen hade mobil, ganska ovanligt på den tiden, och ringde efter bärning åt oss. Bärgarna var mycket upptagna, då det satt bilar i dikena runt hela Enköping, men de skulle komma så fort som möjligt.
Väl ensamma satt jag och hittade på historier och försökte göra hela missödet till ett äventyr för barnen. De var inte skrämda på något vis, så det gick ingen större nöd på oss. Så kom grisbilen från svinfarmen intill körandes på vägen, och jag sa till barnen:
-Och här kommer grisbilen!
Man är ju litet påverkad av Lars Ekborgs monolog om skogshuggaren... Grisbilen stannar och föraren slänger upp vår bils baklucka och hojtar in i bilen:
-Ska jag dra upp er?
Jag förklarar att bärgaren är på väg och att jag inte förstår hur han tänkt dra upp oss, men han svarar att han gör det med kedjor innan han drämmer igen bakluckan. Nu blir jag litet fundersam och mer fundersam blir jag när jag märker hur han börjar rassla med kedjor bak på bilen. Han hoppar in i grisbilens förarhytt och sedan börjar ett förskräckligt knakande och gnisslande. Det låter som att bilen är på väg att dras itu!
Just då kommer bärgaren till min stora lättnad och han säger till grisbilsföraren att han nu tar över. Han kommer och kollar hur det är med oss och konstaterar att jag sitter med stor mage. Eftersom jag aldrig kört i diket tidigare frågar jag honom vad jag ska göra när han väl börjar dra upp oss.
-Följ efter med ratten. Det är det enda du behöver göra, säger han lugnt och tryggt.
Bärgaren kopplar på sina wirerar i bilens framände och sakta men säkert kommer bilen upp ur diktet. Lika elegant som vi gled ner, lika elegant kommer vi upp. Och jag följer efter med ratten. Det är det enda jag fokuserar på: följ efter med ratten. Väl uppe på vägen igen, ser jag några röda lampor tändas bak på bärgningsbilen. De lamporna har inget med bärgningen att göra, min uppgift var att följa efter med ratten, och det är just det jag gör.
För sent inser jag att det är bärgningsbilens bromsljus som är tända, i stället för att få min fot på vår broms, trampar jag ner kopplingen och pang! åker jag in i bärgningsbilens bakdel.
Vi fick litet bucklor i plåten. Jag var nog mer skärrad än jag just då ville erkänna. Några dagar senare får jag veta att jag skadat bärgningsbilens hydraulkablar.
Så kan det gå.
Kör inte in i bärgningsbilar, det säger jag bara!
Så i början av november 1995 var M 4 år och K 2 år och T låg i magen sen 6 månader tillbaka. Morgonen var solig och frisk, men det hade varit kallt på natten och med en Volvo 245:a med fortfarande sommardäcken på, var det bara att köra försiktigt.
Några timmar senare var sjungandet, fikandet, lekandet och pratandet över, och vi åkte hemåt. Med tanke på morgonens väglag körde jag bara 40 km/h för säkerhets skull. Minibussen som låg bakom tyckte att det gick alldeles för långsamt fram, så vid en raksträcka kör han om mig. Jag styr bilen en aning mot höger och hamnar på ren blankis. Frikoppling gör inget i det här läget. Bakänden på bilen börjar svänga fram och tillbaka, till slut roterar vi 180 grader och glider baklänges i bilens färdriktning och lägger oss sedan i ett djupt krondike.
-Håll i er! hojtar jag till barnen, nu åker vi i diket!
Minibussens förare ser inget av detta, men däremot kommer föraren från bilen som var bakom den springandes. Han är förskräckt när han försöker slita upp dörren på passagerarsidan.
-Hur är det med er?!?! Det där såg riktigt otäckt ut!?!!! ropar han.
Nu var det ju ingen som helst fara med oss. Barnen satt fastspända i sina stolar och jag hade inte fått några smällar mot magen. Men det var inte tal om att jag skulle komma ur bilen, då dikeskanten tryckte helt an mot förarsidans dörr. Mannen hade mobil, ganska ovanligt på den tiden, och ringde efter bärning åt oss. Bärgarna var mycket upptagna, då det satt bilar i dikena runt hela Enköping, men de skulle komma så fort som möjligt.
Väl ensamma satt jag och hittade på historier och försökte göra hela missödet till ett äventyr för barnen. De var inte skrämda på något vis, så det gick ingen större nöd på oss. Så kom grisbilen från svinfarmen intill körandes på vägen, och jag sa till barnen:
-Och här kommer grisbilen!
Man är ju litet påverkad av Lars Ekborgs monolog om skogshuggaren... Grisbilen stannar och föraren slänger upp vår bils baklucka och hojtar in i bilen:
-Ska jag dra upp er?
Jag förklarar att bärgaren är på väg och att jag inte förstår hur han tänkt dra upp oss, men han svarar att han gör det med kedjor innan han drämmer igen bakluckan. Nu blir jag litet fundersam och mer fundersam blir jag när jag märker hur han börjar rassla med kedjor bak på bilen. Han hoppar in i grisbilens förarhytt och sedan börjar ett förskräckligt knakande och gnisslande. Det låter som att bilen är på väg att dras itu!
Just då kommer bärgaren till min stora lättnad och han säger till grisbilsföraren att han nu tar över. Han kommer och kollar hur det är med oss och konstaterar att jag sitter med stor mage. Eftersom jag aldrig kört i diket tidigare frågar jag honom vad jag ska göra när han väl börjar dra upp oss.
-Följ efter med ratten. Det är det enda du behöver göra, säger han lugnt och tryggt.
Bärgaren kopplar på sina wirerar i bilens framände och sakta men säkert kommer bilen upp ur diktet. Lika elegant som vi gled ner, lika elegant kommer vi upp. Och jag följer efter med ratten. Det är det enda jag fokuserar på: följ efter med ratten. Väl uppe på vägen igen, ser jag några röda lampor tändas bak på bärgningsbilen. De lamporna har inget med bärgningen att göra, min uppgift var att följa efter med ratten, och det är just det jag gör.
För sent inser jag att det är bärgningsbilens bromsljus som är tända, i stället för att få min fot på vår broms, trampar jag ner kopplingen och pang! åker jag in i bärgningsbilens bakdel.
Vi fick litet bucklor i plåten. Jag var nog mer skärrad än jag just då ville erkänna. Några dagar senare får jag veta att jag skadat bärgningsbilens hydraulkablar.
Så kan det gå.
Kör inte in i bärgningsbilar, det säger jag bara!
40-års kalas i Enköping
Då har vi varit till Enköping och uppvaktat lillasyster och beundrat tvättmaskinen som var den enda presenten hon önskade sig och fick från oss, dvs familjen, moster och barnens farmor.
Vi har ätit och druckit gott och som det brukar var mängden mat överdoserad med många faktorer.
På vägen hem var det både viltolycka och korsande rådjur, så det var bara att ta det lilla lugna.
För många år sedan hade Syster Yster (min andra syster) och jag en stående vals som vi drog när vi var på krogen.
Valsen bestod i att vi spelade i Enköpings damrugbylag.
Killarna vi träffade trodde oss.
Klart, vi var och är (hmm?), byggda som rugbyspelare, men jag som hade nollkoll på lagsporter, jag klarade mig långt med att berätta att jag spelade back och dessutom var en jäkligt snabb sådan. Back var den enda positionen jag antog fanns i de flesta lagsporter.
Andra varianter var fallskärmshoppning, Avesta damfäktarklubb/dragspelsklubb, för att inte tala om den flytande ryskan vi brukade prata med varandra på.
Det var länge sedan jag drog sådana valser, kanske är det dags igen?
Kalas
Min lilasyster fyller 40 år idag, så nu ska vi strax iväg till Enköping på kalas.
Det är fint väder ute, så det blir nog en fin biltur.
På återhörande!
Freaky Friday
Det var länge sedan jag skrattat mig igenom en film så som ikväll med Freaky Friday.
Något för mammor och tonårsdöttrar, men vem skulle inte skratta åt filmen?
God natt nu!
Chocolate chip cookies
Litet dammsugning blev gjord.
Promenad till affären med dotter K.
Sedan bakade jag chocolate chip cookies.
Maken hade med sig ett par påsar Nestlé chocolate chips från USA så det var bara att baka på.
Och äta smet.
Yngsta sonen hade SO-test på antikens Grekland och Romarriket och som det låter, så gick det riktigt bra.
Nu är det fredag och det tänker jag njuta av.
Vad är det för dag idag?
Utslagen har jag känt mig mest hela veckan.
Korta nätter?
Oinspirerad?
Annat?
Hur som är det fredag idag.
Jag är ledig och har inga måste-måsten.
Några borde-borden kanske, men sånt kan förträngas.
Vi får säga som Kattis;
Det är Glädjens Dag!
Middagsmeny
Jag har fått i uppgift att sätta ihop middagsmenyn för 40 personer till torsdag kväll nästa vecka.
Middagen hålls på Grand Hotell Hörnan i Uppsala och jag har deras à la carte meny att välja från för ett bestämt belopp.
Det är nog till 95 % kvinnor, de flesta medelålders, som deltar.
Kött, fisk, fågel till varmrätt?
Vilt eller tamt?
Förrätt eller dessert till varmrätten?
Vad tycker ni?
Var och en får själv inhandla alkoholhaltiga drycker.
Föraningar
Andlighet, New Age, seanser, häxeri,
allt sån´t hålls jag inte med.
Jag tycker att det inte finns något mer dravligt än det.
Men jag har varit med om en sak som är skum, fast jag har förklaringar till att det hände.
En av mina allra närmaste vänner väntade barn, ja, hon var den första av mina vänner att få barn.
Hon och hennes man hade inte talat om vilket datum barnet var beräknat till, allt vi visste var höstkanten.
Så vaknar jag en söndag morgon vid 3.45-tiden med värkar.
Jag hade aldrig fått barn, så inte visste jag vad värkar var, med detta var värkar och jag tänkte: Eva.
När klockan var rimligt mycket började jag ringa hem till dem (detta var före mobilernas tidevarv) och inget svar.
Jag ringde och ringde, lämnade meddelande efter meddelande.
I närmare två dygn ringde jag innan hennes man ringde och berättade att de efter en mycket utdragen förlossning fått en liten son.
Jag var den enda som hade ringt.
Och jo, det var just 3.45 där på morgonen som Eva väckt maken.
Inget annat än tillfällighet förstås.
Eller så var hon mig så kär så jag hade omedvetet klurat ut det.
Eller så var det att jag ville att barnet skulle födas på min födelsedag, fast nu föddes han dagen efter.
Två år senare födde Eva och jag barn samma dag.
Snacka om synkronisering!
Jo, och hon och min mamma har samma födelsedag.
Nog om sånt dravel.
God natt!
Onsdag
Jag känner mig som ett tjohoo-det är onsdag.
House igen
Högst intressant att en man sätter kateter på sig själv.
Och det har visst börjat jufflas i städskrubbarna på samma vis som i Greys Anatomy.
Intressant.
Vi får se hur säsongen artar sig.
Idol final 2008
De biljetter till Idol finalen 12 december som fanns kvar efter lördagens försäljning blev till salu via TicNet idag kl 15.00.
Jag köpte tre biljetter, till dotter K, Kompis E och mig själv.
Om det är bra musik?
Nja, vet inte, men inte får tjejerna gå själva heller.
Det blir säkert roligt!
Räven! Räven!!
En eftermiddag sent i oktober för ett antal år sedan, hör jag hur grannen ropar ute:
-Anne! Anne!!! Räven!!!!
Jag kastar upp dörren och där, utanför dörren, står helt riktigt räven.
Dotter K börjar yla i högan sky (hon var liten då) för hon tror att det är vargen som står på vår grusgången.
Min tanke är inget annat hönsen.
Har räven varit på hönsen?
Återigen, som med grävlingsslagsmålet, hoppas jag i skorna och rusar ut.
Barnen blir tillropade att hålla sig inne.
Räven försvinner som ett rött streck och jag börjar galoppera runt i vår stora trädgård.
Ganska snart ser jag dun och fjädrar som blåser runt i vinden.
Spåren leder till en död ungtupp.
Ännu en ungtupp ligger i närheten och i en buske i komposthögen sitter en förstenad sussexhöna, vid liv.
Jag hittar ytterligare några hönor i olika buskar, litet skadade allihop men inte livshotande.
På baksidan av huset ligger en brahmatupp, fortfarande vid liv men orörlig.
Å nej, är allt jag tänker, yxan... Han får inte lida!
In i hallen och jag hämtar en svart sopsäck för att bära brahman till vedkubben. Jag vet ju inte hur skadad han är och vill inte ha något över händerna. Till min lättnad hade han hunnit dö på den stunden.
Men så börjar jag fundera på var vår fintupp, Orpingtontuppen, han som knackar på ytterdörren om han är hungrig, den högst rankade är?
Jag rusar runt i buskarna och tittar överallt, innan jag tänker: hönshuset.
Mycket riktigt.
På översta pinnen sitter fintuppen med tre av de högst rankade hönorna.
Mitt i allt elände blir jag så fascinerad över naturens beskaffenhet.
Ungtupparna, soldaterna, var de som tog striden mot fienden, och han med de finaste generna tog finhönorna med sig till tryggheten.
Som en av makens kollegor fick höra av sin fru vid besök hos oss:
-Du har mycket att lära av en tupp till och med!
Snart är det advent
Jag mumsar på en liiite sur mandarin, men smaken får mig att se fram mot advent och jul
Kaffe, pepparkakor och mandariner.
Och tända ljus förstås.
Nu känns plötsligt mörkret som har återvänt ganska hanterbart.
Söndag kväll
Här har vi då den stolte pumpaodlaren.
Hans insats bestod till största delen i att inspektera ägorna, men det är gott så.
Vi hoppas på att pumporna håller sig i 14 dagar till, sen ska här dekoreras!
Jag är klar och färdig och ska nu äntligen i säng.
I morgon är det måndag.
Mitt och andras
Dagen har gått åt till skolarbetshjälp åt barnen, tvätt och nu slutligen mitt eget pluggande.
Lean productions fem principer är dessa:
* Definiera kundnyttan
* Identifiera värdeflödet
* Kontinuerligt flöde utan avbrott
* Kundorderstyrning i form av ett dragande system
* Ständiga förbättringar i strävan efter perfektion
Dem ska jag vrida och vända på litet grann och hitta konkreta exempel.
Även fast jag gjort detta tidigare, så tar det tid att få till texten.
Jag har deadline i kväll så det är bara att traggla vidare.
Mors!
Drömmar
Jag har återkommande drömmar om att packa väskor.
Det är många väskor som ska packas och tiden är knapp.
Väskorna räcker inte till, det är mer och mer saker som ska med.
Snart går planet, tåget, bilen.
Ibland ska det också städas innan vi kan åka.
I natt yrde dammråttorna omkring bland alla halvpackade väskor.
Till slut gav jag upp packandet och tog och vaknade.
Listan över saker som ska göras idag är nog längre än antalet timmar som står till förfogande.
Men!
Diskmaskinen har släppt sin elektroniska spärr, eller vad problemet nu var, så nu diskar den för fullt igen.
Alltid något.
Små sötisar
Dessa sötisar och 12 kompisar till har vi utanför köksdörren.
Hon med "stjärnan" i pannan, Nr 236, är den mest sociala och nyfikna av dem alla, kommer alltid fram och tittar nyfiket.
Sen P-O satte upp nytt stängsel har de hållit sig i hagen, fast nu skulle det nästan vara bra om vi fick dem att skita i pumpalandet som ligger alldeles intill hagen.
Höstgödsling.
Det borde väl funka eller?
Griffins
Nyköping har ett ishockeylag för damer som heter Griffins.
Griffins är detsamma som Grip, ett fabeldjur som är blandning mellan örn och lejon.
Förra säsongen spelade de i div 1, men är nu tillbaka i 2:an.
Jaha.
Och varför klurar jag på detta?
Gissa det ni!
Fredagsrutin
Gääääsp...
Jag tar nog och lutar mig litet här i soffan....
Zzzzzzznark.
Fredagkväll
Efter en bra dag med både städning i morse och sen givande, nytt umgänge över lunch, sitter jag nu framför Idol med ett glas rött vin. Vi åt wokad kyckling, grönsaker och nudlar till middag och köket är röjt.
M har söta, lilla C här. C och hennes familj ska till Indien i jul och bland annat besöka hennes pappas familj så vi hade en hel del att klura över.
Det här har varit en riktigt bra dag, en Glädjens Dag.
Mera sånt!
Bloggarträff!
Ha!
Jag har haft min första bloggarträff idag!
Tänk så det kan bli!
En kommentar på en blogg för ett antal dagar sedan ledde till att vi satt på Hellmans och pratade non-stop i, vem vet hur många timmar!
Den jag har träffat är Dubbelörnen.
Hon och hennes man hade varit på visningen av vårt hus när den gick till försäljning för snart tre år sedan, och det var bara beröringspunkt nr ett.
Så härnäst ska jag till Dunker och spana in Karl Johans-gården.
Hoppas Dubbelörnen bakar en äppelkaka tills dess.
Glädjens Dag
Fredag!
Tjohoo!!!!
Jag måste röja fort som den så att jag hinner!
Sen får vi se...
Natt
Nu i säng!
Det blir virvelvindsröjning på morgonen.
Sen ska jag göra något riktigt roligt!!!
Berättar i morgon.
God natt!
Ledig fredag
I morgon ska jag vara ledig.
Inte jobba.
Inte resa.
Betyder nu inte sovmorgon nödvändigtvis, alla andra ska ju iväg.
Men jag kan göra vad jag vill.
Och inte vill.
Få se vad det blir.
Äntligen!
Jean-Marie Gustave Le Clézio,
en gammal bekant till er alla?
Inte det?
Hmmm.
Påminner inte han om den onde snubben i Spiderman?
Inte kände jag mig som flodis i morse...
Däremot har jag känt mig som gubbsen ovan på sistone.
Och vaddå känt mig, förresten?
Jag ser väl ut som en också.
Jag vet mycket väl vad som behövs för att ta itu med vikt & hälsa, men därifrån till att genomföra det...
Jobb hela dagarna, 3-4 timmars resa på det, vad händer då efter middagen hemma?
Soffa, soffa, soffa...
En förändring behövs.
Jag måste tänka till.
På allvar.
Dags...
Även om det inte blir något kvällsbad för mig, så ska jag göra som Hippo nu.
Sleep tight!
TV
Greys anyone?
Jaaa, mååå hooon leeeeeeevaaaa....
Vi gick upp en trappa för en födelsedagsuppvaktning, B och jag.
Varför ställer man till med sånt här på arbetsplatser?
Vi antog att det skulle föreställa trevligt och på ett sätt var det kanske det, men det var ju atmosfär som vid en begravning.
-Ja, jag minns att du började här 1975 och nu har det gått så många åååår och du har gjort så många bra saaaker..!
-Jaa, måå hon leevaa!
I begravningstakt.
-Hurra, hurra, hurra, hurra!
Trött och segt.
(Tur att inte jag är lika gammal som du! tänkte väl det fåtal som är yngre.)
Jag sa till B att om jag är här när jag fyller 50, så mördar jag dem alla om de hittar på något sånt här.
Så när min mobil ringde plötsligt, så försvann jag som en skållad råtta.
Det måste vara DRAG på tillställningarna!
En frostig morgon
Det är skrapning av vindruta som gäller nu.
Vi har så mycket bråte i garaget så det är inte tal om att ställa in bilen.
Jag slumrade till mellan Flemmingsberg och centralen och det kändes som att jag behövde det.
Nätterna är så korta ibland.
Eller ofta är de korta.
Jag har tänkt vara effektiv idag.
Jobbajobbajobba!
Ny bekanskap
Jag har gjort en ny bloggbekantskap, Dubbelörnen, jättekul!
Maken, äldste sonen som var ett år och jag var till Alaska oktober 1992.
Vi hade hyrbil och körde så att vi skulle kunna åka båt över Prince William Sound.
Jag satt i baksätet med M och tittade ut genom förnstret på det förbiilande landskapet och efter en stund frågade jag maken:
-Är det många fåglar här som har vita huvuden?
Han bara stod på bromsarna och tvärnitade.
Han hade aldrig sett en vithövdad örn i hela sitt liv i Nordamerika och där hade jag sett flera stycken sittandes nästan som sparvar i de kala träden!
K backade och fick sig en titt på den sista av dem.
På färden över sundet såg jag en val på avstånd och i varje hamn båten angjorde såg vi massor med uttrar som simmade omkring på rygg med musslor på magen.
Till Alaska skulle jag gärna åka igen.
Det var vackert bortom alla föreställningar och det var vildmark.
Judas Priest
Jo, jag köpte fyra biljetter till Judas Priest-konserten 28 februari.
Återigen går familjen, inte jag.
Jag skulle inte kunna peka ut en Judas Priest-låt om så mitt liv hängde på det.
Dessutom är inte Metal, eller vad de är, inte min grej.
Tanten undrade vad för musik jag gillar då.
Jag vet inte, musik existerar för mig när jag kör eller åker bil.
Pop. 80-tal. 90-tal. Radio-musik. Skum, experimentell musik.
Inte folkmusik, inte headbangarmusik (om inte sonen spelar då förstås!), definitivt inte dansband.
Faktiskt så tror jag nog att jag föredrar tystnad framför musik!
Tisdag
Och möte hela dagen lång.
Biljetterna till Judas Priest släpps nu på morgonen.
Jag är inte intresserad men familjen är i vanlig ordning.
Få se om jag kommer fram på TicNet före första mötet.
Hoppas ni får en bra dag!
Sweet Dreams
Även om min säng inte ser ut som den ovan, så hör jag dess kallelse:
-Kom i sääääng! Kom i sääääääng!
Jag tar med mig Tara och går upp.
Måndagar är trötta dagar.
Förresten, läs om den nya dokusåpan "Ensam tant söker" hos Rutan
Här kan man snacka dramatik!
Pumpaskörd!
Foto: K med iphone.
Spana in våra pumpor!
Maken skördade idag och dessa är en del av dem.
Onekligen är pumporna av den största sorten Atlantic Giant litet snedvuxen, men det gör inget.
Den största av dem är så stor att han inte klarade av att lyfta den ensam!
Jag är så glad och pumporna är så fina!
Nu behöver vi få in dem i Vita Huset bara tills Halloween.
Bilen är hämtad förresten.
Vänster drivknut var problemet, inte kopplingen.
Startproblemet hade han ingen lösning på som lät särskilt övertygande.
Lunchmöte
Vi var ut till Villa Brevik på Lidingö på lunchmöte.
Eller rättare sagt, vi blev visade anläggningen och blev sedan bjudna på lunch.
Stället var riktigt fint, fräscht och härligt och maten...mmmmmums.
Där ska vi hålla en kurs om litet drygt en månad.
Jag tror och hoppas att det blir riktigt bra!
Stora fötter
Tjejerna och jag åkte SJ-tåg till Stockholm i morse.
Tåget var en av dessa trånga dubbeldeckare.
Vid 4-platsen som vi satte oss vid, satt en man vid ena fönsterplatsen, mitt emot mig.
Jag ställde min väska vid mina fötter, under mitt säte.
Sen försökte jag hitta en bra plats åt mina fötter.
Då säger mannen att jag borde ta och ställa väskan på hyllan övanför.
Dels hade jag ingen lust, dels gjorde han mig irriterad och dessutom var ju väskan under MITT säte.
Så jag svarade honom:
-Du, det är faktiskt mina fötter du sparkar på.
-Ja, det är ju litet trångt här, så du får väl flytta på fötterna då kanske.
Och där sitter han med sina 42:or i princip under mitt säte.
Skitgubbe!
Tjejrna babblade och kacklade hela resan, mannen försökte slumra, men jag tänkte att han kan ha det.
I morgon bitti
I morgon lär det kännas så här..
Bilen är ju fortfarande på verkstan och vi har ingen hyrbil, så det blir buss 5.47.
Ja, ja, cést la vie!
Nästa bok jag ska läsa är Så länge solrosorna blommar, Viveka Lärn.
Jag har läst den förut och det är ytterst sällan jag anser en bok är värd att läsas om.
Få se hur det blir med denna, om den visar sig vara värd det.
Jag tror det.
Bilen är ju fortfarande på verkstan och vi har ingen hyrbil, så det blir buss 5.47.
Ja, ja, cést la vie!
Nästa bok jag ska läsa är Så länge solrosorna blommar, Viveka Lärn.
Jag har läst den förut och det är ytterst sällan jag anser en bok är värd att läsas om.
Få se hur det blir med denna, om den visar sig vara värd det.
Jag tror det.
Regn och regn
Är detta nu början på en längre regnperiod igen tro?
Det har kommit ner non-stop sedan 8-tiden i morse.
Men, jag har tvättat och hjälpt barnen med skolarbete.
Allt från elementär franska till renässansens paradigmskifte och De hängdas ballad av Villion.
Det är inte sant så allmänbildad man blir tack vare sina barn!
Maken och T gick till affären och handlade kanelbullar.
Inga hembullar för oss denna gång, men mums ändå!
Söndag
Hos oss regnar det för fullt. Det var visst en storm på ingående. Snö i Härjedalen, Dalarna och norröver.
Vi hade ju tänkt skörda pumporna idag, men det lär inte gå. Det är ju rena lervällingen där ute. Ja, om det regnar lär de inte frysa i alla fall. Vi får hålla koll på väderleksrapporterna under veckan som kommer.
Jag läste klart Nu vill jag sjunga dig milda sånger och den var OK. Jag behöver få tag på någon som läst boken, som kan tala om för mig varför Astrid gjorde det. Jag gick till och med tillbaka till de kapitlen, men detaljerna är för få. Jag kunde i viss mån koppla det till Toni Morrissons Beloved, men vet inte om jag tänker rätt.
Jag blev inte klok på varför.
Vi hade ju tänkt skörda pumporna idag, men det lär inte gå. Det är ju rena lervällingen där ute. Ja, om det regnar lär de inte frysa i alla fall. Vi får hålla koll på väderleksrapporterna under veckan som kommer.
Jag läste klart Nu vill jag sjunga dig milda sånger och den var OK. Jag behöver få tag på någon som läst boken, som kan tala om för mig varför Astrid gjorde det. Jag gick till och med tillbaka till de kapitlen, men detaljerna är för få. Jag kunde i viss mån koppla det till Toni Morrissons Beloved, men vet inte om jag tänker rätt.
Jag blev inte klok på varför.
Stjärnor på is
Tja. Vad ska man säga om Stjärnor på is?
Inte mycket.
Gynning borde vara tyst.
Programidéen var inte särskilt orginell.
Programmet tog aldrig slut.
Nja, tror knappast jag kommer att sitta klistrad nästa lördag.
Tacogratäng
I kväll blir det tacogratäng, fast inte i portionsform som på bilden, utan i stor form.
Det är en av M:s favoriträtter, så därför ska vi vänta tills han kommer hem från sin spelning vid 19.30-tiden.
Fast vi börjar ju bli bra hungriga redan...
Undrar om det finns något att mumsa på i skafferiet?
Höstkaka
För bra länge sedan lovade jag Ina att lägga in recept på Höstkaka, en enkel och god äppelkaka jag gör ibland.
Höstkaka
150 g smör smältes
2 ägg och 2 dl socker vispas poröst
Tillsätt det smälta smöret
Blanda 3 dl mjöl och 2 tsk bakpulver och tillsätt det till smeten
Häll smeten i en smord och bröad form.
Skala och klyfta ca 3-4 äpplen, vänd dem i socker/kanel-blandning och stick ner klyftorna i kaksmeten.
Grädda i ca 40 min i 200 graders värme.
Enjoy it!
Husmusen
Så har maken också sett samma (får vi hoppas) husmus som dottern såg häromdagen.
Den skuttade glatt och fint tvärs över köksgolvet och försvann.
Katten har varit på vift hela dagen utomhus, så henne har vi inte haft hjälp av.
Fällor är inte riktigt min grej och gift är alltid ett riskmoment för katten (även om katter är smarta).
Vi får väl se till att täta ordentligt under diskbänken och hoppas på att katten gör det hon ska.
Annars har vi röjt idag och pluggat franska med T.
Inga kanelbullar...
Jag kan bara inte låta bli
Under personligt i dagens tidning kan man läsa följande annons:
Ridintresserad man
50, söker ryttarinna för gemensamma intressen,
mysiga kvällar, ridturer, trevliga middagar
och annat kul och bus.
Du finns med hästlukt i håret.
Svar till "XXXX"
Mina associationer far all världens väg och inte är det kort trav och hovkratsning jag tänker på.
Ja, inte den sortens kort trav i alla fall.
Vad tänker ni?
Och vad är det för dag i morgon???
I morgon är det:
Kanelbullens dag!
Det är bara att ställa in sig på att knåda deg i morgon!
Är det någon som har ett eget, litet hemligt trick, för att få bullarna extra goda?
Jag har hört talas om att riva mandelmassa.
Undrar om det var H:s mamma som rev äpplen i sina?
Själv är jag mycket generös med smöret.
Mmmmm....
Jag blir så sugen på bullar!
Vad är det för dag idag?!?
Jo!
Det är fredag!
Och så här kvick far jag iväg när jag är klar med mina uppgifter idag!
Happy Friday All!
Så kan det bli!
Jag har under många perioder jobbat extra inom äldreomsorgen och jag har alltid upplevt det som ett viktigt jobb.
Jag har nog alltid kunnat känna och visa empati för gamla människor, men måste nog medge att det inte alltid var så självklart när jag var i övre tonåren, och då hände ibland olika missöden.
När jag var 19 år jobbade jag på ett långvårdsjukhus som biträde.
De boende delade ibland rum fyra och fyra.
En morgon hjälpte jag fyra kvinnor i ett rum på morgonen och de var i olika behov av hjälp.
Och de var alla dementa i högre eller mindre grad.
En liten gumma tufflade runt handfatet,
Hon tvättade händer, kammade hår, grejade och donade.
Så uppmuntrade jag henne att stoppa in tänderna som hon hade lagt på handfatet.
Gumman tog lösgommen och förde in den till munnen och så mumlade hon:
-Jag får inte in den!
-Jo då, försök igen, du får väl gapa litet mer, svarade jag.
Gumman tröck och tröck med lösgommen, men fick inte in den, så jag erbjöd mig att hjälpa till.
Med handskbeklädda händer började jag trycka in hennes tänder i munnen, men det gick inte.
Jag bad henne gapa mer och slappna av, men det var som förgjort.
Själv ville hon ju gärna få in dem.
Till slut utbrast jag:
-Men vad har du i munnen egentligen? Öppna så får jag se!
Ja, ni har nog redan räknat ut detta.
I munnen hade hon full uppsättning egna tänder.
Dessa var rumskompisens!
Toyota Aygo
Vi har en Toyota Aygo som hyrbil nu.
Hahahaa, vilken "bil"!
Inte trodde jag att Toyota tillverkade något sådant.
Fast å andra sidan, trots storleken, så åkte man bra.
I framsätet.
Så var det med den kopplingen!
På parkeringen utanför Max la kopplingen på bilen av.
Eller hoppade ur.
Eller skar.
Eller vad man nu säger att kopplingar gör när de slutar fungera?
Så det blev bärgare och hyrbil hem.
Bilen står på vår verkstad, ett par hundra meter bort.
Jag hoppas Thomas har tid att ordna med det, snart!
