Avgår men slutar inte

 

Stephen Hawking har meddelat att han avser att lämna sin professur vid Cambridge, av traditionella skäl och inte alls på grund av hans hälsa. Den som fyller 67 förväntas lämna över stolen till någon ny. Han kommer att fortsätta sin forskning inom teoretisk fysik.

 

Hawking grämer sig över att bli gammal när det fortfarande finns så mycket kvar att upptäcka i världen och universum. Vad är det i åldrandet som får oss att fundera och gnöla? Vi som inte alls är i hans sits?

Allmänt | |
#1 - - Jess:

sv: Nej inte spagat, även om min tighta jeanskjol förhindrade detta så är jag (tyvärr) inte så vig! ;)

#2 - - Egoinas mamma:

Han satt ju bra där han satt..



Faktum är att jag inte kan låta bli att tänka att det är underbart att människor som är så pass handikappade som han trots allt är blir kända och visar att det inte behöver vara ett hinder!



Sv: Det har du rätt i. Bra uttryckt! "Man kommer bara så långt som en chef tillåter en!" Yeah! Tack för ännu ett bra svar inne på andra bloggen också!

#3 - - Inga M:

Jag har använt honom många gånger för att bli av med uttrycket "Han är ju CP" bland barnen på skolan. Det har varit tacksamt att förklara att CP inte alls behöver betyda något annat än att kroppen inte styr ordentligt, huvudet kan vara i utmärkt skick.



Jag ser fram emot ålderdomen med tillförsikt och en viss upprymdhet. Sista chansen att få vara i en loj trotsålder och bestämma själv och vara alldeles 100% egoistisk!

Upp