ANNEs blogg

Har ni hunnit se denna?

Underbart!

Bild 1. Självklart var detta en återvinningsenhet. Inte klurade jag ut vad som förväntades gå i de olika luckorna, men i den röda låg allt möjligt,  i den blå hörde plast, metall och drickakartonger hemma och uppenbarligen hör papper hemma i den svarta luckan.

Bild 3. Denna anslagstavla används för schemaläggning av ett antal högskolekurser och program. Jag som älskar post-its (som används här) tyckte tavlan var underbar.

Bild 4: Detta var den svåraste som det verkade, för ingen kunde se att det var en underbensprotes!

Bild 5. Spolmasken Ascaris (som det faktiskt står på burken) finns hos olika värddjur, bland annat människa. Masken kläcks i tarmsystemet, passerar tarmväggen och med blodet transporteras den till lungorna, hostas upp och sedan via matstrupen far den ner i tarmarna och maskäggen bajsas ut. Masken kan trivas riktigt bra i tarmarna, bli stor som en stor daggmask och även om det inte förekommer så ofta i länder med god hygienstandard så kan den ta slut på folk (allt detta visste Jezz utan blogg).

Jag har alltid fascinerats av tanken på att kräka upp en sådan där maffig historia!

De som hade mest oväntade förslag var Beates förslag på bild 4 som "bakterieomvandlare" (vad det nu är) och Jess förslag på samma bild som "lustgas för barn, möjligen kråkor". Hur kan en protes uppfattas som detta?

Hursomhelst, bra jobbat alla! Klapp, klapp, klapp!

En railway station performer.

En modernt vacker trappa.

Vi handlade choklad. Praliner. Rena hantverket såg de ut att vara.

Rena tänder har jag till förmiddagens arbetsmöte. Sen ska vi på en virvelvindstur i Antwerpen och det ska verligen bli kul. Antwerpen lär vara Belgiens modehuvudstad, få se om det syns och om jag hinner spana på något i någon butik. Med vår "värdinnas" energi och hastighet misstänker jag att det bara blir till att hänga på.

Fortsätt gärna och gissa på den belgiska fotogissningstävlingen! Det har kommit en del underhållande förslag på bild 2 och 4 kan jag säga.

Bild 2. Vad är det orangeröda?

Bild 5. Sist min favorit- var hittar man denna?

Anne, aka Karl Alfred, på väg ner till frukost.

Vad väntar mig månne?

Det välfyllda badrummet som ska användas efter besked i dagarna två.

Med gratis minibar ska jag nog kunna pyssla resten av eftermiddagen vid det här skrivbordet.

Eller så ger jag mig ut på stan och spanar in alla spännande butiker och bagerier!

En timmes väntan på centralstationen i Bryssel måste slås ihjälp på något vis.

Så här ljus var den här alen, men den gick ner.

04.15 Väckning.

04.17 Kaffebryggare på, går flygen?

04.18 Maken säger att bilen måste skottas fram.

04.20-05.07 Skotta, skotta, skotta, slira, bakåt, framåt, bakåt, framåt.

05.08 Bilen står utan annan backmån än med risk att glida ner i diket.

05.10 Ringa taxi, in i dusch, påklädning, andra jeans, stäng väska.

05.17 Ut i snödrivorna och mörkret, plumsa i väg i 400 meter av knähög snö med kabinväskan plogandes genom snön. Ser taxin köra för långt, ringer taxi Nyköping och taxin kör tillbaka till vår avfart. Med lilarött ansikte och hjärtslag uppe i svålen hasar jag upp för backen till taxin.

05.30 Ringa bärgare

05.45 Avsläppning Skavsta. Var är bankkortet!?!?!?!?!? Tack gode gud att jag bytte till gårdagens jeans eftersom bankkortet var i fickan på dessa. Inga euron i bankomaten. Var är pass & boardingkort ??? Inkastning genom säkerhetskontrollen. Utandning vid gaten.

Vilken morgon!

Och vad som hänt här vet man inte heller. Ska det vara så här nu?

God morgon! Dags för avfärd snart.

Gääääääsp.....

Konstigt.

Jag trodde de tillverkade bilar, de som köpte SAAB.

Jag funderade först på om jag skulle skriva att jag med en "skammens rodnad erkänner att", men så bestämde jag mig för att jag inte alls skulle göra det, för jag skäms inte. Jag skäms inte för att säga att jag faktiskt gillar Blondinbella!

Blondinbella och alla skriverier om hennes blogg och pengarna hon tjänade var det som fick mig nyfiken på bloggande. Ganska snart insåg jag att några pengar skulle detta då inte generera, inte heller var det tal om att få 10 000-tals läsare, däremot ett tidsfördriv som skulle ge vänner och utlopp för min skrivklåda.

Men, åter till Blondinbella; jag har läst hennes blogg i snart två år och har kunnat se ett mognande hos en otroligt målmedveten och driven tjej som fortfarande är tonåring. Från att fundera över om avocadon behöver skalas med kniv har hon blivit en riktigt god förebild för unga tjejer. Hon tar ingen skit, vet vart hon är på väg och gör relativt kloka val (åtminstone ger bloggen det intrycket). Att hon spenderar pengar är fullkomligt hennes privatangelägenhet, är hon fladdrig och tramsig så är det fullkomligt normalt vid hennes ålder.

Jag tycker faktiskt att vi tanter har en del att lära och ta till oss av denna tjej; inget är omöjligt, det gäller bara att vilja det tillräckligt mycket och sedan jobba för det.

Att väskan är uppkallad efter ett älvliknande flickebarn med knotiga knän är inte mycket att göra åt, men jag gör som Malin nu:

För en tid sedan nalkade en kvinna oss och sa:

-Under dagen kommer jag att träffa en person som kan vara farlig och tyvärr är jag ensam. Skulle er dörr kunna vara öppen så att personen ser att det finns folk i närheten och att ni hör om något skulle hända?

Mitt sällskap muttrade tyst något om att inte vilja bli inblandad. Själv slet jag fram dammsugarröret och började producera adrenalin.

Undrar hur långt jag kommit med ett sådant rör mot en potentiellt farlig person?

Egendomliga vapen har jag ju använt förut (läs här)...

Det finns foton som fastnar i minnet. Foton som man återvänder till och som får en att tänka och undra.

Ett sådant foto för mig är Conrad Schumanns hopp över taggtråden som inom några dagar skulle komma att bli betongmuren som delade Berlin och kanske Europa i två delar.

Precis före det första steget mot taggtråden, vad tänkte han då?

Jag tror inte de är kloka på en endaste fläck!

Herrskapet Pitt-Jolie ska skiljas.

Så var det med det.

1. Jag är en social eremit. Om jag inte får tid för mig själv i total avsaknad av krav på svar eller sällskap så blir jag mindre trevlig, samtidigt som jag "alltid ska prata med alla" som barnen säger.
2. Jag är totalt tekniskt- och elektroniskt ointresserad och obildad, men gunåde den mackapär som inte fungerar - då är apokalypsen inte långt borta.
3. Jag är aldrig tyst när maken kör bilen. No further comments.
4. Boksnobb har jag kallats. Jag har nog lättat på kraven, jag har ju läst Twilight och Harry Potter och verkligen uppskattat dem.
5. Jag har glest mellan tårna. Pektån nuddar inte stortån eller tretån och detta uppfattas av somliga som mindre attraktivt.
6. Ibland köper jag kläder, hänger in dem i garderoben och - glömmer bort dem.
7. Det bästa jag vet är min familj, därefter kommer nog ord och bullbakning.

Studieupplägg:

För att få till ett sakligt och objektivt utlåtande om salmiakchokladen genomfördes en frivillig och anonym kundundersökning i den Anneska familjen. Fem provbitar och utlåtande-post-it med punkterna Förpackning, Smak och Helhet delades ut för en bedömning enligt skalan 1 (blä) till 5 (mums).

Resultat:

Svarsfrekvensen blev 80 % (maken vägrade befatta sig med chokladen. Oppss!!! Anonymt skulle det ju vara!).

Förpackning betyg: 3.25

Smak betyg: 3.25

Helhet betyg: 2.4

Analys:

Av detta resultat kan jag dra slutsatsen att jag inte behöver köpa någon salmiakchoklad till familjen. Jag kan behålla hela för mig själv! Min personliga åsikt är att denna choklad är gödare än lakritsplopp, den andra lakritschokladen vilken-det-nu.var och lakrits-Singoalla för att den inte alls var lika söt.

Revision: Konsumentundersökningsledaren kan visst inte kalkylera! Även betyget för helhet blev 3.25, något annorlunda fördelade svar på denna punkt än i övrigt. Men, jag tror nog jag behåller chokladen för mig själv ändå.

Så hur fungerade det hela? Ja, det hade definitivt varit en fördel om det inte var vinter och fruset hav som sagt. Konferensavdelningen låg nära vattenlinjen och skrovet mot isflak åstadkom ett otroligt buller. Konferensavdelningen i övrigt var mycket bra med serviceminded personal.

Hytterna var lyhörda men det var nu inget nytt. Man tog igen på gungorna det man förlorade på karusellerna, det vill säga att om man valde till alkohol till maten, så kostade det. Å andra sidan kommer det ur den egna plånboken och blir ett fritt valt.

Tidsskillnadsförändring med automatik på den egna mobilen är det bra att ha koll på, för annars blir det väckning en timme tidigare, kunde jag konstatera som trodde jag korrigerat för detta efter konstens alla regler.

En helt OK arbetshelg med litet extra franskanter i form av shopping och socialt umgänge.

Fel pinkod resulterade i paniksamtal till maken efter PUK-kod. När PUK-koden var på plats var täckningen putz weg.

Med andra ord, lugnt på bloggfronten...

Fast. Vi har nu inte bara jobbat. Vi har ätit också.

Snart i hamn och sedan är jag en bussresa hemifrån.

En egendomlig dag har dagen varit. Jag har talat förstånd med mig själv flera gånger, inte så att jag inte brukar göra det, men idag har jag lydit!

Jag provade reabyxor på Kappahl, reabyxor till halva reapriset, helt vanliga svarta bra-att-ha-på-jobbet-och-möten-byxor. Jag frågade mig själv om jag verkligen behövde dem, oavsett att de i princip var gratis, och mitt svar blev att den typen av byxor har jag så många att jag glömt hälften. Det blev inga byxor.

Maken hällde upp ett glas vin till mig före maten. När jag sedan skulle bänka mig framför Biggest Loser så ställde jag bara undan glaset utan påfyllning, en liten tala-till-rätta behövdes bara.

Ballerina kladdkakepaketet drogs fram. En, bara en kaka tog jag. Inte en eller två eller tre till. Jag påminde mig om några av de outfits jag såg i butikerna och då blev det enkelt.

Kan det vara sviter efter grissjukevaccinet?

Kan det vara åldern?

Kan det vara de gräsliga fotona jag såg på mig själv idag?

Kvittar vilket bara det håller i sig.

Kvinnorna på bilden har inget med kvinnogymet i Jeddah att göra.

Fråga: Vad kallar man chefen för ett läkemedelsföretag?

Svar: Värkstillande direktör.

Ovanligt seg morgon på min ära.

Jag hoppas kaffe och apelsin sätter litet sprätt på livsandarna.

På väg hem från Nyköping; make, yngsta son, dotter, Kompis E och Anne.

Dotter: Vi hade föreläsningen med den där ungdomsboksförfattaren idag.

Anne: Jaha! Vad hette han nu då?

Dotter: Herr Nilsson.

Anne (lätt förundrat): Herr Nilsson? Jaha... Det var väl ett konstigt författarnamn...

Dotter (irriterat suckande): PER Nilsson!!!

Ibland hör man galet. Ibland inträffar oftare för somliga än för andra.

Utvecklingssamtal har vi varit på på denna skola som insidesarkitektats av en arkitekt som ursprungligen var känd i ett helt annat sammanhang.

Är det någon som vill försöka sig på en gissning med denna tunna ledtråd?

Ledtråd 1: I det andra sammanhanget där arkitekten ingick bekantade sig hela Sverige med honom tillsammans med en himlakropp.

Ledtråd 2: Himlakroppen som arkitekten hade med att göra kommunicerades av en till arkitekten närstående person.

Ledtråd 3: Arkitekten konstruerade inte symbolen för 1889 års världsutställning, men på något vis har arkitekten med symbolen att göra.

Ledtråd 4: Himlakroppen i ledtråd 2 är den som rör sig kring jorden och det var 1972 det begav sig. Första gången.

Rätt svar:

Kenneth Gärdestad, huvudarkitekt för Kunskapsskolan AB svarade allas vår Jess!!!!

Bra jobbat!

Ledtråd 1: Måne

Ledtråd 2: Månen (Jag vill ha en egen sådan) sjöngs av brodern Ted.

Ledtråd 3: Eiffeltornet var 1889 års världsutställningssymbol (texten till Jag tänker hoppa osv)

Ledtråd 4: Jag vill ha en egen måne snurrade på alla grammofoner 1972.

Jack Kerouacs On the Road behövde nyöversättas härom året. Svenskan har förändrats sedan boken översattes när-det-begav-sig.

Bland annat hade man översatt "Whohooo!" med "Tjoflöjt!".

Tjoflöjt?

Inte i tiden.

Inte bara att svenska poeter inte hyllar kungahuset och därför med mer eller mindre avsky tackat nej till att skriva kärleksdikter till Victorias & Daniels bröllop, de är vana att bygga upp sitt författarskap efter egna premisser och därför upplever uppdrag utifrån som väldigt främmande känslomässigt. Enligt Anders Olsson, Svenska Akademien.

Låt vara att denna bojkott tolkas som en passionerad handling för poesin och att man därmed kan konstatera att poesin inte är död utan lever, men har poeter verkligen det så fett att de har råd att tacka nej till uppdrag? Behöver man reagera så känslomässigt när man erbjuds jobb?

Jag antar att det där är något som jag inte begriper.

Jag är ju ingen poet jag.

Pyssla kan man göra på olika vis.

Jag har klistrat frimärken.

400 stycken.

Marsipanutrullning

Tårtmassage

Tårtdemonstration

Alla föräldrars vintermardröm måste vara när ett av barnen yttrar:

-Vi ska åka skridskor på idrotten!

När barnen inte längre är barn utan tonåringar och skridskor behövs två eller tre gånger per år, då är det inte som att man har flera uppsättningar i olika storlekar med mindre än att man är en fritidsskridskoåkande familj.

Vilket vi inte är.

-Men vem är präktig i dessa dagar? Vem är det ordning och reda på för stunden? Vem har koll idag?

Jo, jag!

Jag hittade mina hockeyrör i storlek 39 (jag drog mig ostadigt och skakigt runt sargen i Enahallen i Enköping när barnen var små och susade omkring som vildar på isen) och tro´t eller ej; men de passade grabben! i morgon har han skridskor och hjälm med sig till idrotten.

Så var inte fallet för ett år sedan.

Vad har det tagit åt mig? Personlighetsomvandlad så jag skrämmer mig själv! Städar, bakar, lagar mat, sopsorterar och nu har jag fixat naglarna också!!!!

-AHHHHHHHH!!!!

Sorteringssoporna gjorde vi oss av med (jag har en allvarlig sorteringssopsallergi, men utsätter mig för allergenet ändå).

Bilen tvättades igår och tankades idag.

Hur många av er med Facebook har inte de senaste dagarna fått förfrågan om att gå med i gruppen "Se vem som besöker din profil med Profilbesökaren"? Om ni gick med i den gruppen, så är ni idag med i en grupp med ett helt annat namn. En grupp som ni knappast vill vara med i.

-Vad den heter?

Ta en titt här.

Ett stycke dator, ett stycke tidning och ett stycke glas med rött vin.

Vad mer kan man begära en fredagkväll?

Så, kära Doktorinnor, det är ingen gräsklippare, inte heller ett rådjur under äppelträden i inlägget som heter Fredagsmorgonljus (det sista ordet är en länk)! Att som Beate anta att ingen spark finns i detta hushållet kallar jag preconceived conclusions, även om föremålet i fråga inte är någon spark.

Ni ska få en ledtråd: ibland behöver man använda det regelbundet, ibland får man inte använda det alls.

Rätt svar har vi fått från Ansepanse! Hon konstaterade att det är en vattenslang på sin vinda. Där har den stått ända sedan Byggare Bob & Bill for fram med grävmaskinen och där lär den stå tills vi har vår igen.

Även Pernilla svarade rätt, men Ansepanse var först.

• Ingen väckning 04.50
• Ingen kall dusch kl 05.30
• Ingen ikastad frukost 05.50
• Ingen oläst morgontidning
• Ingen sminkning på E4:an

Detta inlägg förefaller helt obegripligt för alla tror jag alldeles bestämt. Nu har jag förklarat och förklarat men det verkar inte funka i alla fall.

Eller driver hon med mig, Myaraq???

Så hur blev då min lunch på de små bollarna med lax i en grön burk?

Burkdesign: Snygg grön färg

Användarvänlighet: Burken öppnas med en flärp, enkelt och smidigt

Synintryck av innehållet: Vilken burk öppnade jag egentligen?

Innehåll: Mycket riktigt små orangea bollar i vit krämig sås. Men hade jag inte läst på burken hade jag kunnat ta gift på att det var Mjaus senaste kattmatserie i tetrapack.

Smaksensation: Ptja. Äter man fiskbullar annars så kan man väl äta det här också.

Thaiinslaget (angavs på burken): Det var nog cayennepepparslängen i såsen. Inte otäck.

Rekommendation: I brist på bröd får man käka limpa, eller har man ingen annat att ta till så blir man mätt på det här också.

Antal morrhår: 1.5/5 av mig (färgen på burken var snygg och jag blev ohungrig) och 4/5 av Skrutt (1 morrhårsavdrag eftersom han inte kan öppna burken själv)

Inte stora men små bollar med lax ska jag äta till lunch idag. Små bollar i krämig sås.

Jag vet inte vad jag ska vänta mig, men jag säger som jag brukar säga; färgen på burken var snygg.

Som mamma har man ett ansvar för barns och ungdomars kosthållning. Ja, pappor har också det ansvaret. Det gäller att se till att mineraler, vitaminer och essentiella aminosyror hamnar där det ska. Sunda matvanor ska kommuniceras och bantning är då inget man ska hållas med. Bantning är ett fult ord, hälsosam och sund livsstil ska föras över från föräldrar till barn.

Ordning och reda verkar ändå råda då nutrilettförpackningen är utrustad med shakerburk även om inte något lock syns till.

Inbyggd luftcirkulation i strumpbyxeskrevet.

Ptja. Varför inte?

Det ska röstas än på den ena bloggen, än på den andra. Är de inte personliga så är de stora eller fashionabla. Eller originella eller årets nykomling. Och så finns det bloggarna som är varken eller, men som är med i något omröstningsspektakel och så raggas det röster i varendaste blogg till höger och vänster.

Den enda bloggen jag röstar på är Beates (eller hennes foton), eller möjligen dotterns. Bortsett från det så tycker jag att alla ni kan rösta på min blogg!

-Var?

Inte så noga. Precis var ni vill. Det går så bra.

Durian eller stinky fruit lär vara en riktig delikatess även om den stinker. Stinker riktigt illa.




Den stinker så oerhört illa att man på sina ställen har varningsskyltar.

Man kan inte annat än undra vem det är då som påstår att de är delikata.

Surströmmingsätarna?!?

I 10-15 år har L300 face cream varit min trogna följeslagare. Den enda krämen som inte konstrat, trixat och inte fått min nojjiga hud att reagera.

Sedan 1.5 år tillbaka har jag funderat på om jag fått rosacea eller något annat krafs, då mitt ansiktet blossar upp, blir rött, irriterat med små, små finnar stundtals.

I förrgår testade jag en kräm jag köpt hem till familjen, en av ACO:s oparfymerade produkter. Ansiktsskinnet ser ut att ha lugnat ner sig redan.

Har de ändrat innehåll i L300 eller är det jag som ändrat skinnreaktivitet?

Skumt är det.

Jag älskar den här reklamen.

Strunt samma vad den gör reklam för.

TJOFLÖJT!

Vad ska hållas här ovan?
Minus måltiden.




Lägg till dessa på slutet.
Den ena först, den andra sedan.

Svårt?
Kanske det.

..när det är vinter och sola skiner.

Vackert till och med i Flempan.

I morgon börjar kuskandet till och från jobbet igen.

Jämfört med hur somliga reser har vi det hyfsat bra på E4:an.

Utan att analysera dansen i någon större utsträckning, så gillar jag Victoria Svensson.

Det är en tjej som vet hur man joxar med en trasa!

Eller hur man nu uttrycker det...

Raclette har vi ätit och det var väldigt gott! Trots att maken hade åsikter om att jag köpte rödskalig potatis och inte någon annan chic minivariant i enkilospåsar.

Raclette, en av nationalrätterna i Schweiz var äldsta sonen är född.

Edit: Jaha! Jag trodde alla visste vad raclette var, men Em gör det tydligen inte! Raclette är en fet ost som man smälter i små individuella stekspadar på järnet som syns på bordet. Den smälta osten hälls över kokt potatis och sedan äter man det med cornichons och syltlök, vill man så kryddar man på osten.

Raclette, liksom fondue, är vintermat i Schweiz. Enligt tradition var dessa tillagningar vad man hade att ta till när maten började tryta i alpdalarna, gammal ost att smälta hade man, gammalt bröd (eller i raclettens fall potatis) fanns att få tag på och sedan vin till det och vipsvops hade man en trevlig maträtt att ta till!

• Det börjar definitivt ljusna vid 7.30-tiden.

• Semlor finns till försäljning.

• Jag kan köpa mig tulipaner.

Att man inte ska pinka på allmän plats, bygga växthus till höger och vänster och inte heller avstå att betala sina hyror kan man ju förstå, men att tvättorkning utomhus skulle vara skäl för vräkning verkar ju litet i överkant. Och parkeringsböter, behöver hyresvärden bry sig i det?

Jaja, man får väl ta seden dit man kommer.

-Men!!!

Jag behöver ju inte bry mig! Jag ska inte flytta till Guangzhou!

Se här!

Vårtecken goda som några! Pasteller, linnen, långa flaxiga sommarklänningar à la Nicole-vad-hon-nu-heter och chica små boleroskurna skinnjackor! Bara ben, sandaletter i fejkskinn och skira voile-gardiner i vitt!

-Inte det?

-Är dessa kataloger lika säkra vårtecken som semlan, tulipanbuketten och grillad haloumi numera?

Kanske det.

Jag försökte hitta litet muntration i kylan bara.

Fönstertermometern visar inte ett dugg varmare temperatur ute än de andra två.

Kanske var gårdagens längtan efter värme en föraning? Kanske är jag synsk? Kanske kan jag se in i framtiden?

Eller var det bara kallt inne?

Obs. Den gröna tapeten med rosa frukter kom med huset.

Med ledning av denna bild; vart längtar jag och varför?

Edit: Em hade onekligen det mest intressanta förslaget för min längtan, nämligen att slippa torken. Annars var Dubbelörnen ganska specifik avseende vilka övningar jag ville ägna mig åt i bastun, men Beate var den som bäst förstod varför, rådande kyla, men inte den ute, utan att vi haft kallt inne idag.

Jag trodde jag hade en musikaliskt skolad och bildad familj, men som fågelholkar tittade de på mig när jag efterlyste Paul McCartney & Wings låttitel som ungefär lät som Mulberry Wine.

-Vem som helst borde väl ha begripit att jag menade Mull of Kintyre!!!

Tygkassar kan man både ha och inte ha, men den här skulle jag faktiskt kunna tänka mig.

Jag är ju en sucker för skrivna budskap.

Redan innan jag var fullt vaken kände jag det. Känslan som fick mig att överväga om jag skulle vakna över huvudtaget eller bara dra täcket över huvudet och fortsätta snarkandet till morgondag. Låt vara att jag varit ledig duktigt länge nu, men denna känsla kan inte vara riktigt frisk. Jag blir orolig för mig själv.

Jag steg upp i alla fall och här sitter jag nu med en kopp kaffe. Och håller i mig.

-Vad det var jag kände?

Jo, arbetslust!!!

Jag ska nog bara sitta alldeles still här vid köksbordet tills känslan gått över.

Tror jag.

Nästan alldeles bestämt.

Kanske.

-Sitt Anne, sitt!!!

Vad har jag väl gjort mänskligheten för ont för att känna mig så här?

Jag avstår från att närmare beskriva symptomen, men kanske kan någon vänlig medmänniska vara litet inkännande och ge mig råd på vad jag ska ta mig till??

PS. Fisa verkar inte ge någon lindring. Yngsta sonen blir inte heller så imponerad av det. Katterna gömmer sig.

Sista delen i Millenniumtriologin var lång, avsevärt mindre actionfylld än tvåan, mycket prat & tänka & rättegång, men den var ett fullgott slut där påsen, som man brukar säga, knöts ihop som den skulle.

Efter filmen var det matdags.

Tandoori House ligger en halvtrappa ner vid Nyköpingsån, ganska osynligt från gatan. Miljön var som väntat indisk, den manliga servitören mycket artig och trevlig och menyn hur innehållsrik som helst.

Efter långt velande fram och tillbaka gjorde vi det enkelt för oss genom att välja två av husets specialare; en rätt med tre olika grytor och en tandoori grillning, saffransris, nanbröd och chilipickles till. Vi åt och vi åt och vi åt och konstaterade att det gärna hade kunnat vara en tredje person där för att få slut på maten. Maten smakade mycket bra, var fräsch och som sagt, riklig.

Till Tandoori House kommer jag att gå igen, men den gången ska jag inte grunda med biogodis först.

Foto: Dotter i somras

Bio står på eftermiddagens agenda och sedan indisk mat (förutsatt att de nu inte har knepiga helgtider).

Tandoori House, Nyköping vs. Bangladore Express, Waterloo, London?

Få se vem som vinner. Jag kan inte föreställa mig att den nyköpinska servispersonalen ställer upp på att klättra upp för stegar för att få fram maten, men det återstår att se.

• Bytte toapappersrulle (den tomma gör ingen människa glad)
• Plockade skräp på badrumsgolvet och kastade i papperskorgen (yngsta sonen dräller tandstickor)
• Samlade upp använda vita strumpor
• Släckte ytterbelysningen
• Matade katterna
• Plockade bort skål med matrester från skafferiet
• Plockade undan kastrullock från diskbänken
• Tog tomflaskor från diskbänken och sorterade in dem i respektive kasse i hallen
• Stoppade in de smutsiga vita strumporna ihop med färdiginplockad vittvätt och startade tvättmaskinen
• Tömde torktumlare och vek tvätten som var däri
• Tog fram kött ur kylen för rumstemperering så den kan göras klar innan jag åker på bio med G

Fram med rödtjutet!

Här har vi druckit Pommac och tranbärsjuice och vatten och te under nästan hela ledigheten. Nu får vi se till att vara litet normala också.

Skål.

Den som är ålagd besöksförbud men vill bryta mot det, vad är det som hindrar honom/henne?

Inte mycket, om vi ser till det som hänt i Esbo i Finland. Än mindre är det väl som hindrar om man har för avsikt att döda både den besöksförbudet gäller och sig själv. Det finns väl starka skäl att besöksförbud utfärdas, skäl som går utanför normalmänskligt beteende.

Hur kan besöksförbud fylla en funktion för de som allra bäst behöver beskyddas?

Dagens första tur till Nyköping har avverkats. Dotter var med kompisar till Heron City och såg Avatar i 3D igår. Hennes expertutlåtande är att den tredje dimensionen inte tillförde särskilt mycket, glasögonen var lätt irriterande och texten blev gul. Vadvetjag, vadvetjag.

Nu ägnar jag mig åt kaffe, tunnbröd, morgontidning och bloggvisiter.

Det känns gott.

Bio och indisk mat med G på söndag.

Ptja.

Sämre kan man ha det.

Landets pizzabagare har laddat inför det massiva anfallet av bakishungriga nyårsfirare och deras begär efter pizzaaaa. Bakis blir man inte på Pommac, men vem vet, kanska ansluter vi till nyårsdagstraditionen. Önskar bara att det finns riktig Chicago style pizza att få tag på.

Hur gör ni? Pizza eller inte pizza?

Jag vet att Afrodite insisterar på att äta pizza på juldagen i stället.