London-rapporthopkoket från dag 2
Dotter, Kompis E och Maken begav sig mot Emirates Stadium för fotboll runt lunchtid. Han som hänger ut ur ryggan är en oskyldig medföljeslagare. I Arsenalutstyrsel.
Vi tog oss en gemensam pitstop på Starbucks dessförinnan.
Den som vill får gärna gissa på vad som finns i den gula byggnaden med din fina reliefen som skymtar bakom min frappuchino!
Sonen och jag begav oss ned för Regent Street och sedan en avstickare på Carnaby Street innan vi kom till Piccadilly Circus.
På Piccadilly Circus åt vi vår lunch vid Eros fötter tillsammans med ett antal språkreseungdomar med mat från samma gourmetrestaurang. Jag säger inte vilken.
Vi träffade Terminator och han sa inte mycket alls. Näää, han var så tyst, så tyst, så sonen tröstade honom med litet handhållning.
På Covent Garden blev det pitstop igen, litet vin och läsk denna gång.
Nästa pitstop blev nere vid Themsen. Vattnet är inte rent men det finns hundägare som tycker att jyckarna gott kan dricka av sörjan.
Mulet på ena sidan och solsken på andra sidan. Vi krossade floden över Millenium Bridge, den som vreds sönder och samman i senaste Harry Potter-filmen.
Att stå i evighetslång kö till London Eye sa vi nope till. Dessutom var jag kissnödig.
Darth Vader uppskattade texten på sonens t-shirt från David & Goliath:
Come to the dark side - we have cookies
När vi kommit så här långt var vi redo att sätta oss på marken och inte röra en fena mer. Men vi pallrade oss till Charing Cross tunnelbanestation och åkte "hem".
Under resan pratade jag bort en stund med en mycket trevlig kvinna som börjat jobba som operationsbiträde på en förlossningsavdelning och hon hade en del förslag inför morgondagen
.
Middag blev italienskt eftersom pubarna envisas med att de inte serverar mat till sällskap med minderåriga.
Inte mig emot, cannelonin var mycket god.
Nu blir det kraschlandning i sängen tills John Blund anländer. Killen här ovan håller sig förhoppningsvis på avstånd från mina drömmar.
Litet shoppingstrategi
Före shoppandet på Primark intog vi en stärkande och nyttig sen lunch från Kentucky Fried Chicken bestående av finfina proteiner, kolhydrater och mer eller mindre essentiella fettsyror.
Inom parentes skulle jag kunna nämna "aldrig mer".
Tjejerna var redo för att satsa hårt bland tusentals andra, jag agerade mer förkläde. Tills jag mötte min förälskelse. Och sjupacken tanttrosor.
Minst två timmar kämpade vi i värmen, fukten och trängseln.
Utfallet blev så här. Helt OK kan man säga.
-Min förälskelse?
Nja, dottern fotade den i sitt rum för i vårt rum har vi galgar men ingenstans att hänga dem (figure that!), och förälskelsen kom inte helt till sin rätta, så jag ber att få återkomma med det senare.
Nu ska vi ut ur ångbastun som är vårt rum.
Svettig med stockben
Ett stort antal kilometer travades det i eftermiddag, dels till shoppingen på Primark på Oxford Street och sedan en sliten misslyckad jakt på någonstans att ta sig en drink i sällskap med våra minderåriga. Vi pustade ut en stund i Hyde Park, analyserande olika joggingstilar, innan vi själva hasade oss tillbaka till hotellet och ringde efter Domino's Pepperonipizza. Inte kulinariskt men fan så gott!
Jag förälskade mig i något på Primark som jag faktiskt slog till och köpte, det och 2 sjupack tanttrosor!
Shoppingen visas när jag får tillfälle att ladda upp foton.
Nu pustar vi bara på sängarna i vårt typiska minimala engelskt hotellrum. I morgon ska somliga på fotboll och jag och sonen ska vara turister.
Todeloo!
-Piccadilly Circus nästa!
Nu ska vi iväg och tänka på allt annat än dammtussar.
-Wohoooo London - here we come!!!
PS. Ett stycke dator följer med, so stay tuned.
Dags att säga godnatt...
Vi hörs till frukost!
Packat var det här!
Sisådäringadådå.
De plagg som inte hänger för att bli av med sista fukten är packade tillsammans med diverse elektronik och deras supportdetaljer. När man reser med Ryan Air så är det inte mycket man tar med sig utan extraavgifter men man upptäcker att med litet smarthet och omsigochkringsighet så kommer man ganska långt.
Jag måste säga att jag känner mig så organiserad och med sådan kontroll att jag nästan blir litet rädd för mig själv. Annat var det förra året, fast det berodde inte på mig.
Fashion faux-pas?
Dotter har vissa bekymmer med att moderskeppet ska transportera sig runt London i ovanstående skapelser, men vad tusan skulle man annars ha om man är på en storstadstravarsemester?
Knappast stilettos.
Årets idrottsprestation?
Idag har det svenska mästerskapet i stavgångshinderbana genomförts på de Sörmländska grus- och riksvägarna. Deltagare var den legendariska Anne som verkligen visade på sitt livs form då hon genomförde dagens lopp. Banan bestod av tre intensiva och simultanförmågekrävande etapper:
- Snigelbanan. Här bestod hindren av sniglar; bruna slemsniglar utan hus och vita vinbergssnäckor med hus. Vid de bruna sniglarna gjorde Anne sina skarpa och hittills oefterhärmeliga inskärskliv och vid vinbergssnäckorna bestod steget av supersnabba uppåtå-tippetapp.
- Flugbanan. Flugbanan ställde stora krav på psykisk styrka och som sagt, simultankapacitet utan dess like. Anne stegade och stavade medelst huvudskakning samtidigt som hennes mun och näsborrar blockerades muskulärt och inte ens då flugorna valde terror medelst ögonlandning saktade den regerande mästaren av på farten.
- Duschbanan. Denna sträcka innebar förhöjd ljudnivå i form av trafik av olika slag och även om de medföljande helkroppsduschningarna då trafiken passerade gav viss svalka, tog Anne det säkra före det osäkra och höll ansiktets öppningar stängda. Väglaget var hårt under denna etapp men ingen tvekan fanns hos Anne som nu började få segervittring.
- Snigelbanan var upploppet före mål. Nu hade postbilen och några ytterliga fordon åkt på denna vägstump vilket definitivt gav ett förstärkt gliiiiiiiid in i mål.
Anne kvarstår som regerande svensk mästare i stavgångshinderbana och vi identifierade sannolikt mottagaren av 2010 års Jerringpris då hon höjde guldpokalen!
En fantastisk prestation.
-Undra, sa Flundra...
... om Gädda är fisk?
Egentligen vet jag inte vad ovanstående betyder, men vad jag undrar över är om det regnar ute eller inte.
En essentiell fråga som kräver viss aktivering för att kunna besvaras.
-Vi ska ju ut och resa!
Men så härligt!
Vi ska ju till London igen!
Och så blev denna dagen...
Dagens resultat:
- Stavgång 70 minuter och sedan styrketräning på gymet
- Räkningarna är betalda
- Jag har checkat in oss och skrivit ut våra flygbiljetter till London och konstaterat att Central Line tar oss direkt från Liverpool Street Station till Queensgate var hotellet ligger
- Tvätten hänger på tork och vi klurar på vilka väskor ska med (Dotter är litet om sig och kring sig när det gäller den nya kameran och att den och kameraväskan måste få plats)
- Mat till äldsta sonen handlas i morgon
- Och i tillägg till detta dammsög jag
Så nu tänker jag ta mig en slurk rosé.
Inte bara en gravad hund som ligger här
Kanske är jag sjukligt misstänksam.
Kanske är jag en survivor.
Men tillsammans med detta köpande av byrålådeguld tror jag att det ligger en gravad hund.
Här sitter jag med korslagda ögon
Waynes macarons var alldeles för sockriga i min smak
En knarrande dörr och försiktiga, smygande steg fick mig klarvaken.
När jag väl var klarvaken mindes jag att balkongdörren stod öppen och stegen... Ja, det var nu inga steg utan de i gamla hus vanligen förekommande rörelserna i virket.
Dagens övningar blir:
När jag väl var klarvaken mindes jag att balkongdörren stod öppen och stegen... Ja, det var nu inga steg utan de i gamla hus vanligen förekommande rörelserna i virket.
Dagens övningar blir:
- Motion 1-2 gånger (jag måste ut i den vackra morgonen och kanske blir det gymtur med dotter sedan)
- Räkningarna
- Checka-in på nätet och skriva ut våra flygbiljetter till London
- Kolla igenom tvätt och rena kläder
- Höra med äldsta sonen vilken mat han vill ha hemköpt över helgen
Sex and the City 2
Sex and the City - the Movie fick ingen höjdarrecension av mig när den kom. Filmen var min första bekantskap med hela serien. Sedan dess har jag sett ett antal avsnitt av TV-serien, alla säsonger hullerombuller, men en litet bättre koll på det hela har jag fått.
-Så vad kan det då tänkas att jag har att säga om Sex and the City 2?
Jag lärde mig från första filmen att inte ha några förväntningar och lika bra det, för denna film är ett rent bottennapp ur filmhistoriskt perspektiv. Handlingen, ja fanns det någon sådan - egentligen? Dialogen, den som skrivit dialogen borde aldrig mer få skriva filmdialoger. Vackra kläder då? Jo, det fanns oerhört vackra kläder men de blandades däremellan upp med sådant man kanske skulle se på en fågelskrämma eller på en treåring som klätt ut sig i mammas kläder. Stor del av filmen utspelas i Abu Dahbi. Jag vet inget om arabländer, inget som är förstahandsinfo, men jag kunde inte låta bli att tänka att en hel del sannolikt framställdes oerhört fördomsfullt och somligt på ett vis som kanske (som sagt jag vet inte) skulle kunna försätta den som försökte efterlikna beteendet i ganska farliga situationer.
Men bortsett från allt detta så roade filmen mig ändå. Inga gapflabb direkt men en del av rollernas reflektioner kring äktenskap, relationer och föräldraskap hade sina poäng. Huvudrollsinnehavarna är helt klart medelålderskvinnor, kanske har man inte ens försökt sminka bort rynkor, rundade käklinjer eller kraftiga blodkärl och det får filmen ett plus för.
Och Mr Big som jag dissade totalt i första filmen, han var helt OK i denna.
Filmen får två popcorn av fem möjliga.
Tacka Mr Li för myggfriheten?
Himmelska Fridens Torg (?) vid Dragon Gate
Mr Li, the owner of the world’s largest mosquito repellent manufacturers (referens Beate) var den ursprunglige grundaren av Dragon Gate, strax efterföljd av Mr Si och sedan Mr James Something (referens min lilla mamma). Att ägarskapet för Dragon Gate gick från den ena till den andra berodde på att pengarna inte riktigt ville räckta till trots den billiga arbetskraften bestående av direktimporterade kineser. Sedan blev det litet problem med arbetsrätt och säkerhet och diverse bagateller som sådana. Bygget har pågått i runda slängar fem år och is still going strong. All byggnadsbråte röjdes bort helt nyligen (somligt hade börjat närma sig E4:an och annat hade flugit till skogs) annars hade 1 000 000 kr gått till nya böter.
Idag finns där en stor restaurang (inte billig, men är man storätare av bufféer så må det vara hänt), en butik som säljer pryttlar och bråte av allehanda slag (om du pyntar 30 kr kan du få sätta på dig kinesiska kläder och fota dig i dem), Health Center (med behandling mot allt från mul- och klövsjuka till yrsel och övervikt) och skönhetsvård och massage (min lilla mamma har inspekterat massagen som finns på våning 9 och hon är nästan övertygad om att det rör sig om en bordell).
Men.
För att återvända till väsentligheterna.
Det är inte Mr Li vi har att tacka för årets myggfrihet!
Min lilla mamma vet att rapportera att helikoptrar flög, inte bara över Dalälven utan verkade missnavigera då de lät myggiftfyllda majskornsliknande kluttar regna överallt över de omgivande byarna. Det var knappast Mr Li bakom de spakarna.
Kluttarna tog kål på varenda larv i varendaste pöl och det tackar vi för.
Idag finns där en stor restaurang (inte billig, men är man storätare av bufféer så må det vara hänt), en butik som säljer pryttlar och bråte av allehanda slag (om du pyntar 30 kr kan du få sätta på dig kinesiska kläder och fota dig i dem), Health Center (med behandling mot allt från mul- och klövsjuka till yrsel och övervikt) och skönhetsvård och massage (min lilla mamma har inspekterat massagen som finns på våning 9 och hon är nästan övertygad om att det rör sig om en bordell).
Men.
För att återvända till väsentligheterna.
Det är inte Mr Li vi har att tacka för årets myggfrihet!
Min lilla mamma vet att rapportera att helikoptrar flög, inte bara över Dalälven utan verkade missnavigera då de lät myggiftfyllda majskornsliknande kluttar regna överallt över de omgivande byarna. Det var knappast Mr Li bakom de spakarna.
Kluttarna tog kål på varenda larv i varendaste pöl och det tackar vi för.
Lunch på Dragon Gate
Låt vara att lunchbuffé på Dragon Gate är i dyraste laget för normalätaren (138 kr/person) men miljö var onekligen imponerande och underhållande (det verkade som att hoten om stora böter fick dem att röja upp byggbråten) och maten var helt OK. Den mongoliska buffén slank ner utan minsta problem men jag inte kan låta bli att undra om den är orsaken till den interstitiella gasproduktionen.
Om man säger så.
Ingen busvisslar efter mig
Dalälven gick jag förbi och på avstånd såg jag den exotiska konstruktionen Dragon Gate vid E4:an. Jag gick också förbi ett tiotal män som höll på och joxade och riggade kraftledningsstolpar. Nog tycker jag att någon av dem kunde ha visslat efter mig där jag stegade förbi med morgonvilda lockar och svettmönster i ryggslutet.
Ja, ja.
Man kan inte få allt. Vi slipper ju myggen i alla fall.
-Vad har vi ätit?
Små, platta och sammetslena.
-Vad är det vi har ätit?
Svar: Ama de Casa, boende i Spanien kallar dessa platta persikor. Min Norge-boende syster hade köpt dem under benämningen persikoäpplen. Strunt samma vad de kallas - goda var de!
Rapport från radioskuggan
Hej, hej alla!
Här sitter jag på verandan till lilla huset i byhålan vid Dalälvens strand och inte en mygga så långt ögat kan nå.
Ibland kan man vara mer än tacksam för det lilla.
Hjärnkoll på tillsatt socker
Boken Hjärnkoll på vikten är min nya Bibel. Efter att jag läst den är jag konstant på span efter "gömt" socker, något som jag plötsligt upptäckt finns dolt på de mest oanade ställen. Eller oanande och oanade, jag har väl inte brytt mig om att fundera över det hela.
Som yoghurt till exempel. Jag har känt mig ganska nyttig med mina 0.5 % fetthalt vaniljyoghurt-frukostar tills jag konstaterade mängden tillsatt socker. Eftersom jag inte fixar syrligheten i naturell yoghurt misströstade jag nästan tills jag upptäckte Yoggis Mini-yoghurt, litet fett, inget tillsatt socker och den är krämig och god i smaken (låt vara att där finns aspartam vilket inte är helt optimalt men ändå).
Hursom.
Här blir det dusch och packning. Dotter och jag ska bege oss ett antal mil norrut på E4:an till en gudsförgäten liten håla strax söder om Norrlandsgränsen. Inte bara är hålan lätt gudsförgäten, den befinner sig också i något slags radioskugga.
Vi får se om vi hörs!
Som yoghurt till exempel. Jag har känt mig ganska nyttig med mina 0.5 % fetthalt vaniljyoghurt-frukostar tills jag konstaterade mängden tillsatt socker. Eftersom jag inte fixar syrligheten i naturell yoghurt misströstade jag nästan tills jag upptäckte Yoggis Mini-yoghurt, litet fett, inget tillsatt socker och den är krämig och god i smaken (låt vara att där finns aspartam vilket inte är helt optimalt men ändå).
Hursom.
Här blir det dusch och packning. Dotter och jag ska bege oss ett antal mil norrut på E4:an till en gudsförgäten liten håla strax söder om Norrlandsgränsen. Inte bara är hålan lätt gudsförgäten, den befinner sig också i något slags radioskugga.
Vi får se om vi hörs!
-Hur ska jag göra?
Stormat har det gjort hela natten och nu duggregnar det. Ska jag ut och gå eller ska jag inte?
-Men. Jag är inte tillverkad av socker även om jag är aldrig så söt!
På med skorna och ut och pinna runt åkrarna bara!
-Men nu får det vara nog med telefonsäljare!
Lördagkväll, klockan är nästan 20 och telefonen ringer.
Anne (samlar ihop sig för ett avgrundsryt då hon hör "bruset"): Hallå!
Telefonen: Brus, bruuuusss....
Anne (muttrar riktigt irriterat): Det är då ingen hejd på dessa telefonsäljare... ringa på lördagkväll... HALLÅÅÅ!?!
Telefonen: Brus, bruuussss...
Anne drämmer på luren. Lyfter luren och hör bruset i fjärran.
Anne: J-la telefonsäljare! Ska ni inget säga så ta och lägg på ändå!
Anne lägger på luren med resta nackhår och tar fram mobilen ur byxfickan.
Anne: Ops! Jag har visst ringt hem själv...
Köttet tar kommandot
Ögontjänare är vi allihopa, allihopa, allihopa!
Beate bröt ihop efter Kommandorans framfart så jag måste försöka muntra upp henne nu!
Resten av denna dag ska ägnas åt vin, tidning, TV, soffa, mat och vem vet, kanske blir där en chokladbit, kaka eller glass också (fast helt säkert är det inte).
-Och inte har jag gymmat eller motionerat idag heller!
Bättre nu, Beate?
Och du... Våra fönster har inte putsats sedan de putsades i samband med husköpet...
Kommandoran gör entré!
Anne sitter vid köksbordet och bloggar och arbetsleder maken som putsar fönster.
En knackning hörs på dörren.
In i köket gör ingen mindre än Kommandoran entré med beslutsamma steg och hattskrållan på.
Kommandoran (mycket barskt): Jasså minsann! Här sitter nu både Köttet och Anden i godan ro! Vad ska detta betyda? Va' sa!?!
Köttet och Anden (störtar upp från köksstolen vettskrämda): Ah, men, men...Åhh... Vi skulle bara..
Kommandoran (ryter från tårna): Nu sätter Köttet och Anden fart! Det är färdigt med denna förslappning! Höger-vänster-om-på-stället-march!
Köttet och Anden inser att all form av förhandling är lönlös och hejsvejs vilken fart det blir på dem båda! Och se, de samarbetar på högsta nivå!
Smutstvätt sorteras.
Tvättmaskinen fylls.
Ren tvätt viks och plockas in i skåp och lådor.
Kylskåpet töms på gammal mat.
Tomma burkarflaskorbyttor kastas.
Kylen saneras efter konstens alla regler.
Diskbänk skuras.
Diskmaskin startas.
Sopor bärs ut.
Maken får ett uppmuntrande ord på vägen!
Och.
Slutligen.
Attackeras semstersurdegen nummer 1: garderoberna.
Utslitna kläder hivas, användbara kläder sorteras för återvinning, det suckas över kläder där prislapparna hänger kvar. Under de timmar som detta arbete pågår hörs ett belåtet nynnande från både Köttet och Anden: I'm sorry Mama, I never ment to hurt you, I never ment to make you cry, but tonight I'm cleaning out my closet...
Kommandoran (inspekterar de producerade plastsäckarna): Jojomen, Köttet och Anden, ni kan bara ni vill!
Köttet och Anden (unisont): Tack snälla Kommandoran för att du kom och satte fart på oss! Vi ska aldrig mer lata oss så! Vi lovar! På hedersord!
Kommandoran (lämnar huset): Det är bäst för er att ni håller ert ord! Va'sa!
-Är Köttet och Anden att lita på i fortsättningen?
Det är frågan.
-Här piiiiiper jag omkring.... alldelens ensammen...
Pipande måsunge
-Bara ljug!
I vanlig ordning!
Här pips det ingenting!
Istället har anden tagit ett rejält grepp om dagens verksamhet; maken får glada tillrop till sitt fönsterputsande och yngsta sonen tvingades ta itu med en mycket gammal surdeg som nu är avklarad.
-Va'?
-Vad Anne har gjort?
Anne innehar arbetsledande position hon!
I vanlig ordning!
Här pips det ingenting!
Istället har anden tagit ett rejält grepp om dagens verksamhet; maken får glada tillrop till sitt fönsterputsande och yngsta sonen tvingades ta itu med en mycket gammal surdeg som nu är avklarad.
-Va'?
-Vad Anne har gjort?
Anne innehar arbetsledande position hon!
Köttet vs Anden
En rar liten gatstump i vår lilla stad
Anden: Idag är det en mulen dag, det är en perfekt dag för garderobsröj, fönsterputs och allmän sanering! Och i tillägg kan du ta en tur till gymmet och jobba litet!
Köttet: Jameeeh... Jag köpte ju senaste numret av Lantliv igår och jag har en festbuffé att planera och säkert finns det bra recept i tidningen! Dessutom är yttertårna på båda fötterna litet krampiga efter gårdagens långpromenad!
-Vem vinner?
-Men! Så förskräckligt!
-Men så hemskt!
Lasse Stefanz har en obotlig sjukdom!
Ja, Lasse Stefanz, det är väl han dansbandskändisen i cowboyhatt som spelar trummor!
-Va´?
-Är det inte Lasse Stefanz som är obotligt sjuk? Bara nå'n snubbe som heter Olle Jönsson.
Jaha.
Han kan ju omöjligen vara så viktig då eftersom Aftonbladet tycker att hans namn ska skrivas på löpet med små bokstäver.
-Titta vad vi har fått!
-Ser ni vad vi har fått !?!
-Det gör ni va' !?! Visst ser ni !!!
Nääää.... Inte orkidén, den är inte ny.
Nääää! Inte zinkhuset heller, det var en julklapp för två år sen.
Och inte heller de kala, gula fläckarna i gräsmattan, det är sviter efter dräneringsgrävarna Bill & Bobs framfart.
-Men ser ni inte att vi har fått ett rent köksfönster !?!?!?!
Ingen dimma, inga fetringar, inga fluglortar, inga kattnosavtryck - inget kladd över huvudtaget!
-Hur länge sedan fönstret putsades sist, undrar ni?
Tsss... Det talar jag aldrig om.
Jag har en fråga!
Luxemburgerli från Sprüngli i Zürich är mums!
Om man bakar macarons (eller vad de nu kallas på svenska?) och planerar att servera dem senare:
Skicka
Svar
Snart
Snälla
Sommar.....Snorp!
- Hur förvarar man dem bäst?
- Hur länge kan de förvaras utan att förlora stunsen?
- Hur lång tid före servering kan/bör de sättas ihop?
Skicka
Svar
Snart
Snälla
Sommar.....Snorp!
God morgon!
Blogg.se vill inte veta av några foton och jag har inte tid att vänta eftersom jag ska ut på morgonturen, så jag säger bara:
-Morron på er!
-Morron på er!
Fall inspiration by HM, anyone?
En fulbeige acrylponcho med sladdrig ribbstickad halsöppning har jag allllltid drömt om!
-Vilken lycka att HM har dem i höst!
No fear, my friend!
Solen får nog vandra i vilken stjärnbild den vill, Anne är en robust konstruktion.
Är mina timmar räknade?
Att tarmljuden från mitt innandöme efter en tonfisksallad på en pizzatjosan är mer än avloppslika och att solen i morgon går in i lejonets tecken och därmed inleder rötmånaden, får mig att undra:
-Klarar jag mig eller är det nattliga samtal med Ulrik som väntar?
Champion Powersleek - Wohooo!
Kanske ser den ut som ett kyskhetsbälte för de övre regionerna, men so what! Håller den behagen på plats bara så får den se ut hur som helst.
-Jag har ju mentalt börjat förbereda mig för en tempoväxling nämligen.
Om man säger så.
PS. Det blev ett gäng tantvarningstrosor och andra bysthållare i samma kategori som också klickades hem, men de tänker jag inte låta någon få glädjen att se!
Tacka vet jag telefonsäljare!
Telefonen ringer: Riiing, riiiing...
Anne (lyssnar och hör det bekanta "bruset"): Hall-ååå...
Telefonförsäljare (levererar den första laddningen mundiarré): ...ringer, dig Anne...Motomännen...valår....hotar med höjda skatter och kilometeravgifter...blabla, blabla...
Anne (trött och himlar med ögonen): Inget fel i att höja skatterna, kanske får vi bättre riksvägar då!
Telefonförsäljare (ny taktik): Ja, eller hur!?! Men bara 20% av skatterna går till vägarna...blablabla....erbjuda dig Anne medlemskap...150 olika rabatter...Slottweekend för två personer....
Anne (ännu tröttare och nu roterar ögonen som förvildade Kenobollar): Den som ringde häromsistens erbjöd 50 % rabatt på nya vinterdäck - slänger du in det kan jag teckna medlemskap!
Telefonförsäljare (anar ett medlemskapstecknande): Visst, visst, du får rabatt på däck och fälgar, det får du och det betyder att det blir billigare!
Anne (börjar bli redo för nådastöten): Ja, rabatt brukar ju betyda det. Men du, ta du och skicka mig papper på det du erbjuder så får jag fundera på saken.
Telefonsäljare (börjar ana att något är på väg att glida ur händerna): Ehh...men, jag kan skicka dig en faktura...
Anne (höjer svärdet snabbt och stöter in): En faktura !?! Inte riktigt samma sak va'? Mors på dig.
Vilken tur att dessa telefonsäljare håller ens bloggande vid liv!
En naturlig skönhet?
Bildtexter:
- En bedagad naturlig skönhet, fräsch som en nyponros! Undrar om hon minns hur man applicerar makeup och fixar håret när semestern är slut?
- Finns ögon-bh:ar att köpa i specialbutikerna tro?
- Morgonkaffe - sen får vi se vilken buske hon får skutta in i under morgonpromenaden!
Vilken dag med allra bästaste E!
Anne med kavring mellan tänderna och bästaste E!
-Vad gjorde jag väl utan E !?!
Den bästaste och godaste vännen i vått och torrt !!!
Vi har haft en underbar dag med tre olika matstopp, sightseeing i Nyköping och av våra "ägor" och självklart mycket prat. Och trots att vi känt varandra sedan 1984 så hittade vi nya områden och plattformar vi inte beträtt.
Jag är lyckligt lottad med en människa som E i mitt liv!
River Time på Forsens uteservering, varje dag hela sommaren mellan kl 16-18, innebär 1 glas bubbel och en toast Skagen för cirkus en hundring - rekommenderas!
Lantlivets glädjeämnen
Att vid tre tillfällen, under en och samma stavpromenad, inandas det uppvirvlade dammet bakom en dyngspridare, det får lungorna att kännas som fyllda av kobajs.
-Mums! sa Maria Montazami.
-Gääääääsp...
- Danspass
- Styrketräning
- Löpband (jag blev inte åksjuk när jag klev av!)
- Pannkaksgräddning
- Telefonprat
- Helahusetdammsugning (finfrämmat i morgon)
-Åtminstone litet?
Pheeeew...
Det är svettigt att grädda pannkakor vid 28°!
-Va?
-Skulle jag ha skitigt hår!?! Inte alls vara svettig!?!
Tsss.
Sicket snack.
To do: buy new underwear
Kunde Bridget Jones så kanske jag kan?
Jag konstaterar lätt förskräckt när dotter och jag bytt om på gymmet att mina underkläder sett sina bästa dagar. Färgerna är något slags fd vita-numera grå, resårstatus slapp och allmän passform obefintlig. Låt vara att den enda som på länge fått glädjas (?) åt åsynen är maken, men man har ju ett anseende att tänka på.
Annars får man ett.
Ett som man inte hade tänkt sig.
Annars får man ett.
Ett som man inte hade tänkt sig.
Dansa på någons grav
Jag kommer från en familj där man aldrig hymlat med döden, döden har aldrig gjorts till något mer skrämmande än det som okänt är. När vi sist hade släktträff besökte vi släktens gravar och min mamma och moster (de två äldremödrarna av släktens kvinnor) genomförde en hemmasnickrad variant av en rysk ripaska på min mormors grav. Vanvördigt för en del kanske, men det var en hyllning till den ettriga gumman och att hon levt.
Därför.
Besök Skatans tankar och ta del av denna video som hyllar livet.
-Se, en sån olycka!
-Bara se!
Mina långa, ovårdade semesternaglar - nu börjar de gå av vid nagelbädden!
Förr länge sen köpte jag i Amerrka ett slags minifiberduksremsor med vilka man kunde rädda långtnereavbrutna naglar, men något sådant har jag inte sett på år och dag.
-Detta är förskräckligt!
-Vad ska jag göra?
Som vanligt antar jag - riva loss'et bara!
Vi skulle kunna öppna verkstad
Klippa, klistra, riva, måtta, printa, svära, måtta och så rusanerpåstanefterpennaochfrimärken.
Inbjudningskorten är redo för brevlådan och maken sitter på förstukvisten och röker cigarr och dricker Laphroigue.
-Kanske värmer han upp inför mitt kalas?
-Fortfarande inte mycket vett i honom
Ett rejält "KA-DUNK!" hörs mot köksfönstret.
Anne: A bird flew into the window!
Maken (öppnar dubbeldörren och tittar ut): Nope. It's the cat.
Skrutten försökte hoppa in genom fönstret.
Fönstret var stängt.
Det är bra att ha egna drängar..
Produktionen är igång
Maken (ironiskt): I'm leaving the house before the invasion....
Anne: No way! You'll be serving drinks!
Maken (ironiskt igen): I'll be the drunk.
Jag tror alldeles bestämt jag har ett minnesvärt kalas att se fram emot.
Följ min blogg med bloglovin
Tala illa eller höra illa
Vid middagsbordet i det Annekanska residenset.
Anne (tuggar mat): Jag köpte Gård och Torp idag.
Ingen respons. Annes familj tuggar lugnt vidare.
Anne (vill att någon intresserar sig för hennes magasinsköp): Men jag har inte tittat i den ännu.
Gafflarna stannar halvvägs till munnarna och fyra par ögon stirrar på Anne. Uppenbarligen var detta något helt oväntat för Annes familj. Anne som nu fått önskad effekt stirrar inte tillbaka utan tuggar glatt vidare.
Maken (den som först samlar sig efter replikchocken): But why on earth would you look into it?
Det visar sig att alla fyra par öron hört Anne säga:
- Jag köpte falukorv idag!
Falukorvar tittar man väl inte så ofta i även om man kanske borde.
Eller inte.
-Jag älskar fester!
Jag älskar att planera för fester, kalas och tillställningar och nu har jag börjat planera mitt 50-års kalas!
-Det gör mig lycklig!
Efterlysning!
Ett stycke Stimorol lyckades på något mystiskt vis hamna under rumpan på någon av husets ungdomar vid transport i baksätet.
Torris, i tron att kyla skulle kunna få oss att smätta loss det smetiga eländet, fungerar inte särskilt bra.
-Förslag?
Annesmurf
Inte för att jag på något vis galopperade när jag var ute på grusvägarna, men uppenbarligen hann min hudfärg ändå skifta till blått.
Undrar vilka egenskaper en Annesmurf skulle ha?
Svettig, tom i huvve och sugen på något gott?
Jag slår ett slag för dessa bloggar!
Innan jag (mycket motvilligt) överlämnar kronan för Veckans Blogg på blogg.se vill jag slå ett slag för några andra bloggar. Jag väljer att dela in dem i följande kategorier.
Kategori 1: Blod är tjockare än vatten
Till denna kategori hör bara en bloggare, nämligen Dotter. Dotter har en Dagboksblogg som är en...tonårings dagboksblogg. Hon driver också en fotbollsblogg om Arsenal, Premiere League-laget, och även om jag inte är en så stor fotbollsfantast tycker jag att den bloggen är alldeles utmärkt! Dessutom visar dotter i fotbollsbloggen att hon inte bara har koll på fotboll utan att hon behärskar det svenska språket alldeles utomordentligt väl och det glädjer denna mamma.
Kategori 2: Somligt vatten är tjockare än annat vatten
I denna kategori hittar vi två bloggare.
LillasötaC som är en av mina favoritungdomar av förklarliga skäl. Hennes blogg innehåller en blandad kompott av det mesta, alltid illustrerade med mycket snygga foton (nu senast från New York City). Dessutom vann hon en skinnjacka av Kenza förra året!
Kompis E som också är en favoritungdom i huset och visar i sin blogg på en ung människas frihet från andras måsten och krav, och i tillägg till det en stor portion av...galenskap? Dotter har en tendens att vara inblandad i en hel del.
Kategori 3: Bloggidol och förebild
Här finns en och bara en. Ingen annan människa, real or fiction, har en sådan förmåga att i korta ordalag slå den klassiska spiken så långt ner att virket splittras som Selma. Selma är underbar, har en humor och livsbetraktelseteknik som är helt out of this world. Det gäller bara att upptäcka detta för Selma är inte de stora åthävornas bloggare. Att hon sedan är mjuk, känslosam och väl så snäll som man kan vara, gör inte saken sämre. Dessutom är hon skyldig mig en pilsner.
Eller var det tvärtom?
Kategori 4: Ung, smart och rolig
Den sista och den svåraste kategorin. Kategorin skulle kunna bli ganska stor, därför ber jag den som känner sig förbisedd om förlåtelse och hoppas att min motivering är god nog.
Ung, smart och rolig, det är min egen lilla favoriteskimå Myaraq. Inte bara att hon har vuxit upp på Grönland som är mitt drömresemål och att vi gillar varandra, hon är en clever och hårt arbetande kvinna också. Det som är avgörande för mitt val av Myaraq är att hon vet att livet är ömsom vin, ömsom vatten och hon förvaltar den kunskapen väl.
Sisådäringadådå.
Nu kan jag i lugn och ro återgå till min vardagliga, lugnalunketbloggtillvaro!
Eller, (förhoppningsvis) inte.
Klicka på bilderna och du hittar bloggen!
Hon bakade bullar, vill jag ha på gravstenen
Vad orsakade detta?
Okontrollerad jäsning eller ouppmärksam (och bloggande) bullbagare?
Have it your way...
Jag väljer mycket smör, mycket socker och litet kanel. Syster Yster fördrar litet smör, lagom socker och mycket kanel.
- Hur vill du ha din bulle?
Bullar storlek: Bauta.
Allt för att minska antalet plåtar och därmed tiden som ugnen är på och värmer upp köket.
Rena hjärnknarket, men ååhhhhh, så gott!
-Vem var det som sa Mums nu igen?
Mänskliga rättigheter vid 19.8°
Eftersom morgonen var något svalare beslutade jag mig för att tillgodose en mänsklig rättighet:
Alla människor är födda fria och lika i värde och i rättigheter och alla har rätten att få vakna till doften av nygräddade kanelbullar en eller ett par morgnar på sommarlovet.
Se där!
Jag är en människorättskämpe jag!
Intet är som väntans tider
På taggigt humör
.....men var tusan är det där åskvädret !?!
Jag har väntat hela dagen och allt jag fick var tre rummel på avstånd.
Fast.
Kanske kan jag skylla på den kvarstående spänningen och laddningen nu när jag börjar tänka på Remi-kexen i kylen?
Party Boy !?!
När jag börjar räta upp mig från mjölkdisken på ICA så är det nästan så att jag tappar förpackningarna. Hakan faller ner mot bröstkorgen och ögonen hotar att tränga ur sina hålor!
Mot mig i varugången kommer en ung, snygg, solbränd och vältränad ung kille. Inte bara att han är ung, snygg och vältränad, allt han har på sig är en lackstring!
-Dolda kameran? tänker jag och vrider huvudet i nästan 360°. Eller Party Boy från Jackass? Var är musiken? Ska han dansa nu?!? Vem ska han dansa för?
Mina förhoppningar stiger lika snabbt som killen närmar sig, men till min stora besvikelse stegar de välformade skinkorna bestämt förbi. Och där står jag fortfarande halvvägs framåtlutad i mjölkdisken med tetrorna i händerna och med öppen mun.
Så ser jag killens kompisar komma skrattandes i gången filmandes hans eriksgata genom mataffären. Jag vet inte om omgivningens reaktioner dokumenterades. Sannolikt hade det varit mer intressant. Från fling- och müsligången hörs ett förtjust:
-Ohhhhh, hihihiiiii! Det där var uppfriskande! Hihihiiiiii!
Jag kunde inte annat än hålla med.
-Det dundrar!
-Var det här jag tappade den!?!
Åskan rullar inte långt härifrån.
Kommer den närmare får vi nog dra ur TV, modem och skrivare - det blev som litet oplanerat grillparty förra sommaren.
Om man säger så.
Kommer den närmare får vi nog dra ur TV, modem och skrivare - det blev som litet oplanerat grillparty förra sommaren.
Om man säger så.
Mitt akuta projekt
Material för pysselstund
Färg, målartvätt och penslar har jag lyckats inhandla till sommarprojekt nr 1. Därmed har sommarprojekt nr 1 kommit bra mycket längre än det gjorde förra sommaren. Då släpade jag bara fram solstolarna som ska målas om. I september fick jag släpa in dem igen. Man ska inte förhasta sig.
Sommarprojekt nr 2 består i att klippa och klistra i materialet på fotot och där finns ingen återvändo. Däremot finns en definitiv deadline.
Jojomen.
Men, först ska jag bara ta och......
You've come a long way, Baby!
Skrutten kommer sakta smygandes bakom äppelträden. När han är parallellt med mig börjar han gå i slow motion. Han stannar, petar med tassen och tar ett jämfotahopp bakåt.
-Hmmm... är min tanke, samtidigt som jag hör ett irriterat vääääääääässssss....
Jovars.
Ibland när Anne rör sig står blixten stilla.
Jag räddar det viktigaste. Min Mac.
Springer upp på altanen samtidigt som jag ryter åt katten och vrålar på maken.
Maken är cool.
Barfota går han fram till katten och lyfter in honom. Barfota går han tillbaka till den väsande med sopborste och skyffel. Den väsande, inte så stor och med snokens gula fläckar på huvudet, får en liten åktur på vår sopskyffel innan han skickas ut i majsfältet.
Jag, som haft en paralyserande ormfobi av Guds nåde, tar ett djupt andetag och ett stort glas öl och sätter mig i trädgårdsstolen igen. Under äppelträden. Med en aldrig så liten panikdragning i ryggslutet, men jag sitter här.
-You've come a long way Baby, säger jag till mig själv.
-Hur snorkig får man vara?
Favoritöl som inköptes idag
Det var en gång för länge sedan, en Anne och en Make som bodde i Zürich, den största staden i det lilla landet Schweiz. Anne och Make fick vid flera tillfällen besök av Makens Lillasyster och Lillasysters blivande make som kom resande från den stora staden Chicago i det stora landet USA. Tillsammans upplevde de många äventyr. Ibland höll Anne sams och ibland var Anne tjurig.
Vid ett av dessa äventyrstillfällen reste de fyra till staden Wien i Österrike. Med sig på tåget hade de två direktimporterade och direktinsmugglade family sized Chicago-style deep dish pizzas. Dessa pizzor var nu en parentes, bortsett från att de orsakade att Maken ägnade natten åt att beskåda de österrikiska järnvägsrälsen genom ett litet runt hål. Om man säger så.
För att göra en lång historia kort, eller i alla fall hoppa över det som inte ska avhandlas här och nu, så åkte de fyra unga med Wiens spårvagn till stadsdelen Grinzing var man hade tänkt sig få en bit mat och något att dricka den första kvällen. De hittade bland ett otal en Bier- und Weingarten som såg trevlig ut och de bänkade sig förväntansfulla vid de stora borden i trä. Servitör anlände och Lillasysters blivande make beställer:
-I would like a Weiss beer, please.
Om servitörens blickar kunnat döda!
-You arr NOT in Germany, dis iz Austria, hier ve trink Austrian bier!
De fyra unga utbytte en hastig blick, reste sig upp och tog nästa spårvagn in till Wiens centrum.
Snipp, snapp, snut, så var den lilla historien slut.
Fredagsfräckis - vassegoda!
Skolfröken har naturkunskap för eleverna: Vad är det som är rött och springer i skogen?
Kalle vet:En räv!
Skolfröken: Jaa, det hade det kunnat vara, men i det här fallet är det en ekorre. Vad är det då som är grönt och hoppar på gräsmattan?
Nisse kan: En groda!
Skolfröken: Ja, det hade det kunnat vara, men i det här fallet är det en gräshoppa.
Olle (räcker upp handen och frågar Skolfröken):Vad är det som är hårt och styvt när man stoppar in det i munnen och löst och slappt när man tar ut det?
Skolfröken stegar direkt fram till Olle och ger honom en örfil!
Olle: Jaa, det hade det kunnat vara, men i det här fallet var det ett tuggummi!
Det är ju fredag idag, har jag hört
Kanske skulle jag in till staden och köpa litet rosévin?
Jag har ju ingen koll alls på roséviner annat än att den jag köpte härom veckan (på bilden) inte smakade annat än vatten. Jag fick ändå rekommendationer på en sort häromdag av min bästis H. Bara det att hon inte mindes namnet på vinet utan bara hur etiketten såg ut...
Lika bra koll som jag med andra ord.
Fluffy - the Slayer Cat
Frikadellen skrev en kommentar om vår katt Fluffs agressiva förhållningssätt till ulmerdoggar som påminde mig om en händelse en het, fuktig sommarnatt för två år sedan...
Jag sov tungt så som man gör på semestern och när natten är som djupast (känner ni hur jag bygger upp stämningen här?). Flera nätter på raken hade det varit ren cirkusföreställning och det trots att vi inte längre har småbarn. Ena natten hade katten Fluff lagt sig att rotera intill mig med en stort ark flugpapper i sin långa päls. Det finns en anledning till att Emils pappa svor när han fastnade i flugpappersremsorna, om man säger så. Den andra natten hade Dotter gnölat omkring då hon påstod att hon fått något stort och svart som sällskap i sängen. På morgon visade det sig att hon mycket riktigt haft sällskap av någon stor och svart i sängen (och inga snuskiga associationer här, om jag får be), nämligen en noshornsbagge, en av de största skalbaggarna vi har i landet.
Så. Jag sov gott. Och djupt. Natten var varm och het. Fönstret stod på vid gavel och de tunna bomullsgardinerna fladdrade i nattbrisen. Så började jag att vakna....
Katten far omkring i sängen.
Igen.
Och medan hon far omkring, ett väldigt intensivt omkringfarande, så hör jag att hon tickar. Ett högt och snabbt iii-iii-iii. Jag anar något stort och svart tillsammans med Fluff där i mörkret.
-Fan, tänker jag. Skalbaggsj-eln har flugit in igen och katten har tagit honom!
Så för att inte krossa skalbaggen rullar jag över sängkanten och ner på golvet, jag tänder lampan på nattduksbordet och får på mig glasögonen. Lätet, det höga iii-iii-iii:ande når oanade höjder!
Jag tittar på makens sida av sängen där den vilda onduleringen pågår (maken snarkar i godan ro på vardagsrumssoffan) och försöker förstå vad det är jag ser.
Det är ingen skalbagge Fluff har som sällskap.
Det är ingen vilseflugen nattfjäril heller.
Det är en.... Fladdermus!!!
Och se! Nu begynner en lustiger dans!
Jag tar tag i katten som då släpper fladdermusen. Fladdermusen som antagligen är chockad och förblindad börjar panikslaget flyga längs väggarna i sovrummet, han flyger högt, han flyger lågt, runt, runt går det längs väggarna och taket. Katten, vild och galen, har jag vid det här laget hängandes i bakbenen. Hon kommer loss och börjar fara efter fladdermusen. Jag hojtar och gapar och försöker få tag på katten igen vilket är lättare sagt än gjort, hon har ju vittring på blod. Till slut har jag Fluff i ett stadigt grepp under armen, jag hoppar ut från sovrummet och slår igen dörren med en dörrfoderspräckande smäll samtidigt som jag vrålar på maken.
Maken kommer galopperandes uppför trapporna i tron att något förskräckligt har hänt innan han ens vaknat över huvudtaget. Han greppar ändå situationen på mitt svammel (han har väl varit med förr). Maken, the Bat Hero, ger sig in i sovrummet och med hjälp av ett lakan lyckas han fånga den förskrämde parveln och skickar den ut genom det öppna fönstret. Trots kattens omilda hantering föreföll den inte skadad utan mest förbannad.
Jag gav rabies en liten tanke, men sådana bagateller är det inte lönt att oroa sig över. Det var bara att få ner puls och adrenalinet på normal nattnivå igen och snarka vidare.
Så, Frikadellen, nog kan vi förutom Fluff- the Dog Slayer också kunna kalla katten:
-Fluffy - the Vampire Slayer!
Något att mumsa på
Jordgubbar och glass är arvodet till familjens transportenhet denna kväll.
Mums! sa Maria Montazami
-Nååå? Hur blir det?
Blir det något barfota snickrande eller hummelbrummande matlagning ikväll?
Sommar med Ernst börjar snart!
Läsarnas egna sexberättelser - ni vet...
Dotter och jag åkte till gymet. Ska man komma i form, så ska man, oavsett utetemperatur och luftfuktighet. När kläderna var dyngsura och musklerna minst sagt darriga insåg jag att parkeringstiden var på upphällning och att en rask dusch var nödvändig innan jag hastade till bilen. Dotter skulle köra en stund till.
Att få av sig dessa våta plagg från en svettig och kurvig kropp som min var inte lätt, men eftersom jag var ensam i omklädningsrummet kunde jag åbäka mig och svära litet som jag ville. Jag duschade kallt och joddlade litet när extra kalla vattenstrålar träffade känsliga partier. Det kändes ordentligt gott efteråt och jag nynnade för mig själv när jag torkade mig (ett nynnande som normalt sett driver dottern till vansinne).
Så börjar jag undra....
-Är jag inte ensam härinne?
Från utrymmet utanför toaletterna hörs ett rytmiskt iiii-o-iiii-o-iiii-o. Därefter ett skrammel. Skrammelljudet lät definitivt som en tappad skiftnyckel. Mera iiiii-o-iiiii-o-iiiiii-o en lång stund och nu har jag identifierat lätet; en skruvdragare! När jag sedan hör två manliga stämmor säga något jag inte uppfattar, då börjar jag hasta med påklädningen!
-De har släppt in rörmokarna i omklädningsrummet för de har trott att det är tomt! tänker jag, där jag försöker få på mig en mycket motsträvig BH på min ännu fuktiga kropp. Jag vill inte bli sedd i min birthday suit, så mycket är klart.
Men.
Jag är inte mer än människa.
Och inte bara att jag är människa, jag är en variant på människa som stundtals har mycket livlig fantasi.
Där jag kränger på klänningen kommer jag att tänka på 70-talet smyglästa FIB/Aktuellt och Lektyr. Herrtidningarna. Fläskfärstidningarna. Tidningarna där läsarna fick skicka in sina egna noveller om sexbravurer och så fick de betalt för det också (ingen kollade nog sanningshalten).
Och hur var det i dessa berättelser då?
Jo, allt det spännande hände på byggarbetsplatsen, i tvättstugan eller när rörmokaren kom på besök. Jojomen. För några pizzabud fanns inte på den tiden. Inte i Sverige i alla fall.
När kläderna var påkrängda och jag morskat upp mig litet och allt iiii-o-iiiii-oande och verktygsskrammel fortsatt, så tänkte jag att jag kan väl ändå ta mig en titt på dessa rörmokare. Jag kan ju låtsas att jag behöver se mig i spegeln. För titta ska jag väl ändå kunna göra utan att det blir skandal och medierna rapporterar.
Litet nonchalant släntrar jag mot utrymmet utanför toaletterna och stampar väl litet extra med fötterna. Jag stannar till och sticker fram huvudet runt hörnet.
Vad får jag se?
-Tomt!
Verktygsskramlet och rörmokarsnacket kom från korridoren bakom den stängda dörren!
Så blev det med den sexskandalen!
Att få av sig dessa våta plagg från en svettig och kurvig kropp som min var inte lätt, men eftersom jag var ensam i omklädningsrummet kunde jag åbäka mig och svära litet som jag ville. Jag duschade kallt och joddlade litet när extra kalla vattenstrålar träffade känsliga partier. Det kändes ordentligt gott efteråt och jag nynnade för mig själv när jag torkade mig (ett nynnande som normalt sett driver dottern till vansinne).
Så börjar jag undra....
-Är jag inte ensam härinne?
Från utrymmet utanför toaletterna hörs ett rytmiskt iiii-o-iiii-o-iiii-o. Därefter ett skrammel. Skrammelljudet lät definitivt som en tappad skiftnyckel. Mera iiiii-o-iiiii-o-iiiiii-o en lång stund och nu har jag identifierat lätet; en skruvdragare! När jag sedan hör två manliga stämmor säga något jag inte uppfattar, då börjar jag hasta med påklädningen!
-De har släppt in rörmokarna i omklädningsrummet för de har trott att det är tomt! tänker jag, där jag försöker få på mig en mycket motsträvig BH på min ännu fuktiga kropp. Jag vill inte bli sedd i min birthday suit, så mycket är klart.
Men.
Jag är inte mer än människa.
Och inte bara att jag är människa, jag är en variant på människa som stundtals har mycket livlig fantasi.
Där jag kränger på klänningen kommer jag att tänka på 70-talet smyglästa FIB/Aktuellt och Lektyr. Herrtidningarna. Fläskfärstidningarna. Tidningarna där läsarna fick skicka in sina egna noveller om sexbravurer och så fick de betalt för det också (ingen kollade nog sanningshalten).
Och hur var det i dessa berättelser då?
Jo, allt det spännande hände på byggarbetsplatsen, i tvättstugan eller när rörmokaren kom på besök. Jojomen. För några pizzabud fanns inte på den tiden. Inte i Sverige i alla fall.
När kläderna var påkrängda och jag morskat upp mig litet och allt iiii-o-iiiii-oande och verktygsskrammel fortsatt, så tänkte jag att jag kan väl ändå ta mig en titt på dessa rörmokare. Jag kan ju låtsas att jag behöver se mig i spegeln. För titta ska jag väl ändå kunna göra utan att det blir skandal och medierna rapporterar.
Litet nonchalant släntrar jag mot utrymmet utanför toaletterna och stampar väl litet extra med fötterna. Jag stannar till och sticker fram huvudet runt hörnet.
Vad får jag se?
-Tomt!
Verktygsskramlet och rörmokarsnacket kom från korridoren bakom den stängda dörren!
Så blev det med den sexskandalen!
Föräldraskap - det gäller att ha beredskap!
Han som idag är 14 år och ännu långhårigare!
Yngsta sonen, barn nr 3, har aldrig gjort något i samma mönster eller samma ordning som sina äldre syskon, han har alltid gått sin egen väg. Att börja gå var det inte tal om även om han kunde före 16 månaders ålder, däremot greppade han pennan vid 18 månader och började teckna (inte rita som andra småttingar utan teckna) och han har inte slutat än. Mat har alltid varit en historia för sig. Som tvåbarnsföräldrar sen tidigare trodde vi att vi visste hur föda skulle skyfflas in, men hejsanhoppsan vad vi fick lära om. Tackålov sa BVC-läkaren att inte göra en affär av maten, så det gjorde vi inte. Det var ju inte som att vi hade något alternativ heller. När sonen var en liten knalle på 1.5 år sisådär, var det inte tal om att sova i den egna sängen. Det vara nära mamma som gällde och nattningsproceduren bestod i att alla sångerna i sångboken skulle sjungas, ibland rentav två gånger. Det var många sånger och ramsor i boken.
Det hände inte alltför sällan att det mitt i natten hördes ett uppfordrande:
-Mamma! Bubbelådan!
Vad gjorde då denna kärleksfulla och sällan särskilt konsekventa moder? Jo, stämde upp med ett falskt och skrovligt:
-Gubben i lådan, gubben i lådan..Zzzzz....
Så en kväll låg vi då där bredvid varandra och jag sjöng sång efter sång. Det var trots allt mycket mysigt att ha denna stund nära tillsammans med den lille knallen i slutet av dagen. Så kom en liten hand smygandes mot mitt ansikte och jag visste att han ville klappa på sin snälla mamma som sjöng så fint om gubbar i lådor och fattiga bonddrängar. Men de små fingrarna pillar istället in något litet, litet i min mun. Skönsången kunde inte fortsätta utan att jag med tungan försökt avgöra vad den lille gullungen stoppat in.
Så inser jag vad det är!
-Snorkråka!!! Har du stoppat in en snorkråka i min mun!!!!!
Svaret jag får är ett nöjt:
-Gott mamma! Gott!
Bilder och nuffror!
Dagen i siffror:
- Ett FY-finger fick vi av zickzackande motorcyklist på E4:an
- Två var antalet medföljande tonåringar
- Tre var antalet av 14-åringen uppätna naturella hamburgare
- Fyra Body Shops Body Butters insmordes på mina armar
- Fem timmar tillbringades i Vallentuna
- Sex and the City har vi sett
- 16 var menynumret på Paeneng Curry-rätten jag ville äta och som H först försökte beställa från den lokala pizzerian
- 20 st 50-meters längder simmades före och efter pensionärerna
- 23 var klockan när vi kom hem
- Tusan! är hur trött jag är nu!
- 16000 är antalet kronor dottern behöver för att köpa sin drömdator (inte den på fotot)
Smoothien bestående av jordgubbar, mango och apelsinjuice drack vi i Saltsjöbaden och det visste Marie utan blogg och Carina!
Bra jobbat!
Och så applåden: klapp, klapp, klapp!
På väg söderut...
På väg hem efter en lång dag...
Drottninggatan nästa!
Som kompensation för tidig väckning och pensionärsbad får tonåringarna med sig föräldrarnas plånböcker till Drottninggatan för litet shopping. På väg till Drottninggatan har vi gjort ett pitstop. Men eftersom jag är en så skojsig och lustig person tänker jag inte tala om var vi pitstoppade, utan det får ni gissa!
Bilden ovan är ledtråden!
Bäst och/eller rätt gissning får den sedvanliga länkningen och cyberapplåden!
PS. Och Beate - jag vet att du vet.
Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö
Och Anne kissade aldrig i Hjortensbergsbadets 50 m-bassäng.
Vi vet ju sedan tidigare att Annes blåsa ibland kan ta en superior ställning till hennes hjärna...
På sommarens svalaste morgon, då både regn och åska hänger i luften, då väcker Anne tonåringarna tidigt, tidigt med:
-Vakna barn! Idag ska det bli bada av!
Tidigt, tidigt träder familjen in på badet för att sedan i 45 minuters tid kajka fram och tillbaka i 50 m-bassängen tillsammans med ett tiotal gråhåriga pensionärer som simmar långsamt, långsamt med högburna huvuden och tre i bredd. Det var en magisk stund för dem alla, det var rentav något av Cocoon-stämning över det hela. Efter bassängkajken i slow motion säger Anne:
-Nu har vi väl haft roligt barn!?!
"Jeez, honey - wax much?"
Alla ni som, liksom jag, hade den (tvivelaktigt?) goda smaken att se Sex and the City - the Movie, minns säkerligen Mirandas otuktade bikinilinje vid poolen i Mexico. Nedanstående replik ska ha blivit en av filmvärldens mest (harkel...) citerade:
"Jeez, honey - wax much? If you let things go on like this, you won't even be able to find it."
Hursomhelst. Utan att avslöja min källa så kan jag rapportera att om man har för avsikt att åtgärda denna typ av växtlighet så är det inte lämpligt att litet tanklöst vifta runt med en Bic-hyvel och krafsa litet här och där. Resultatet kan bli...mindre lyckat, stickigt och spretigt. Om man säger så.
Men som sagt, källan för denna information kan vara trygg - my lips are sealed.
A New Superheroine!
It's a bird.....
It's a plane.....
It's Fly Swat Woman!!!!!
Alldeles bestämt måste jag till denna butik!
Maken har passerat Roslagsgatan
Och jag utgår från att vovvarna ingår när man köper fåtöljerna.
My 15 minutes of fame!
Har ni sett att jag är Veckans Blogg på blogg.se ?
-Visst är det coolt!?!
Fyndiga svar skulla jag leverera på redaktörens frågor tidigt på morgonen. Foto skulle fram, om jag ville välja själv. Vem vill inte välja foto själv? Jag frågar Dotter om jag kan ta den fjolliga Mac-kramarbilden. Dotter svarar med rynkad panna:
-Det ser ju ut som du kramar en kudde!
Hon får i uppdrag att Photoshoppa fruktproduktloggan på datorlocket (undertecknad är inte fullt så händig när det gäller PS) och vad gör hon?
-Hon gör en Foki!
Jag får slät porslinshy, kladdig mascara tas bort och eyeliner applicereras! Här behövs med andra ord varken botox eller kirurgi, det är bara att kalla på Dotter!
-Wohooo! Hollywood- here I come!
Hur framhävs taxöronformen tro?
Model: Bullet bra from Maidenform
Jag har fått på mig en nästan oanvänd BH med söm tvärs över kuporna. Inte undra på att den är oanvänd!
-Vem tusan vill att tuttarna ska ha torpedform?
Å andra sidan lär dagens runda silikontutteform vara helt obegriplig om 50 år.
Kanske strävar man efter att framhäva det eleganta och sexiga taxörat då?
Anne Mu?
När jag är inne på hemrakan under morgonens stavande så sätter plötsligt kvigorna i hagen av i full karens mot mig. Kvigor av svartvitbrokig krullhornig låglandsboskap.
-Va' ?
Finns det ingen sådan koras?
Äh.
Whatever.
Kossorna kommer galopperandes i full fart. Samtidigt hoppar räven ut på vägen några meter ifrån mig och blänger. Kanske blänger han hungrigt, det är litet svårt att avgöra. Medan jag återigen fumlar med de svettiga kardborrhandbanden till stavarna för att få fram mobilen ger räven mig en sista (hungrig?) blick och far in i buskarna igen.
Kvigorna står kvar och stirrar. Även de ser hungriga ut.
Undrar om de fick associationer till någon Mamma Ko av svartvitbrokig krullhornig låglandsboskap när de såg mig?
Dubbelolycka pga Timell-effekten?
Sörmlands Nyheter rapporterar att Gör-det-själv blivit mer populärt i Nyköping. Man konstaterar också att detta ger merarbete på akutmottagningen. Enligt bildtexten ökar antalet frakturor.
-Frakturor?
Menar de frakturer som i benbrott eller menar de fakturor som i räkningar från företag?
Eller!
Jag vet!
De menar både och förstås!
-I'll be watching YOU!
Under äppelträden i min brassestol med skarvsladd till datorn har jag suttit bra i kväll, men uppenbarligen har jag varit iakttagen.
-Hmmm....
Who's been watching me?
Alla positiva effekter av träning - när kommer de?
Jag har stulit fotot från C!
Regelbunden träning ska ju ge sådana positiva effekter.
-Kan de effekterna komma på stört?
Jag har nämligen plockat-dammsugit-moppat-vippat i huset vi bor i, huset som för närvarande mest liknar ett överhettat och övervattnat växthus.
-Kan det vara effekterna av mina fem minuter på Stairmastern?
För det kan ju omöjligen vara för att äldsta sonen är på ingående efter en vecka hemma hos LillasötaC som mamma Anne fjantar omkring?
Efter 3 minuter ramlade jag av Stairmastern!
-Näää.
Nu ljuger jag.
Igen.
Men Dotter och jag fick vår introduktionsgenomgång på nya gymet; målsättning, gruppass, maskiner, inställningar, vikter. Vi var båda både starka och kloka medan instruktören instruerade.
Det var inte så svårt att vara stark i det läget, det var ju liksom...torrsimning på land kan man säga.
Vi körde maskinerna på egenhand efteråt. En av oss orkade sämre än den andra och jag tänker inte avslöja vem det var. Slutklämmen blev 5 minuter Stairmaster och 5 minuter cykling, nu var en av oss (och jag säger fortsatt inte vem) slakare än slak.
Anne (bekvämt tillbakalutad på träningscykeln): Wow! Kolla! Jag har redan förbränt 467 kcal!!!
Dotter: Mmmm. Per timme, ja.
Annes hjärna vs Annes blåsa
Som den högmotiverade och karaktärsfasta person Anne är (harkel...) stavar hon på rejält när hon närmar sig hemrakan. Trots att klockan ännu inte är 9 på morgonen så är det varmt och klibbigt.
Annes blåsa: Jag är kissnödig.
Annes hjärna: Det är du inte.
Annes blåsa: Johodå! Jag är kissnödig!
Annes hjärna: Du vet lika väl som jag att första gången du indikerar kissnödighet, då är det inte mer än en ynkans deciliter som skvalpar runt i dig!
Annes blåsa: Jag är kissnödig! Jag är kissnödig nu!
Annes hjärna: Käften!
Annes blåsa: Men du vet att det var den stora Chicagomuggen med kaffe som hinkades före rundan, inte den mellanstora Höganäsmuggen!
Annes hjärna:.........!!!
Annes blåsa: Kissa nu! Nu! Nuuuuuuu!!!!
Och utan minsta förvarning gör Anne en 90° kursändring. Med gracen och kraften av ett kassaskåp tar hon ett jämfotahopp över diket och utan minsta tanke på ormar eller andra monster dundrar hon rätt in i buskarna. Den stora katastrofen är nära när Anne förtvivlat trasslar med de genomsvettiga kardborrehandtagen till stavarna. Byxorna krängs ner och......
Annes blåsa: Aaaaahhh.....
Annes hjärna: Aaaaahhhhh...
Den kampen blev oavgjord.
- Minns ni?
Alla årstider har sin charm!
Inte utav att man i denna klibbiga värme kan överväga vinterns snö och kyla.
-Eller?
Somebody pleeeeaase....
Put an end to this!
Och det gjorde Anders Gnesta....
-Va'?
Fel namn?
Äh.
Färdigsuttet ute för en stund
Hade man kunnat skarvsladda TV:n så hade jag föreslagit att den flyttats ut, men icke!
Jag ska in och gapa:
-GOOOOO HOLLLAAAANNNDDD!!!!!
Hjärnkoll på vikten
-Halleluja!
-Halleluja!!
-Hallelujaaaahhhh!!!!
De enda gånger jag omedelbart återvänt till lästa sidor i en bok har varit antingen när jag somnat ifrån den eller när slutet varit helt obegripligt.
Tills idag.
Idag läste jag klart Hjärnkoll på vikten. Och när jag läst klart sista sidan, ja - då vände jag på boken och började om från början igen!
Boken är skriven av (och få inte spel nu på stört!) Martin Ingvar, professor i integrativ medicin vid Karolinska Institutet och Gunilla Eldh, medicinjournalist. Som titeln anger handlar detta om vår hjärna och dess krav på näring men också hjärnans belöningscentra och hur den styr alla våra val gällande intag av föda. Boken beskriver hur hjärna, hormoner och organ samverkar men också hur felaktig kost kan få dem att motverka varandra. Och hur detta kan för somliga leda till övervikt och sjukdomar, hos barn, vuxna och hos de äldre, men ger också kunskapen och svaren på vad vi kan göra för att förhindra detta. Varje påstående har en publicerad vetenskaplig artikel som referens så inget baseras på personliga erfarenheter eller gulliga anekdoter (viktigt för mig som lever ett evidensbaserat liv...).
Och!
Boken är kul! Den är populärvetenskapligt skriven, inga krav på förkunskaper ställs, den är underhållande och inspirerande! Mycket har jag koll på, mycket har jag anat och misstänkt, men framför allt är allt satt i sitt kroppsliga sammanhang!
Oavsett om man har viktproblem eller inte, om man bara är intresserad av ett hälsosamt liv- läs denna bok!
Jag köpte min på Bokus för 165 kr.
Nu ska jag fortsätta läsa innan fotbollen börjar.
Medelålderskris???
Kriser kan vara negativa eller positiva. Eftersom jag inte hålls med negativa kriser ser jag till att göra något positivt av perioder då förändring pockar på.
Jag, och dotter, har joinat en av stadens Health Clubs!
-Tjohooo!!!
Alla ulmerdoggar är inte lika
Jag stavade iväg och la på extrakilometern runt majsfältet. Nästan runt kommer en yrvaken Fluff (vår gammelkatt) larvandes mot mig på grusvägen, lägger sig i gruset och jamar uppfordrande. Mitt taktfasta stavande får självklart avbrytas, en katt kan inte ignoreras. Så hör jag steg på grusvägen. Där kommer en man med hästsvans, kreolörhängen och tatueringar med en okopplad ulmerdogg vid sin sida.
-Helvete, är vad jag tänker.
Jag ställer mig upp och fräser åt Fluff att springa sin väg. Men vad gör katten i stället för att som en jordfräs dyka in i majsfältet?
Hon kröker rygg, fluffar upp svansen och börjar med sänkt huvud gå mot mannen och ulmerdoggen!
Olika uppslag på katträddning far igenom mitt huvud alltmedan mannen med hunden kommer närmare. Och närmare. Och så går de bara förbi! Hunden tittar på Fluff och mannen säger hej.
-Men du, det där var litet otippat, säger jag. Vilken hund!
-Hon har fått tillräckligt med stryk av katter, så hon ger sig inte på dem, svarar han. Vill katterna hälsa, så är hon OK med det, annars låter hon bli dem.
Ulmerdoggen visade sig vara en blandning av Rhodesian Ridgeback och Rottweiler.
Jag är imponerad.
-Hur stavas stav?
Tid: 8.15
Temperatur: 23.6°
Status: Jag drar!
Nu var den matchen slut!
Dudududutututuuuu, dududutututuuuuu,
Du-tuuuuuuu-hihihihi,
Du-tu-hihihihiii,
Tututuuuuuuuu!!!!!!!!
Gissningstävling: källargubbarna i New York state
Laurie G. var en kompis till maken. Hon var från Upstate New York från en well-to-do familj.
Runt decenniumskiftet 70-tal/80-tal (berättelsen har inte uppdaterats på länge så vissa detaljer har fallit i glömska), blev Lauries pappa tillfrågad om de under en period kunde tänka sig att hyra ut lägenheten som fanns i källaren på deras hus. Hyra ut för en billig penning. En grupp engelsktalande européer behövde någonstans att bo under en period när de besökte USA och deras ekonomi var i det närmaste obefintlig.
Självklart ställde Lauries familj lägenheten till förfogande, grabbarna bodde där och gjorde inte mycket väsen av sig. Efter perioden tackade de för sig och försvann.
Det gick några år.
Plötsligt var dessa källargubbar på allas läppar, på alla radio- och TV-apparater, på alla grammofoner. Världen dyrkade dem!
-Vilka var de?
Gissa!
Observera att bilden är en ledtråd! En ledtråd som jag trodde skulle göra gissandet alltför lätt!
Vi har rätt svar på vilka källargubbarna var!
Försten ut, men alldeles tveksam, men rätt ändå, var Soffie som fisigt försiktigt undrade U2?
Sedan slet Jessi fram storsläggan och dundrade fram ett definitivt U2 och The Joshua Tree (bildledtråden)!
Det var alltså U2 som huserade i Lauries källare!
Svett och sill
Efter att ha stavat och svettats runt åkrarna så börjar jag få sillhallucinationer.
-Saltbrist kanske?
Morgnar kan vara mer eller mindre rara
Det är rart att vakna av att en jämn värme sprider sig över rumpan och att inse att det är solen som skiner in genom sovrumsfönstret, inte att man har kissat på sig.
Det är rart att i dricka morgonkaffet i trädgården och läsa morgontidningen i godan ro och konstatera att 8000 personer vill komma i form med hjälp av vår favorit-Anka.
Det är litet mindre rart att i förbifarten rycka en fet fästing från katten och när man med hjälp av en liten sten krossar den så splattar blodet upp och tränger under pekfingernageln. Det var alltså fästingen som krossades, inte katten.
Ännu en sommardag som ska tas i besittning.
-Corn on the cob for who?
Färsk majs, 2 stycken för 20 kr, köpte vi på ICA Oppeby. Fast vi köpte 4 stycken för 40 kr. Vi skulle ha majs till det grillade.
Jag skalade och jag skalade.
Jag skalade litet mer och det fanns fortsatt mer att skala.
-Vad finns i detta hölje funderade jag? Blir det en tummetott av det hela kanske? Ett ensamt litet majskorn?
Och jag skalade och skalade litet till.
När majskolven äntligen var färdigskalad var detta allt som återstod!
-Vad är det? Kan det vara en ny amerikansk majssort för Small People kanske?
Här ryker oskulderna!
Det är inte bara Färjanoskulden som rykt denna veckan, för här far Roséoskulden all världens väg!
-Varför jag köpte just den flaskan?
Jag tyckte etiketten var fin.
Fläskfärs som fläskfärs
Ett mindre nödläge krävde dryck, på stört, så Anne kastade sig in i en större tobaksaffär vid nyköpingsstadsdelen som börjar på Opp och slutar på eby. Denna tobaksaffär hade kunnat klassas som diversehandel eller lanthandel, där fanns allt! Tillbaka i bilen delar Anne med sig av upplevelsen till maken:
-There was absolutley everything in that store! There was..... canned meat and... (hon söker febrilt i sitt minne för att kunna beskriva upplevelsen av att allt hade kombinerats!)...and...and....X-rated magazines!!!!
Maken (med lyfta ögonbryn): And those two things are somehow connected?
Anne (snabbanalyserar sin associationsförmåga): Well... Why not?
Ont, det gör ont!
Dotter hoppar upp bakom Kompis E på moppen, hjälmen på och Mac:en i famnen.
Anne: Men, men...Ska du sitta så där!?!
Dotter: Ja, vaddådå?
Anne (söker i huvudet efter något vettigt att säga): Ehhh....Ska du bara hålla i datorn så där? Om ni kör i gupp kan du tappa den!
Dotter: Äh.
Anne: Men, men...Var håller du i dig själv då?
Dotter: Vaddå håller i? Jag håller ju i med benen! Och så kan jag hålla i E om det behövs!
Anne: Men, men...
Mopeden far iväg, snällt och fint, ingen rivstart för att förskräcka modershjärtat.
Anne (ser efter tjejernas ryggar): Men, men...Var är rustningen? Den skottsäkra västen? Säkerhetsbältet? Säkerhetsburen? Störtbågen?
-Stanna hemma hos mamma!!!! Du är för liten för att åka bak på en moppe!!!!
Jag övervägde Groucho Marx-mask
Av ren och skär nyfikenhet var jag på husvisning med Dotter och Kompis E i kväll. Det var inte bara jag som var nyfiken utan också A som vi köpte vårt hus av. Tur var det, för jag funderade på maskering och påhittat spekulantnamn som kamouflage.
Med nyfikenheten stillad undrade jag om det kanske var Maria Montazamis Shabby Chic-inspirerade syster som Home Stylat det tomma huset; inga tofsar eller tafsar, men konstgjorda rosor i vita krukor, vita barnmöbler, zinkpryttlar och broderade väggdekorationer.
För det var tur att det var stylat för då märkte man inte att spisen saknades i köket!
Det man inte har i huvudet, det har man ingenstans
Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann har rekommenderats och recenserats på var och varannan blogg. Jag har tänkt att omslaget var mycket bekant. Jag köper boken som pocket idag för här ska skrattas.
Maken kommer hem, tar en titt på köksbordet och säger:
-That's the book I got for Christmas.
Jepp.
Motion under kontrollerade former?
Lunch på Paus
Dotter och jag var på visning på träningsanläggning idag. Jag kan ju ha vissa problem när det gäller att utöva motion som det verkar. På denna träningsanläggning är jag som kvinna i mina bästa år norm och Dotter 17 år avvikande.
-Nääää. Vi var inte vid Rehabs varmvattenbassäng.
Vi var på CMS Träning & Hälsa!
Djupa tankar i morgonstund
Jag går under den klarblå himlen och solen skiner rart på både mig och åkern där vinterns salladsdressing frodas. Fjärilar, bin och grannars katter flaxar och fladdrar kring benen på mig. På avstånd ser jag vår vita bykyrka. Det känns helt enkelt gott att leva.
Mitt i allt detta fantastiska som jag har förmånen att ta del av tänker jag:
-Hur f-n kan jag få så'n träningsvärk i arslet av att gå med stavar!?!
Anden är villig men köttet är svagt
Anden: Ska vi ta och rensa garderoben idag?
Köttet: Näää. Läsa under äppelträdet
Anden: Ska vi ta och sanera skafferiet idag?
Köttet: Näää. Ut och gå.
Anden: Ska vi ta och damma bokhyllan idag?
Köttet: Näää. Baka bullar.
Stay tuned.
Den här konversationen lär fortsätta hela semestern.
Anne tipsar om krukväxtskötsel
Om man tycker att det blir litet snålt och näringsfattigt för krukväxter med bara vatten i den tropiska värme som råder så kan man förstärka veckoransonen med extra kolhydrater. Kokta makaroner är ett bra alternativ.
Så gör jag.
Vad har vi gjort idag tro?
Gissa vad vi har gjort idag!
Ni får en ledtråd i min fina teckning ovan!
Bästa/rätta gissning får en cyberapplåd!
-WOHOOOO!!!!
Bäst svar går till:.......trummmvirrrvellll.....Selma!!!!
Jag, som inbillar mig att jag är en av bloggvärldens experter på Selmerier och Selmkluringar förstod inte vad hon menade med sitt svar förrän jag sovit på saken. Självklart ägnade vi oss åt detta igår enligt Selma:
Fyllt ett räkhuvud med knappnålshuvuden.
Bravo!
Och så var det cyberapplåden: Klapp, klapp, klapp!!!
Läkarkluringar bland åker och äng
Egoinas mamma går på utredning hos specialistläkare och igår träffade hon få ett riktigt praktexemplar. Det finns inga ursäkter för ett arrogant beteende oavsett om det kommer från läkare, butikspersonal eller servitriser. I kommentarfältet under Em:s inlägg skrevs det en hel del, många är vi som har negativa erfarenheter av sjukvården. En del av dessa kommentarer fick mig ändå att fundera när jag stavade runt åkrarna här hemmavid.
Jag är inte läkare. Däremot drömde jag en gång om att bli läkare men gymnasiebetygen räckte inte till.
Jag kan, med de erfarenheter jag har, förundras över att läkarutbildningen inte är längre än den är (en av kommentarerna under Em:s inlägg ifrågasatte den långa utbildningen). Studenterna ska lära sig människokroppen och dess funktioner, både normallägen och dess variationer och sedan variationerna på allt som kan angripa och på olika vis skada kroppen och själen. Inte bara ska de lära detta, de ska lära sig hur man lindrar, botar och tröstar i alla lägen och de variationer och avvikelser som även finns inom detta området.
Inom laboratoriemedicin där jag jobbar, hur många specialområden finns det inte där? För att inte tala om hur många sub- och subsubspecialområden det finns för varje specialområde? Jag skulle lätt kunna påstå att det tar ett hel yrkesliv för en läkare att lära sig sitt området till fullo och också att inse när man behöver konsultera någon subspecialist.
Och i kråksången finns ju också frågan om hur status och hierarki ser ut inom läkarkåren. Vi som ser Greys Anatomy ser ju där vem som är störst-vackrast-bäst, inte är det distriktsläkarna på vårdcentralerna inte. Distriktsläkarna som för de allra flesta är första instansen när sjukvård söks. Distriktsläkarna som ska ha koll på helheten, som ska kunna kommunicera med patienten och förstå vad patienten säger men också vad som utelämnas. Distriktsläkarna som ska kunna få patienten att förstå och ta till sig diagnoser eller varför diagnoser uteblir. Distriktsläkarna på vårdcentraler med hög belastning där kollegor kommer och går, hur många orkar vara kvar i det sammanhanget och finslipa den specialiteten? För tyvärr kan det vara som en läkare sa (och här säger jag verkligen tyvärr, för även om uttalandet säger mer om denna läkares människosyn är verkligheten, så kan det vara en förklaring till varför vi inte har de bästa yrkesrepresentanterna inom primärvården):
-Jag vill inte jobba som distriktsläkare på vårdcentral och träffa patienter som försöker inbilla mig att de är sjuka!
Vi får allt ha i åtanke att människokroppen inte är en Toyotamotor som man kopplar till en dator och får en felkod, människokroppen och själen är mycket mer komplex än så.
Sex på den Sörmländska vischan
Afrikanska storviltjägare och safariresenärer kan snacka om sina Afrikanska Big Five!
Här på Sörmländska landsbyggden har vi mycket mer exotiska och svårfångade vilddjur att tampas med!
Och SEX är de till antalet!
-Det var ju företagsvinster hon eldade upp!
Två reklammakare i Malmö hade gett Gudrun de 100 000 kr hon eldade upp.
-Då gjorde det väl inget !?!
Pengar bränner.
-Kanske kan grisbilen hjälpa till?
En lastbil låg snyggt och prydligt i ett krondike när vi körde hem från Nyköping.
Det påminde om min bekantskap med krondiken och grisbilar (läs här om du vill).
-HAHAHAHAAAAA!!!!
Jag tror alldeles bestämt att jag behöver öva litet mer på hårvippning!
-Jag ser ju ut som om jag fått vingar!
Färjanoskulden har rykt!
Anamnes: Kvinna i sina bästa år som sett ett halvt avsnitt av TV-serien Färjan varefter hon uppvisar andnöd, visuella störningar och uppresta nackhår.
Frågeställning: Anafylaktisk Färjan-chock?
Tappade Bosse Gudrun i färgburken?
Säkerligen är både Bo och Gudrun i Byggmax:s bastureklam de mest sympatiska människorna, men vad tänkte Gudruns frissa på när hon gjorde färgningen?
-Får man inte ljuga i ett CV?
Här försöker man hjälpa sin dotter att skriva ett relevant CV för ansökan om extrajobb på livsmedelsaffär och vad får man för det?
-Idel otacksamhet!!!
-Mamma, jag är hungrig...
Det är en natt i slutet av 60-talet. Annes mamma vaknar. Ett stilla prassel hörs från köket var ljuset är tänt. Annes mamma stiger upp och går yrvaket fundersamt till köket. Vid den utdragbara skärbrädan i trä, sittande på kökspallen sitter Anne. Hon tuggar på en snedskuren finsk surdegsbrödskiva täckt med tjocka bitar av tomat.
Annes mamma: Men lilla gumman, vad gör du?
Anne: Äter.
Annes mamma: Mitt i natten?
Anne: Ja. Jag vaknade och var hungrig och så sa jag det till dig och då sa du "Jamen, ät något då".
Här hade lilla Anne alltså haft chansen att rota efter bullar och kakor, kanske hade det funnits undangömt godis och till och med glass någonstans, men som den blivande beundraren av robusta konstruktioner gav hon sig i kast med surdegslimpan.
-Undrar varför denna förkärlek inte höll i sig?
Punkt 1 avklarad
Åtminstone ett av morgonens funderingar avklarades på förmiddagen. Jag stavade mig runt åker och äng, la till två kilometer extra, växlade några ord med Grävarna Bill & Bob som la ut väggupp liksom Ulmerdoggen på strutsfarmen.
Så var det då garderobsröj eller läsning under äppelträden som stod på schemat.
Cheesecake på mascarponeost
Både dyr och paltkomeinducerande är denna cheesecake
Receptet är beräknat till en 26-centimeters springform, det blir mycket med andra ord om man har en mindre form.
Botten:
200 g digestivekex
100 g pepparkakor
125 g smör
Fyllning:
500 g mascarponeost
2.5 dl 10 % Kesella
1 dl strösocker
0.5 dl Maizena
1 dl vispgrädde
1 färsk vaniljstång (eller 2 tsk vaniljsocker)
Rivet skal från en lime
2 ägg + 1 äggula
Topping:
4 dl 34 % creme fraiche
Bär eller annan färsk frukt
Vi snabbkylde kakan igår, vi ville ju prova den så snabbt som möjligt. Mascarponen gör kakan mindre kompakt än när man använder Philadelphiaost och igår kväll var kakan ordentligt fluffig. För att kunna uttala mig om hur den är efter en natt i kylskåp så offrade jag mig och åt en liten bit (frukost?) och konstaterar att den självklart blir mer kompakt.
Att tillaga cheesecake i ugn är mer av the Real Thing än frysta varianter. Enligt min sönderlästa Joy of Cooking (den amerikanska matlagningens bibel sedan generationer, skittråkig kokbok för övrigt), så är det bara ugnsbakning som gäller.
Kakan blir dyr, att köpa samtliga ingredienser som listas går på närmare 180-200 kr och sedan tillkommer det man garnerar med.
Men är man cheesecakeälskare så tycker jag att man definitivt ska baka denna variant en gång, den var jättegod, lättlagad och mycket "American", bortsett från mascarponeosten (italiensk) och den fluffighet den resulterade i. Fluffigheten är absolut inget negativt, snarare tvärtom, men det är bra att vara på det klara med den saken på förhand.
Botten:
200 g digestivekex
100 g pepparkakor
125 g smör
Fyllning:
500 g mascarponeost
2.5 dl 10 % Kesella
1 dl strösocker
0.5 dl Maizena
1 dl vispgrädde
1 färsk vaniljstång (eller 2 tsk vaniljsocker)
Rivet skal från en lime
2 ägg + 1 äggula
Topping:
4 dl 34 % creme fraiche
Bär eller annan färsk frukt
- Sätt ugen på 175°.
- Krossa kexen i en plastpåse med hjälp av en brödkavel, smält smöret, blanda kexsmulor och smör.
- Tryck ut smulblandningen i en form med löstagbar kant, både botten och längs sidorna. Grädda botten 10 min i mitten av ugnen och låt svalna.
- Riv limeskalet på den fina sidan av rivjärnet. Separera den tredje äggulan från vitan, vitan ska inte användas.
- Vispa mascarponeosten och Kesellan pösig, tillsätt strösocker, Maizena, vispgrädde, fröna från vaniljstången (eller om snålheten satte in när ni sett priset på mascarponen så går det alldeles utmärkt med 2 tsk vaniljsocker) och det rivna skalet från limefrukten. Rör ner de två äggen och den tredje äggulan.
- Häll smeten i formen och grädda i ugnens nedre del i 60 minuter. Stäng därefter av värmen och låt kakan stå kvar i 30 minuter. Kakan blir hög, 6-7 cm, tänk på det vid val av form.
- Låt kakan svalna i rumstemperatur och sedan kylas i kylskåp.
- Vispa Creme Fraichen på samma vis som man vispar grädde (detta hade jag ingen aning om att man kunde göra!), ta bort formens kant och bred vispet över kakan. Garnera med jordgubbar eller vad du vill.
Vi snabbkylde kakan igår, vi ville ju prova den så snabbt som möjligt. Mascarponen gör kakan mindre kompakt än när man använder Philadelphiaost och igår kväll var kakan ordentligt fluffig. För att kunna uttala mig om hur den är efter en natt i kylskåp så offrade jag mig och åt en liten bit (frukost?) och konstaterar att den självklart blir mer kompakt.
Att tillaga cheesecake i ugn är mer av the Real Thing än frysta varianter. Enligt min sönderlästa Joy of Cooking (den amerikanska matlagningens bibel sedan generationer, skittråkig kokbok för övrigt), så är det bara ugnsbakning som gäller.
Kakan blir dyr, att köpa samtliga ingredienser som listas går på närmare 180-200 kr och sedan tillkommer det man garnerar med.
Men är man cheesecakeälskare så tycker jag att man definitivt ska baka denna variant en gång, den var jättegod, lättlagad och mycket "American", bortsett från mascarponeosten (italiensk) och den fluffighet den resulterade i. Fluffigheten är absolut inget negativt, snarare tvärtom, men det är bra att vara på det klara med den saken på förhand.
-My word is your command
Som semesterfirare kan man ligga och morna sig hur länge man vill. Överväga att somna om eller att ge sig ut på en rask promenix. Fundera över om dagens insats ska bli en mycket nödvändig garderobsröjning eller bokläsning under äppelträden.
Ända tills Hans Högvördiga Excellens Skrutten intar högsäte på ens bekvämt vinklade ben och börjar mycket uppfordrande spinna. Då försvinner ens val ut genom det öppna fönstret och det är Sheba-förpackningarna som är morgonens mål.
Redan och redan?
Underliga äro verifieringarnas kombinationer.
Stånk och stön
En cheesecake utöver det vanliga.
Paltkoma...
Recept kommer
Paltkoma...
Recept kommer
Tough Love är ett amerikanskt datingprogram som vi i kväll sett två avsnitt av. Upplägget är litet annorlunda än datingprogram brukar vara, i och med att det är en grupp kvinnor som inte lyckats få relationer att fungera och nu ska en "äktenskapsmäklare" få dem att ändra på negativa beteenden och egenskaper.
Självklart är nu detta ett tillrättalagt program där deltagarna sannolikt instruerats att bete sig extremt för att skapa intresse hos tittarna, men jag kom ändå att fundera litet.
Jag skulle kunna tänka mig att vi många gånger går in i en roll/beteende som är mer eller mindre självvald. Ofta upplever vi att vissa roller fungerar i vissa sammanhang men inte i andra. Inget konstigt i det.
-Men när en roll inte fungerar men det är den rollen som vi mest tolkar som mitt jag, vad händer då?
Jag är den som alltid säger sanningen, kan man inte ta det så är det inte mitt problem!
Jag har då gett allt för denna människa, jag har funnits där och alltid bara gett och gett och ändå har det skitit sig och det kan omöjligen bero på mig!
Näää...Det är ingen mening att jag söker nytt jobb/börjar studera/säger upp mig för min man/mina barn/mina föräldrar/mina grannar behöver mig!
-Ni förstår nog vad jag menar?
Hur ska man inse att ett beteende inte gagnar en alls? Hur ska man inse att det är jag själv som hindrar mig från att åstadkomma förändring? Hur hanterar vi det om någon annan påtalar detta - tackar vi för informationen och tar den till oss eller blir vi aggressiva/sårade?
Life is tough.
Eller som John Wayne sa: Life is tough, but it's tougher when you're stupid.
Självklart är nu detta ett tillrättalagt program där deltagarna sannolikt instruerats att bete sig extremt för att skapa intresse hos tittarna, men jag kom ändå att fundera litet.
Jag skulle kunna tänka mig att vi många gånger går in i en roll/beteende som är mer eller mindre självvald. Ofta upplever vi att vissa roller fungerar i vissa sammanhang men inte i andra. Inget konstigt i det.
-Men när en roll inte fungerar men det är den rollen som vi mest tolkar som mitt jag, vad händer då?
Jag är den som alltid säger sanningen, kan man inte ta det så är det inte mitt problem!
Jag har då gett allt för denna människa, jag har funnits där och alltid bara gett och gett och ändå har det skitit sig och det kan omöjligen bero på mig!
Näää...Det är ingen mening att jag söker nytt jobb/börjar studera/säger upp mig för min man/mina barn/mina föräldrar/mina grannar behöver mig!
-Ni förstår nog vad jag menar?
Hur ska man inse att ett beteende inte gagnar en alls? Hur ska man inse att det är jag själv som hindrar mig från att åstadkomma förändring? Hur hanterar vi det om någon annan påtalar detta - tackar vi för informationen och tar den till oss eller blir vi aggressiva/sårade?
Life is tough.
Eller som John Wayne sa: Life is tough, but it's tougher when you're stupid.
-På med ugnen, här ska bakas!
Här tas inga hänsyn till att det redan är varmt som i en bastu, utan på med ugnen bara!
Ett stycke cheesecake, dagen till ära, är på ingående!
Vad det lider. Det ska ju svalnas och kylas när det väl är färdigbakt.
-Recept anyone?
Anne of Arabia calling
Alltid har jag förundrats över den fenomenala inneboende termostaten jag har. Jag fryser sällan riktigt ordentligt och konstigt nog svettas jag inte av värme.
-Kanske beror det på det robusta lagret underhudsfett jag är stolt ägare av? Kanske fungerar det som en isolator? Ännu ett skäl till att inte gå ner i vikt? Ja, för ni vet väl att kvinnor får förr eller senare göra ett val mellan välbevarat ansikte och liten rumpa?
Hursom, det går åt en hel del vatten under dagar som dessa.
Happy 4th of July!
Vi ska börja fira Independence Day med en kopp kaffe i trädgården.
Kanske grilla hamburgare i kväll?
-Vilket erbjudande!!!
-WOW!!!
Jag har fått erbjudande om att mot 100 insatta riksdaler så får jag prata med...Claes-Göran, i 30 minuter per dag.
Om precis vad jag vill.
Fast efter 30 minuter lägger han på.
Om jag efter...30 dagar, betalar in 100 nya riksdaler, då kan jag få upprepa "prosiduren" en gång till.
Vilken killen han är...Claes-Göran!
Inredning i laaaaantlig stil...
Vi bor på landet och vårt hus är byggt 1926. Huset är byggt i lantlig stil, förstås! Hur skulle ett hus på landet annars byggas 1926? Vi har kossor i hagen utanför periodvis under sommarhalvåret, vi har en vattenpump som gör som den vill och vi har möss i väggarna under kalla vintrar.
Inredningen? Ja, vad ska man väl säga om den? Här har vi köksingång nästan direkt in i duschen så att kolukten kan sköljas av efter dagens arbete i lagården (inte vi då heller, utan familjen vi köpte av). Vi har en mackapär i kökstaket varifrån man hängde härvelmackapären när man skulle ordna med varpen till vävningen (eller något åt det hållet). I en nisch ovanför den öppna spisen tronar vår lilla Madonna sedan 50-talet på ett ungefär.
Vi har ett fd svinhus, vi har en bäck, vi har ett igengrott grönskaksland.
Man skulle definitivt kunna säga att vårt hem är både lantligt och skabbigt och med litet god vilja att det på sina ställen är chict.
Nåväl.
Jag tycker mycket om att bläddra och titta i tidningar som Torp & Gård, Lantliv och Gods & Gårdar. Så idag, under äppelträden, bläddrade jag återigen igenom det senaste numret av Lantliv. Jag kom till tidningens sista sidor, sidorna med småannonser, den så kallade Marknadsplatsen.
-Amen, va' f-n handlar det om!?!
Sida upp och sida ner finns annonser för riktiga butiker och nätbutiker där man kränger inredning i laaaantlig stil. Det är romaaantiskt och ledordet är Shabby Chic. Det är Systrarna Sockervadd, Syster Grön och Syster Lycklig som säljer träskor och hjärtan i gips. Vi kan shoppa ord att kleta på väggen eller avskavda trämöbler hos Ett hus i vitt, Vita rummet eller Julias Vita Drömmar. Butikerna finns då rakt inte i några gallerior inte utan vi kan, om vi vill, besöka Drängstugan, Uthuset och Gamla Stallet.
Självklart faller sig dessa namnval ganska naturliga, man representerar en stil, en föreställning och en dröm om något, med säkerligen storstadsbor som främsta målgrupp. Men går det inte att vara litet mer originell? Måsta alla vara systrar, fröknar, vita eller spetskantade?
Eller är det bara jag som inte fattar?
Kanske skulle det bli rusning efter vikta pappersstrutar, zinkbaljor, Nokias gummistövlar och hemmadekorerade cupcakes från Syster Annes Vita Hönshus?
En business idea i vardande?
Mitt-på-dagen-tidningen
På semestern läses morgontidningen runt lunchtid sittandes under äppelträden, samtidigt som man litet lojt konstaterar att gräset skulle behöva klippas.
Observera the fashion article som sticker fram bakom tidningen!
Anne of Arabia
Nu ska jag ut och gå fort som ögat innan jag önskar mig en kamel som transportmedel.
-Det blir varmt idag!!!
-Någon som har Londontips?
Foto och PS Dotter
Sommaren 2009
Sommaren 2009
Vi åker till London fredag-tisdag vid månadsskiftet. Låt vara att tre av oss kommer att vara på Emirates Stadium två av dagarna, men till dessa tre tillhör inte jag.
-Är det någon som har kul tips på shopping/mat/sevärdheter att dela med sig av? Något som inte tillhör det rent uppenbara?
-Är det någon som har kul tips på shopping/mat/sevärdheter att dela med sig av? Något som inte tillhör det rent uppenbara?
Steker en burk !?!
Efter kvartsfinalen, Holland - Brasilien (resultat 2-1), summerar TV-folket matchen.
Johanna Frälén (som f.ö. suger enligt initierad källa): Vad händer med världsmålvakterna egentligen? Bara se på Julio Ceasar, vad gör han egentligen? Istället får vi steker en burk!
Anne (som sett hela matchen): Steker en burk !?! Vad betyder det? Vad är det för burk?
Make & Initierad Källa (unisont): Stekelenburg!!!
-Skål! Gisch...
Alkoholbegäret har lyst med sin frånvaro bra länge nu och fastän den inte finns nu heller, så måste jag ändå skåla in semestern!
-Happy Vacation Folks! Skål!
PS: Begäret består i 1-1.5 glas rödtjut då och då, "normalt sett," allvarligare begär än så är det inte tal om.
Klippt och klart!
Medan jag satt med färg (och Kompis E tittade på...)...
...utfördes Dotters konsultation och klippning (Cissi var mäkta imponerad av Dotters hårmängd).
Väl på bussen efter uträttat ärende, till skillnad från igår, var tjejerna så här glada!
Inte blev mitt hår längre, men litet vippor fick hon allt till, Cissi Scissorshands!
Nu får vi se hur jag ids styla håret och låta det växa ut för mera vippor!
-Hur gör djur?
Hur djur gör vet jag inte men jag funderade på hur folk gör.
Före tandläkar- och gynekologbesök krafsar nog de flesta ur efter bästa förmåga, säkert tvättar man fötterna före visit till fotvårdaren.
-Men hur gör ni innan ni ska till frissan?
Tvättar ni håret så att frisören slipper hantera skitigt hår eller går ni dit med otvättat hår "för det ska ju ändå schamponeras och jag betalar ju för det"?
Inquiring minds want to know!
Aftonbladets överklasskola featuring Jan Guillou
Klockan 20 är det dags!
Ju äldre jag har blivit, ju mer intresserad blir jag av själva papret runt presenten
-Mer Ernst åt semesterfirarna!
Wohooooo!
-Mer Ernst åt semesterfirarna!
Wohooooo!
Allt som man gör för sina barn!
Dotter: När er semester börjar, då måste vi åka någonstans!
Anne: Your word is my command!
Dotter väcktes före kl 7 för snabb avfärd till metropolen Gnesta. I Gnesta blev det frukost på trendiga Café Thekannan i 1.5 timme varefter vi konstaterade att dagens resa bara var ett genrep inför morgondagens frissabesök.
Efter detta konstaterande åkte vi vidare. Någonstans!
Vi tog tåget. Nu reste vi söderut, till värmen, solen, kusten.
Vi åkte till New Buying - the One and Only!
Globetrottern i oss tog överhand och innan vi visste ordet av satt vi på landsortsbussen - ut på vischan!
Jag hoppas verkligen att dottern är nöjd med dagen, vi har verkligen åkt någonstans.
Man känner sig nöjd som förälder när man lyckas uppfylla barnens önskningar.
Anne: Your word is my command!
Dotter väcktes före kl 7 för snabb avfärd till metropolen Gnesta. I Gnesta blev det frukost på trendiga Café Thekannan i 1.5 timme varefter vi konstaterade att dagens resa bara var ett genrep inför morgondagens frissabesök.
Efter detta konstaterande åkte vi vidare. Någonstans!
Vi åkte pendeltåg till den internationella och etniskt chica platsen Södertälje Syd.
Eftersom ingen mossa växer på rolling stones åkte vi någon annanstans ganska omgående.
Vi tog tåget. Nu reste vi söderut, till värmen, solen, kusten.
Vi åkte till New Buying - the One and Only!
Globetrottern i oss tog överhand och innan vi visste ordet av satt vi på landsortsbussen - ut på vischan!
Jag hoppas verkligen att dottern är nöjd med dagen, vi har verkligen åkt någonstans.
Man känner sig nöjd som förälder när man lyckas uppfylla barnens önskningar.
-Så bra att jag har koll!
Snyggt och prydligt har jag skrivit kl 10.00 klippning och färg på raden för 1 juli i almanackan.
Så synd att det skulle stå på raden för 2 juli.
Så synd att det skulle stå på raden för 2 juli.
Cissi Scissorhands
Då får vi se om jag lämnar frissan som the Avon Lady idag eller om Cissi lyckas med konststycket att få mitt hår längre.
Jag tycker ju att jag borde kunna likna bilden nedan när jag är klar:
Undrar om Cissi har Botox på lager...
