ANNEs blogg

Sökes: Personal Assistant till wannabe Hollywood celebritet med obefintlig bildning och no manners.

Kvalifikationer: Tålmodig, lättkrökt rygg, mottaglig för skit, liten i maten

Villkor: Långa arbetsdagar, videoövervakning, tystnadsplikt

Kontakt: tv3.se

Lycka till Anna Anka och tv3! Massor med dumskallar kommer att ställa upp på detta.

Tyvärr!

Nääää. Det gjorde han inte. Men äntligen parkerade Anne sin röv i soffhörnan.

Inget adventspyntade har det blivit av idag. Jag fick fram en trasig adventljusstake och en vacker adventsstjärna med trasig glödlampa så det förslog inte så långt. Kartongen med resten står i säkert förvar på övervåningen.

Däremot har jag idag:

• Tvättat
• Sanerat nedervåning
• Flyttat pelargonerna till vintervilan
• Beskådat dotterns innebandyträning i grannstaden
• Handlat mat
• Lagat mat. Riktig mat, inget halvfärdigt för en gångs skull
• Mera tvätt
• Hjälpt yngsta sonen med packning inför en veckas lägerskola
• Betalt räkningar. Ett sant nöje då vi nollade många kort och konton. Byggare Bill & Bob ska gubevars ha sitt snart
• Pratat i telefon med Lillasyster
• Bokat in ett par möten framöver

Dottern och lagkompisen intervjuas av lokaltidningen på bilden här ovan. Vi såg deras eftermiddagsträning och det är en glädje att se henne ute på golvet igen trots sina medicinska "hinder", som det nu faktiskt rör sig om.

-Go Team USA!

Så ska vi skrika och gapa i Västerås nästa helg!

Fast då skäms hon väl, flickebarnet... Hennes mamma har en tendens att gapa och skrika vid fel tillfällen...

Dottern och lagkompisen intervjuas av lokaltidningen på bilden här ovan. Vi såg deras eftermiddagsträning och det är en glädje att se henne ute på golvet igen trots sina medicinska "hinder", som det nu faktiskt rör sig om.

-Go Team USA!

Så ska vi skrika och gapa i Västerås nästa helg!

-Bereeeeed en väääääg för Herr-rraaaaaannnn.....

Jag älskar den psalmen och jag älskar att sjunga den. Dottern menar förvisso att jag inte kan sjunga över huvudtaget utan att jag låter när jag gör det, men sådana hänsynstaganden kan man inte alltid göra. Inte när det är första advent. Dessutom är hon ju inte hemma. Jag kommer inte att pallra iväg mig till vår lilla, trevlig kyrka för att få sjunga Bereeeeed en väääääg..., så därför får jag göra det hemma. Allt medan jag röjer, sanerar och förhoppningsvis hittar kartongen med adventssakerna.

Trevlig första advent till er!

"I´m following you home," Marino said.

2. Sträck ut din vänstra arm så långt du kan, vad rör du vid?

Soffans andra ryggkudde som inte ligger som den ska.

3. Vad var det senaste du såg på TV?

2 1/2 Men (pågår nu)

4. Utan att se efter, gissa vad klockan är:

21.17?  (Wow! Klockan är 21.14, jag hade ingen koll alls!)

5. Bortsett från datorn, vad hör du just nu?

Reklam-TV, flygplan som lämnat Skavsta, sonens TV-spel.

6. När var du senast utomhus och vad gjorde du då?

När jag kom hem efter att ha lämnat dottern på landslagsträningslägret.

7. Vad tittade du på innan du började svara på den här undersökningen?

Vet inte. Någon ny blogg som inte gjorde intryck misstänker jag.

8. Vad har du på dig?

Svarta jeans och folkloretunika och smink till och med. Jag var ju ut och träffade folk gubevars, annars hade det allt varit urtvättade byxor och kolt av något slag.

9. Drömde du något i natt? I så fall - vad?

Massor. Bland annat transport över ett stort sund med en enorm färja. Har jag inte rest klart för ett tag nu?

10. När skrattade du senast?

På Hellmans café när maken påtalade att det var plågsamt uppenbart hur jag lyssnade/spanade in personerna vid bordet bredvid. Jag som trodde att det inte märktes alls!

11. Vad finns på väggarna i rummet där du är nu?

Ett fotografi av Christer Strömholm, småpojkar med handväskor.

12. Har du sett något konstigt på sistone?

Där dottern nu befinner sig finns en automat med godis och läsk. Och öronproppar. Jag var förundrad tills någon påpekade att en hel del snarkande kan förekomma på en plats som denna.

13. Vad tycker du om den här utmaningen?

I brist på bröd får man käka limpa.

14. Vilken var den senaste film du såg?

The Soloist.

15. Om du blev multimiljonär, vad skulle du köpa?

Jag skulle köpa

De tjänster som skulle behövas för att få litet estetisk styrning på vårt hus och några trevliga resor.

Sedan skulle jag fundera på vem eller vad måste sponsras/stödjas.

16. Tycker du om att dansa?

Inte styrdans, inte dansband, inte folkdans, sedan går disco, linedance, afro, allt som det är drag i.

17. Vad skulle dina barn heta, pojke resp. flicka?

Ja, våra barn heter ju nu vad de heter och jag är mycket nöjd med deras namn. Mina barn eller barnbarn skulle inte heta 60-talsnamn, som alla med mig jämnåriga tanter och gubbs heter.

18. Skulle du kunna tänka dig att bo utomlands?

Apselut. Jag har gjort det och skulle under rätta förutsättningar kunna göra det igen. Inte så våldsamt noga med var.

Om någon annan har bloggtorka, så varsågod; fördriv en stund med ovanstående frågor!

En dagsutflykt till staden gäller härnäst.

-Någon som är intresserad av att komma och sanera vårt hus så länge?

Det gäller att tänka på allt!

Eller så var det just jämt det som gjordes!

Inte så att jag har hjärnan i formalin, men det kändes nästa så under kvällens stress & pressövning inför morgondagen. Ingen rast, ingen ro. Nu ska här sovas.

På flyget från Tokyo visades The Soloist med Robert Downey Jr och Jamie Foxx. Lufthansaplanet vi flög med hade bara små gemensamma TV-skärmar, inga individuella här inte, men så mycket såg och hörde jag av filmen att jag definitivt vill se den igen. Och se och höra allt denna gång.

Någon som sett den?

Jag jobbar hemifrån idag. Om jag inte var tvungen att prestera och representera i morgon hade jag kunnat göra som Homer.

Zzzzzz.....

Det kunde vara litet näpet att bara brinna upp i en plötslig låga, med jetlag, förstoppning, hudutslag och allt, för att sedan direkt återuppstå i ny, ännu vackrare skepnad. Man skulle vara en fenixfågel.

...getterna idag.

De gör litet som de vill.

Som klättrar i träden exempelvis.

Svettig, kladdig och med utslag på kinderna sitter jag nu på tåget hem. Jag har varit på resande fot i minst 24 timmar och kan inte avgöra vilken tidszon jag befinner mig i. Jag utgår ifrån att det blir fler resor till Japan för mig, även om det inte nödvändigtvis blir genom jobbet. Genom jobbet kanske jag hamnar i Nairobi härnäst, men det blir en helt annan historia det.

Edit: Jag ser att jag skrivit i inlägget om teceremonin att det gröna påsteet smakar grönt te. Självklart förstår väl alla att jag menade halm! Eller hur???

I Frankfurt hade vi långa transportsträckor.

Nu är det Arlanda som gäller en stund innan tåget tar mig hem.

...och på återseende.

Nu ska vi åka hem.

En middag som var Ladies set och en öl kastade vi i princip i oss och sedan raskt till nästa anhalt.

En arkadspelhall för barn. Åtminstone antog vi att det var för barn. Vår japanska värdinna tassade gladeligen runt bland spelen och petade i slantar. Sjäv gjorde jag ett försök på ovanstående marsvin eftersom de såg ut som något dottern kunde ha designat. Ingen vinst.

På vägen tillbaka genom Tokyo stations ultrarena undergångar och tunnlar kunde jag dokumentera att även i detta rika land finns hemlösa människor.

Redan i morgon åker vi hem. Om några timmar checkar vi ut. Det är rentav så att Falukorven hägrar.

Och familjen förstås.

Är detta en toalett eler förstepilotens sittplats?

Oavsett vilket så gäller det att man är säker på att det är rätt knapp man trycker på!

Före teet fick vi oss en liten sötad bönpurédessert-dumpling till livs och den var faktiskt mycket god.

Detta var vår arbetslunch idag.

Inte särskilt synd om oss som arbetar på lunchen en lördag.

Efter lunchen gick vi på teceremoni i en japansk trädgård.

Då var det inte heller synd om oss.

Solen är uppstigen, jag likaså. Färdigduschad och klädd är jag redo för japansk hotellfrukost och sedan möte/jobb hela dagen lång.

Jag kan inte låta bli att undra när jag ska ha tid för shopping!?!

Ett glas vin på 50:e våningen blev avslutet på gårdagens övningar.

Så började entréroboten spela Somewhere over the rainbow och jag kände hur hakan blev alldeles skakig och tårarna rann till. Jag var på plats.

Jag antar att fler än Beate undrar vad tusan jag har för egendomlig längtan till en bilfabrik.

På Toyota utvecklade man efter andra världskriget ett produktionssystem (Toyota Production System) som grundade sig från början i effektiv utnyttjande av små resurser samtidigt som man fokuserade på kundens behov. Detta system har kommit i kallas Lean Production i övriga sammanhang och tillämpas (mer eller mindre framgångsrikt) inom många branscher idag. Inom sjukvården är Lean mycket stort på många håll.

Min personliga relation till Lean Production är att jag skrev min magisterexamen på ämnet, tilldelades en ganska så prestigefylld utmärkelse för arbetet, jag har stött och blött Lean i flera år och när jag föreläser, så är det på ämnet. En slags kärlekshistoria skulle man kunna säga.

Vi bussades och visades runt på olika delar av anläggningen och det var högst lärorikt och precis vad jag hoppades på.

Efter visningen såg jag mig om på museet, det var tjusigt och coolt och elegant.

Jag tog och funderade mig medelst taxi till Tsuchihashi stationen, en liten byjärnvägsstation där tåget skramlade in långsammare än Saltsjöbanan. Jag hade att fundera över var på kartan jag egentligen varit.

Tåget skramlade vidare, ett byte innan bytet till Shinkansen på Nagoya station mot Tokyo station. Jag har i kväll haft två premiärer:

• Jag har kissat i ett hål i golvet
• Jag har upplevt Tokyo Station i rusningstrafik en fredag. Och hittat rätt. Så småningom.

Tågetapp 1 till Tokyo station kom att ta 45 minuter. Det var jag och tysta, sömniga japanska män på väg till jobbet. Ingen sa något, ingen tittade på den andra.

Plötsligt fick jag se Fuji, det vulkaniska berget, en av Japans symboler, i fjärran. Jag blev så överraskad och nästan rörd, det var som att se något man väntat på sedan barndomen (jag hade en bild jag tecknade av om och om igen).

Frukost.

Inte mycket att orda om.

Jag ska sleva i mig litet burknudlar innan jag rapporterar om mitt Toyota-äventyr.

Jag är ganska mör kan jag tala om!

Och vad är detta man har utrustat hotellrummet med?

Vi grillade litet av varje vid bordet och det smakade bra. Köttbitarna var mer tillyxade än skurna men så kan det vara.

I morgon ska jag ut och resa alldeles ensam. Jag ska åka snabbtåget Shinkansen i ett par timmar. Litet nervöst med tanke på att min mobil är för gammal för att kunna ta emot signaler här, men jag får väl se till att ha mål i mun och Visakortet med.

Spänning i tillvaron blir det allt.

Här i hotellets foajée försökte vi hålla oss vakna. Vi gav upp till slut och blev väckta av våra norska kollegor. De hade rätt roligt åt oss.

Strax ska vi iväg på middag, vart vet vi inget om.

På Arlanda Express med lätt stressymptom då morgontrafiken var tätare än jag förutsåg. Hur som, på väg är jag nu.

På återhörande, men vet varifrån!

Väskan är så gott som färdigpackad och i morgon flyger Tjifen och jag via Frankfurt till

Narita, Tokyo International Airport. Jag misstänker att torsdagen går i jetlaggens tecken, men det tar vi så gärna.

Vi ska bo på APA Hotel-Tokyo Bay. Det ser ut som att hotellet har en tjusig poolavdelning. Vad har Anne packat då tror ni?

På fredag ska vi på Plant Tour på Toyota. Lean Production, I say no more.

Sedan får vi se vad resten av dagen ägnas åt, kanske shopping och sight-seeing.

Lördag och söndag möte på Makuhari Messe.

På Måndag hemresa.

Det blir short & sweet.

Denna vovve ska ha väntat på husse på samma plats i Shibuya; Tokyo i många år. IngaM rekommenderar att se den och det är precis i min smak.

Om man missar lunchen, så får man se till att ta igen skadan på annat vis.

Skumtomtar är ett annat vis.

De tar sig friheter dessa två med den Lilla Rosa!

Knäpper bilder på sig själva hejvilt utan att fråga om lov! Tycker att de är skojsigaste bruttorna i världen!

Ja, ja. Hellre denna skojsighet än detta.

Att ha svårt för att säga nej är nu ingen svaghet eller brist hos personen. Om man blir tillfrågad eller ombedd om något så blir man oftast glad och kanske även smickrad av att vara efterfrågad. Många av oss tycker att det är kul att ha många järn i elden och stundtals drivas av litet tighta deadlines och adrenalinpåslag. Ibland finns där också kanske en liten rädsla att inte bli tillfrågad igen om man säger nej. Jag kan tänka mig att man behöver ta sig en funderare på sin självkänsla om detta är fallet. Problem med att alltid säga ja blir det när man inte längre hinner med mindre än att man börjar felprioritera eller man börjar söka undanflykter eller börjar gruva sig. Då måste nejet fram.

Att säga nej till något öppnar upp möjligheten för något annat. Man behöver göra klart för sig själv vad som är viktigast och vad som är realistiskt. Att börja virvla runt som i en malström, det är illa.

Låt vara att stressed och desserts skulle kunna summera min tillvaro emellanåt, men just nu dominerar stressed och då får man tänka till. Vidta åtgärder. Säga nej.

Fast det är måndag.

Hetsigt och explosivt och inte så litet aggressivt innebandy fick vi oss till livs i kväll.

Allra bästaste H:s brorson spelar i Sirius och i kväll mötte de vårt favoritlag AIK i Solnahallen, så dit åkte vi. För H och mig blev det en hel del prat & babbel, men vi såg en del av matchen också.

-Klart vi gjorde!

Brorsonen blev ju matchens lirare!

Trots att de förlorade 3-9. Man kan ju inte vinna jämt. Brorsonens farmor tyckte att domaren var dum som skickade brorsonen i båset flera gånger. Sånt som händer när man ligger på.

Yngsta sonen avskyr att shoppa, att titta i affärer och framför allt att prova kläder. Oftast får man ta honom med överraskning och kasta in honom i en provhytt på JC och skicka en säljare dit direkt, då kan det hända att man går hem med ett par jeans. Eller två. Lika bra att slå till när man ändå håller på.

Idag överraskade han oss med sin medgörlighet när nya innegympaskor skulle köpas. Det blev skor, träningsbyxor, tjocktröja, 2 t-shirts, strumpor och kallingar.

-Vad säger man?

Kanske inte ens han är 13-år för evigt?

Emot mitt normalbeteende låg jag vaken någon timme långt innan det var dags att stiga upp en söndagmorgon. Jag vet nu inte vad som väckte mig, men plötsligt låg jag där och blev stressad över allt som måste göras och hinnas med.

Så småningom somnade jag väl till igen, men har nu tackat nej till ett uppdrag som det inte finns plats för i mitt program. Det finns väl en del annat som också borde nixas, men med det första nejet, så går nog resten bra.

Här regnar det.

Hur många timmar tillbringade jag inte på Frauengym på Winterthurerstrasse i Zürich med denna låt spelande i moderniteten CD-spelare i fickan! Men så var jag i form också!

Himla tur att jag inte kunde se videon.

Varsågoda, litet naket att ladda upp med inför lördagkvällens övningar!

Bild: Vasamuseet

Bara för att det är lördag och sovmorgon, så är det turbomotor på som gäller efter frukosten.

Vasamuseet har en temadag i astronomins tecken med ett par intressanta föreläsningar, så nu ska här sättas fart. Få se om någon av ungdomarna är intresserad. På något vis tvivlar jag. De kan nog sova någon timme till om jag känner dem rätt.

Så:

-Kör! Kör mot Djurgården!

Lördag hemma innebär oftast sovmorgon, sen frukost på french toast eller pancakes och massor med kaffe. Morgontidningen i tillägg och kanske att jag tar och tänder litet ljus så här års.

Här ska mumsas!

Jag tog tid mellan loskorna. Ibland gick det 15 sekunder, ibland 30. När han verkligen drog ut på spottandet var han upp i den svindlande tidsrymden av 65 sekunder mellan harklingarna.

Yngsta sonen och jag tog bussen hem från Nyköpings busstation var hundratals skolungdomar samlas för bussresan hem. Runt omkring oss stänkte loskorna. Killar av alla åldrar, typer och modeller tömmer bihålor, harklar sig och skickar iväg saliv och slem omkring fötterna på omkringstående. Killen som jag tog tid på hade en 30-40 cm stor kletpöl framför sig.

-Vad tusan är det de håller på med?

Sonen föreslog revirmarkering. Han trodde inte att det handlade om att charma tjejer. Jag funderade på om det möjligen skulle kunna röra sig om en lindrig rabiesepidemi i en begränsad del av befolkningen.

-Kan någon förklara?

Ring Gudrun och be om undanläggning av den nya förälskelsen ovan i svart!

Maken får svänga förbi Regeringsgatan.

....och så var denna arbetsveckan slut.

Och jag ska till frissan!

• En av mina gurus levererade sin kunskap som dikt (det kan ha varit sexfotad jambisk vers)
• Strålande intressanta och underhållande föreläsningar från Scania och Länsförsäkringar
• Inte fullt så intressanta föreläsningar från diverse andra ställen
• Trevligt mingel med prat om Restylane, hållbar utveckling och robotforskning i Japan
• Gruvlig slemhosta från stolsraden bakom
• Hyfsad currykycklinggryta serverad av världens häftigaste matserverare (kan ha varit en Bandidos!)
• Absolut och definitiv förälskelse i klänning hos Gudrun (storlekar större än small kommer i morgon)
• Inköp av bok: Busters öron före tågresa hem (tack för tipset C!)

Plötsligt mindes jag mina buteljgröna gabardinbyxor med utsvängda ben och min svarta top med korta, puffsammetsärmar. Detta var mina skolkläder 1973. Det betydde att jag hade dessa kläder i skolan och så tvättades de på helgen. Det var inte för att vi inte hade råd med mer kläder och inte var det de enda kläder jag hade, men det var mina skolkläder. Det allra konstigaste var, vad jag kan minnas, att det var inget särskilt konstigt med det.

Året efter gjorde platåskorna och Puss&Kram-jeansen sitt inträde i mitt liv och då blev det litet andra bullar av mitt kommande liv som fashionista.

30-50 % chans för nederbörd nästan varje dag. Med andra ord regnar det mycket i Tokyo nu.

Vilken tur att jag har ett bra och lättmanövrerat papraply!

Är det så att när man har insikt i saker och ting, då utnyttjar man insikten till att manipulera andra alternativt är man förbannad för att manipulationen pågår utan att man har inflytande?

Eller så blir man en whistleblower och riskerar att få sparken/blir utstött eller i enstaka fall får en lag uppkallad efter sig (som Lex Sarah).

Låt vara att den här mössan inte är specialdesignad, inte heller kostar den 3000 kr, men jag är helt övertygad om att jag skulle tänka många bra tankar om jag hade den på. Tankar som:

-Kommer mina lamor hem ikväll?

-Ska vi äta grillad marsvin till middag?

-Ska vi gå på bergsvandring i morgon?

Eller bara:

-Är det dags att gå hem från jobbet snart?

Jag for fram med felaktig information igår angående era nyinskaffade tänkarhattar! Jag påstod att de kostade 18000 kr styck! Detta är helt fel, fel, fel! De specialbeställda tygbeppehattarna som ska få er att tänka nya och fantastiska tankar kostar ju 18000 kr sammanlagt. En struntsumma!

Jag ber så mycket om ursäkt för mitt felaktiga påstående.

Vi såg gulliga bakverk.

Och en annan sorts gulligt bak-verk.

Så i slutet av gatan ser vi en butik med namnet The Cat Whiskers, en butik med gammalt och nytt, fint och bråte, kul och trist i allsköns blandning, och gemensamt konstaterade vi:

-Här går vi in!

Väl hemma kan jag inte motstå frestelsen längre. Jag har väntat så länge på denna upplevelse. Ja, ända sedan Sommar-chokladen med jordgubbskluttar slutade säljas.

Jag bryter av en rad. Äntligen, äntligen.

Crosstrainers, är de något att ha?

Eller finns det andra hemmamaskiner som är bättre/roligare/effektivare?

Hur ligger de i pris?

Någon som vet något om detta?

Kommunpolitikerna i Laholm behöver tänka mer kreativt och outside the box. Därför har man investerat i roliga hattar för att underlätta detta tänkande. Hattar till en kostnad av 18000 kr. Styck.

Det är inte så att Thinking Caps, dvs kreativt tänkande och tänkande outside the box mer handlar om attityd och state of mind?

Det tror jag.

På lördagmorgon efter en mysig och god frukost begav vi oss först till den magiska rondellen och sedan mot den lilla byn Avebury där Stone Circles finns. Denna stensättning är från yngre stenåldern, området är större och äldre än Stonehenge och är sedan 1986 upptaget på UNESCO:s världsarvlista. De första promenadstegen stoppades av regn och vi sökte tillfällig tillflykt i presentbutiken. En engelsk telefonkiosk stod vackert på sniskan bland rosor och stenmurar utan för denna.

När solen kom fram och molnen skingrades gav vi oss ut på promenad runt den gamla stensättningen som omgavs av rullande kullar var får och lamm betade bland alla spankulatörerna. Det var en hel del får som betade. Som bekant presenteras det betade gräset i en något annorlunda förpackning när det lämnar fåret. Total zickzackning bland kulor och kluttar var helt utesluten.

Oavsett produktionsslutmaterial så är de bra rara att titta på.

Låt vara att vi fördjupade oss mer i vår egen historia och framtid än stensättningen ursprung, men en härlig promenad fick vi.

En vacker gammal kyrka fanns på ägorna och vi blev ganska säkra på att det var här Thriller spelades in.

För att säkerställa somligas energinivåer och andras mer rundhylta kroppsformer intogs lunchpajer och Rocky Road-bars till lunch. Rocky Road-ätandet (vilket inkluderade undertecknad som aldrig bangar i en kraftmätningssituation) krävde sin kvinna. Inget överdrivet snackande och fnissande under intagandet, det var snudd på att kallsvetten rann till, men vi gjorde ett bra jobb trots vissa svårigheter i larynxregionen mot slutet.

När vi sedan lämnade lunchhaket inträffade fårskitsincidenten.

Fårskitsincidenten är en annan historia.

Nog för att vi är katternas familj istället för att de är familjens katter, men fullt så här långt har de inte gått ännu.

En del av er läsare ser säkert fram emot fårskitsrapporten (ja, det var fårskit det rörde sig om, inte far-skit och inte heller fars-kit. K:s tangentbord saknar å, ä, ö.), men då jag blir upptagen i möte OCH annat arbete under dagen, måste jag hålla er på sträckbänken litet längre.

Jobba på och/eller håll er sysselsatta nu gott folk.

Helt kaxig och sammanhållen känner jag mig inte så här dags en måndagmorgon efter en helg på vift enbart för nöjes skull. En viss återhämtningstid kommer att krävas.

Mot duschen!

På lördagmorgon stod ett antal vinglas staplade på K:s diskbänk i väntan på handdiskning. Ingen av oss sju var så handdiskbenägna efter lammgryta och intagande av innehållet i diverse vinflaskor. Antagligen orsakade lammgrytan denna lathet.

I morse laddades våra "one piece of luggage" in i K:s bil för transport mot flygplatsen, fast först ägnade vi oss åt outlet shopping.

Någon som har förslag på vad som försiggick melllan dessa två bilder?

“P.S. Mum, none of the above is true. I'm over at Jason's house.

I just wanted to remind you that there are worse things in life than

the school report that's on my desk”

För snart 30 år sedan lärde vi känna varandra, vi som åker till England på födelsedagskalas. Det är inte långt ifrån att det svindlar när jag tänker att det har gått 30 år sedan jag stod utanför föreläsningssalen i mitt långa blonda hår, helveckade kjol och svarta skinnkappa och var nervös. Nervös inför den nya situationen men också nervös inför vad jag gett mig in på. Inte var jag informerad vad mitt yrkesval innebar. Det enda jag visste just då var att kursen "Försöksdjurskunskap" skrämde livet ur mig, och redan då, som 19-åring, hade jag utvecklat förmågan att söka mig till det som var mest skrämmande. Just den kursen var en utmaning, men jag kunde konstatera att jag hade hyfsat anlag för pillighet och petighet och att jag gjorde det bra. Jag har aldrig jobbat med djur sedan dess och lika glad för det är jag.

Hursomhelst. Vi åtta som höll ihop under studieåren har fortsatt göra det. Inte ofta med regelbundet återkommande.

Det är gammal vänskap det.

Dags för packning. L har med sig en liten ryggsäck för helgen i Swindon.

Undrar hur mycket/litet jag ska ha med?

Ingvar Kamprad har fyllt mången svensks och mången annans behov av allehanda slag. Inte är det bara möbler, kök, textilier och köttbullar med brunsås som tillhandahålls. Nej då, man kan låna pengar till allt från glasögon hos Specsavers och vinterdäck hos Audi genom IKEA-banken.

Något som en del av er kanske inte vet om är att man kan tillgodose behov av än mer privat och...ja, intimare slag. Duschkräm att rengöra alla dina kroppsdelar med, bodybutter att smörja in egna, och för allandel även andras kroppsdelar med. Men vid vårt senaste besök förra helgen insåg jag att nu har IKEA kommit så långt man kan komma i intimbranschen.

Man kan nämligen köpa sig en ny mus!!!!!

Färg kan väljas (tänk att kunna variera sig utan att behöva ta till färgmedel)! Och man får musen vältrimmad och ansad och jag måste säga ganska tight och med näpna utskjutande rosa detaljer. Priset var det allra, allra bästa, vi har ju med en smålänning att göra som ni vet. 10 (tio) riksdaler!!!

Hur som helst. Jag kunde inte välja färg på en nu mus, ibland slår veligheten till.

Kan ni hjälpa mig?!?

Plats: Sovrum

Tid: Mittinatten

Det hjälps inte, men jag fortsätter min High Carbohydrate High Fat-diet.

Jag kan inte motstå färskt bröd. Bröd är livets.... bröd!

-Mums! sa Maria Montazamy.

Det förefaller finnas en viss oro i de djupare bloggläsarlagren att man missat förhandsinfot om min förestående Japanresa. Oroas icke, gott folk! Jag har ännu bara förklarat att jag ska resa till Tokyo, inte vad jag ska göra.

Jag tänker ändå hålla de nyfikna på sträckbänken ett litet tag till, eftersom jag har en Englandsresa framför mig över kommande weekend, och jag har fullt huvudbry med att klura ut hur jag ska lösa bloggfrågan.

• Ta bloggledigt?
• Blogga med egen laptop?
• Blogga genom K:s husdatorer (vi ska bo hos K som fyllt år)?
• Förbereda inlägg som en spökskrivare publicerar?
• Ha en initierad gästbloggare?

Jag ska precis till att stiga ur kollega H:s bil som jag fått skjuts till Flemingsbergs station i, då H hojtar till:

-Men vad har du fått där!?!

Vita fläckar på väskan som kletar av sig på händerna när jag rör vid det. Jag börjar stiga ur bilen varpå H gapar:

-Nu kladdar du ner bilen också!!!

Vita fläckar på insidan av bildörren.

Stollig och lättad över att ha fått influensavaccinet bar jag inte endast väskan under armen på väg ner till parkeringsgaraget, utan också huvudet. Att det stod en person och målade kulvertväggen vit och att där var skyltar med "Nymålat" uppsatta, inte såg jag det heller.

Tack och lov var det vattenbaserad färg som Loka Loves Asia kunde råda bot på så gott som helt och hållet.

Tågbiljetten redo.

Sminkning (mineralsminkskantknackandet brukar få folk att titta till).

Morgontidning (färdigläst före Vagnhärad).

Slummer.

Span på Toalettkvinnan (stiger på i Vagnhärad och vad hon sedan gör på tågtoan fram till Södertälje Syd är obegripligt).

Avstigning.

Jag  har åkt tåg och buss ett antal gånger till och från jobbet denna veckan och det är förvånande att jag ännu inte överraskat mina medpassagerare med frustande, hysteriskt skratt. Kalla det vad fan du vill är Marjaneh Bakhtiaris debutbok och beskriver invandrares funderingar kring tillvaron i det nya landet Sverige. Handlingen är egentligen mer tragikomisk än komisk, men Marjaneh förmår beskriva tankar, dialoger och situationer med en träffsäkerhet som överträffar slaget på spikens huvud.

Jag har mycket kvar att läsa och det glädjer jag mig åt.

Det verkar finnas annat i folks liv än bloggning en tisdagkväll i november.

Häpp.

Jag fick beröm för att jag tänkt outside the box häromdagen. Jag blev jätteglad. Oftast inbillar jag mig, när folk ser på mig som fågelholkar, att de upplever att mina idéer och tankar kommer från ett parallellt universum. Annes universum.  Kanske ska jag bara fortsätta med mitt ibland ohämmade tankefladder? Jag får som tag i svansen på en idé och sedan försöker jag ge ord på det som ännu inte alls är färdigformulerat ens i min hjärna.

Kanske kan det leda till något riktigt bra?

Redo för fredagens flight till Stanstead, jag är både in-checkad och utskriven.

Tänk om grisesjukan hinner ta mig innan jag hinner vaccinera mig?

Jag måste kolla upp när "övriga" får infinna sig i vaccinationsleden.

I en orange påse med rostbruna prickar bar jag hem dagens skörd från Gudrun den färgglada, nämligen de plommonlila kängorna som jag så brutalt förälskade mig i i augusti. Dagen till ära var det 20 % rabatt och då var jag tvungen att fylla dagens kvota med en ceriserosa krinklad sidenscarf.

Så kan det gå en måndagmorgon.

Jag ska på möte.

What else is new?

Fördelen med mötet idag är att den är i city och att jag hinner med litet snabbshopping. Kanske en titt hos Gudrun, den färgstarka, ni vet.

Bild: Sörmlands Nyheter

Max från Nyköping är i Tokyo och spanar in medietrender.

Om någon annan än jag är intresserad så kan ni läsa hans blogg här!

Dieter brukar sällan vara några höjdare, vare sig de fettrika, flytande eller proteinspäckade.

Jag tror motion är en enklare väg att gå. Sit-ups kan vara väldigt tråk... jag menar effektiva.

-Ett, två....

Dags att vila.

Bild: LTH

Gemstone heter projektet vid Lunds tekniska högskola som äldsta sonen deltagit vid under höstlovsveckan där utvalda gymnasieelever med höga betyg och rekommendationer fått delta. Själv kallade sonen det för "nördkollo", men var nöjd och belåten med de erfarenheter och den info han fått.