Nu när jag blivit Storbloggare
När man är Storbloggare (vilket jag nu är sedan kl 17 ungefär) så måste jag ju uppföra mig som andra Storbloggare. Sveriges största bloggare Kissie har marknadsfört en fenomenal produkt, nämligen Helosansalva. Samma produkt har även Ketchupmamman lyft fram på det mest föredömliga vis.
Mitt bidrag till Helosan-marknadsföringen är att Helosan, helst i kombination med såpskurning och vaselin, är en fantastisk kur för gamla hönsfötter som angripits av kvalster.
Jag är på inte sätt sponsrad av Helosan men med tanke på kvällens framgångar så förväntar jag mig nu kontakt från tillverkaren och sedan en årsförbrukning av salvan som jag alltid kan bära med mig.
Sanningens ögonblick
Jepp.
Det är inte mycket till blogg man driver normalt sett när man ser vad som hände med besökstatistiken efter kl 17 idag.
-Kan man få längre hår hos frissan tro?
Klipp- och färgtid i morgon och jag funderar på om man kan få längre hår utan att väva in någon annans kalufs.
-Fast. Jag har varit med om att håret sett längre ut efter klippning än före.
Cissi brukar kunna uträtta underverk.
Hon kan omöjligen brås på sin mor!
Vid kiosken på biograf Röda Kvarn i Nyköping strax före kl 24.00.
Kiosktjej: Hej, vad kan jag hjälpa er med?
Dotter: Jag vill ha baconsnacks, vad kostar de?
Kiosktjej: De kostar 20 och 30 kronor.
Dotter (blondin): Är det någon skillnad på dem?
Kiosktjej (blondin, börjar rota bland de fyllda askarna): Eehhhh....
Anne (blondin, ironiskt): Nääää! Det är ingen skillnad! De bara kostar olika mycket!
Sen skrattade vi gott en lång stund och stoppade upp kön!
Nu åker fötterna upp
Det sista inbokade i jobbväg är nu avklarat. Nu lägger jag strax upp fötterna på skrivbordet (eller det virtuella skrivbordet för att vara exakt), kopplar alla samtal till röstbrevlåda och sedan bokstaverar jag S.E.M.E.S.T.E.R.
I fem långa, härliga veckor.
Nattiné Eclipse
Nog tror jag att alla flickor, tjejer, mammor (jodå, där fanns fler än jag) och enstaka killar var nöjda när Röda Kvarn lämnades kl 02.15. Vi hade fått oss stor romantik med intensiv tonårskärlek till livs, dramatik med krossande av marmorhårda vampyrer och vackra landskap, blomsterängar och snöstormar i tillägg.
Att filmens hjältinna är förhållandevis alldaglig, alltid i jeans, rutig flanellskjorta och med en urblekt ryggsäck över axeln gör det nog lätt för unga tjejer att identifiera sig med henne, men nog kommer vi tanter och mammor ihåg hur det var. Hur man drömde om att bli sedd av skolans häftigaste kille och här har då Bella inte bara en häftig killes kärlek utan två.
Skådespelandet är inte på proffsnivå, den enda som riktigt övertygar är Bellas pappa Charlie, men det tar man. Edward har näsborrar som fladdrar i intensiva scener och också fladdrande ögonlock, men även Jakes näsborrar vidgas när det gäller. Vampyrernas röda kontaktlinser ser oerhört obekväma ut, sminkningen är mycket på bra somliga medan andra ser relativt kladdiga ut. Stridsscenerna är anpassade till 11 års gränsen kan man konstatera. Något marmorbrödkavelsex blev det inget av med för Edward vill att vigselförättaren ska ha sagt sitt först.
Jajaja. Hon är väl moralisk, hon Meyer. Eller var det mormonisk?
Hursomhelst (och nu ska jag sova); utan att ha sett/läst föregångarna så är nog Eclipse svår att greppa (tur att jag har gjort det!), men så är det alltid med filmer som bygger på varandra. Eclipse är en helt OK film som man inte ska plocka sönder eller försöka sig på att sönderanalysera. Ung romantik.
Favoritscen: i tältet när Bella fryser. Jake utan tröja fryser inte.
Nu är jag laddad för månförmörkelse
En tupplur i soffan och sedan litet kaffe och glass på det.
Nu ska jag hålla mig vaken när jag tillsammans med alla tonåringar spanar på vampyrer och varulvar och vampyr-wannabe-Bella!
Jag rapporterar och recenserar!
Är det dags för marmorkavelsex?
Nattbio har jag framför mig i natt. Jag som somnar ovaggad vid senast 23-tiden.
Men, det är tonårsvampyrkärleksfilmen Eclipse jag ska se (i gott sällskap) och eftersom jag inte minns från böckerna om det är i denna som Edward släpper till så att det blir litet sex à la marmorkavel (vampyrer är ju stenhårda ju, överallt!), så kan ju förhoppningen om det hålla mig vaken.
Och kanske en skvätt kaffe. För jag vill se filmen.
-Ta dig en titt bland friesen...
Liftaren är en film jag såg för länge sen.
-Näää.
Jag ljuger.
Liftaren är en film jag inte såg för länge sen. Jag gömde mig under jackan under hela filmen.
Jag tittade fram som hastigast när den manliga hjälten satt och åt fries vid en bardisk. Han mumsade och plockade med friesen och plötsligt hade han ett avklippt finger på väg in i munnen.
Då dök jag ner under jackan igen.
Hursomhelst så finns det anledning att titta ner i frieskartongen nästa gång du äter på Donken.
Lång svart kjol detsamma som stringtrosa?
En romsk kvinna har jobbat extra på Netto i Nyköping. När en ny chef tillsattes fick kvinnan besked om att man har en klädkod på Netto som hon förväntades följa och att hon därför inte kunde ha den traditionella långa svarta kjolen. Den nya chefen sa:
-Det vore som att komma till jobbet i stringtrosa.
Kvinnan anmälde Netto till Diskrimineringsombudsmannen som gav henne rätt, kvinnan får ha sin kjol när hon jobbar på Netto. För närvarande finns däremot inga jobb för henne.
Låt vara att arbetsgivare har rätt att kräva en viss klädkod på arbetsplatsen, men hur får man till en likhet mellan en lång svart kjol och string?
-En röd bh?
En röd bh är det man ska bära under vita kläder, läste jag härom dagen. Det kan ha varit Camilla Thulin som sa det men jag tänker inte ta gift på det.
-Kan det verkligen stämma?
Om avsikten är att ha så osynliga underkläder som möjligt vill säga.
Twilight Moms Sweden
Jovars.
Det finns en svensk Twilightmoms sida.
Eller vad det nu är, konstaterade jag när jag fingranskade sidans header.
Med Disponent Gunnarsson på Cattelin
I tidernas begynnelse, för en 25 år sen sisådär, var Syster Yster och jag på Cattelin i Gamla Stan med en skock gubbs som insisterade på att kalla varandra disponenten och fabrikören (tror inte de lurade någon i omgivningen). Cattelin ansågs vara en restaurang av god kvalitutta på den tiden. Av 1983 års Cattelin finns nog bara den fasta inredningen och porslinet kvar.
Om man säger så.
Ujuj...
Det blir tungt det här.
Dagens outfit
Är det inte konstigt att man ena dagen känner sig riktigt nöjd i en outfit och nästa gång med samma plagg på, så ser man ut som ett åkerspöke.
-Det sitter mellan öronen va'?
En vecka kvar till semestern!
En hel vecka kvar till semestern är det och jag kan då inte annat än fundera på hur i hela fridens namn jag ska klara det. Veckan som kommer ser ut ungefär så här:
Måndag: Rensa klart skrivbordet. Kolla webben. Hämta och skicka ev post. Hem.
Tisdag: Rensa och röj i mail och dokument. Hem. Nattbio.
Onsdag: Jobba hemma. Telefonmöte. Rensa klart i mailen.
Torsdag: Frissan, Dotter. har också tid
Fredag: Ledig eller jobba beroende på om något behöver göras.
Det blir en tung vecka.
Ujujuj...
Nytt nagellack-wohoooo!
Blue My Mind heter färgen men i Photobooth blir den allt annat än blå!
Knorrig blir den i alla fall.
Får vi oss något av Ernst till livs i år?
Vad vi än tycker om Ernst, så nog hör han väl sommaren till.
Blir det något barfotainredande och hummelbrummande i bröstet i sommar eller inte?
Skånelängtan
Fin åkerdekoration vid Sandby
I minst åtta års tid (jag har tappat räkningen!) har vi varje sommar åkt till Skåne. Vi har bott utanför Ystad ett par gånger men oftast i närheten av Sandhammarens strand på Österlen. Det har varit år då jag inget bokat eftersom jag trott att barnen inte velat åka och detta har mötts av ett förvånat:
-Va!?! Ska vi inte till Skåne!?!
I år ska vi inte åka. Ungdomarna tycker att de kan det där. Jag kan förstå det eftersom semestern bygger väldigt mycket på "Same procedure as every year", men för mig är "Same procedure" helt OK.
-Undrar vad vi då ska hitta på, så här sent påtänkt?
-Var är brandyxan !?!
I vild panik letade jag efter en brandyxa eller vilken yxa som helst, när jag tack och lov vaknade upp ur drömmen i morse.
Jag hade drömt att vi, familjen, var in i en typisk pizzeria- och planksteksrestaurang med heltäckningsmatta och avskavda brunlaserade trämöbler. På väg mot pizzadisken går dottern framför mig med ett antal personer emellan. Så ser jag hur en storvuxen man skjuter henne framför sig mot en toalettdörr, kastar upp dörren som öppnas inåt och med en snabb blick omkring sig knuffar han in dottern på toaletten och tränger sig själv in efter. Dörren slår igen och låset vrids om.
Jag hann nu inte så långt med någon sorts yxa eftersom jag vaknade upp ur drömmen, men hur ofta inträffar sådant här på riktigt? Jag har ingen aning, men helt ovanligt är det nog inte med tanke på tidningarnas småartiklar, speciellt så här års.
Det har varit synd att klaga
Marängrulltårta med lemon curd enligt Bagarstugans recept tillverkades innan jag placerade mig i solen. Jag är nu definitivt ingen solarmänniska men när jag insåg att mina ben skiftade åt det skummjölkiga hållet beslutade jag att litet ultravioletta strålar kunde de nog utsättas för. Förutom Raskolnikov som ännu inte börjat grubbla över brott och dess konsekvenser hade jag Dotter och våra musjagande katter som sällskap.
-Rulltårtan?
Återstår att se men den såg rätt lovande ut, även i min tappning.
Nu får jag allt passa mig!
När den morgonpigge mannens hus passerades på min runda, såg jag en svart- och rödrandig morgonrocksändalykt stå rätt upp ur en rabatt. Huvudet ner och ändalykten upp. Inte en rörelse. Sannolikt rensade mannen ogräs men det var inte helt uteslutet att han granskade sitt verk från häromdagen, då något (vet inte vad) hade grävts ner i arla morgonstund.
Återigen pinnade jag på fort även om jag antog att mannen knappt hade ögon i baken.
Ett par hundra meter från huset träffar jag en katt. För en sann kattälskare är det alltid en intressant utmaning att se om man kan få sig en konversation till livs med en främmande katt. Denna lilla katt var inte svårövertalad. Han snodde sig runt, kråmade sig, spann litet högre varje gång jag rätade på mig för att fortsätta längs vägen. Till slut tog jag fram reservmobilen och knäppte några bilder på kissen, bloggmaterial så gott som något.
Plötsligt skär en skarp vissling genom luften!
När jag lyfter blicken från katten står den svart- och rödrandiga morgonrocken innehållandes ett stycke skallig herre utanför sin tomt hejvilt viftandes.
-Herregud! tänker jag, han tror jag tänker kidnappa katten!
Mycket skyldig och med klappande hjärta lämnar jag katten. Flera gånger ser jag mig över axeln för att försäkra mig om att varken katt eller gubbe kommer efter.
-Jag misstänker att jag ligger pyrt till! Jag är nog anmäld till polisen som misstänkt för anstiftan till frihetsberövande!
Väl hemma rotade jag fram mina gångstavar. Det huset går jag inte förbi en gång till utan tillhygge.
Att må som man förtjänar
Någon som behöver?
Jag mår som en prinsessa med sovmorgon under bältet.
Att jag sedan sagt mitt sista adjö till Kurt Wallander i och med att jag läst klart Den orolige mannen är litet sorgligt, men nu vet jag var jag har honom. Litet sorgligt är det också att jag till slut beslutade mig för att skicka tillbaka nya HTC-mobilen (den samarbetade inte så bra med Mac:en) och sorgligt är det också att min julklappskamera ska skickas tillbaka (den har ju något fel som kodas E32, vad det nu är).
Men kaffe på detta och en rask tur runt åkrarna och sedan ska kanske bakverk skapas.
Jag är nästan i semester-tillstånd, en vecka före!
En laddning gubbar
Knätofsarna har ännu inte synts till.
Mysig midsommarafton!
Med önskan om en härlig midsommar innehållande allt ni önskar er; sill & snaps, lugn & ro, grodor & kråkor, gubbar och knätofs!
-Men jag vill inte bli fri!
Transportstyrelsen ringde jag idag angående OCR-nummer för inbetalning av ungdomarnas körkortstillstånd. Det var kö att komma fram, men kvinnan som svarade i andra änden tog sig tid att svara korrekt på mina frågor men också småprata en aning:
-Ja, de ska börja övningsköra, dina barn? Spännande, det är ju ett steg till mot vuxenlivet. Snart är du fri!
Mycket förvånad svarade jag:
-Fri? Jag vill inte bli fri! De ska ju bara ta körkort.
Efter samtalet funderade jag på vad hon menade med fri. Aldrig någonsin har jag haft en tanke på att jag skulle bli fri från våra barn. Jag är mamma till dem tills jag tar ner skylten och har jag tur fortsätter jag att vara det i deras sinnen och minnen även efter det. Däremot så är det ju barnen som ska bli fria! De ska ge sig ut i världen som egna självständiga människor som ska fina sina egna vägar. Förhoppningsvis har vi lyckats ge dem det de behöver för att finna denna egna väg. Förhoppningsvis har vi hos dem lyckats skapa den trygghet och tilltro till sig själva som behövs och att de har den tilliten att de vid svårigheter känner att de kan be oss om hjälp och stöttning.
-Så nixpix. Fri från mina barn vill jag aldrig bli.
-Bad i Harhålet, anyone?
I utkanterna av vår by ska det finnas en badplats som heter Harhålet.
-Jag vill inte bada i ett harhål.
Lika litet som jag vill bada i Likstammen.
Meddelande vid gränsöverskridande
Mitt jobbmailkontos administratör skickar en automatiskt genererad klagan. Klagan på att nu har det gått för långt, en klagan över att alla de tusentals mail som bara ligger där i sina respektive korgar är ett antal för många.
Tänk om man kunde få denna typ av automatgenererade meddelanden i andra sammanhang i sitt liv!
-Ditt hem har nu överskridit renlighetsnivån, ytterdörren kommer att spärras tills du du har städat!
-Din kropp har nu överskridit den satta storleksnivån, dina kreditkort kommer att spärras tills du kommer i plaggen i garderoben igen!
- Era middagar har nu överskridit livsmedelstillsatsnivån, er mikrovågsung spärras tills ni ätit groddar och kruska till sju middagar!
Onekligen skulle det hålla en på den satta linjen, men antagligen skulle ett antal folk vråla något om Storebror och jag gör som jag vill.
Anne bekänner: Jag - en tantfjortis!
Jag tror alldelens bestämt att jag valt att inte berätta att jag är en tantfjortis. Illa, illa är det att vara fjortis vid (nästan) 50. Jag har försökt mörka detta faktum länge, inte försäga mig, inte avslöja.
Fast. Kanske visste ni det redan att det är en sån jag är?
Det är nämligen så att jag ska på nattpremiär av nya Twilight-filmen Eclipse på tisdag natt.
Jag fick följa med Dotter och Kompis E.
Pssst... Säg inget, men jag ska titta på Jake... Han har säkert ingen tröja på sig i den här filmen heller...
Fallosdyrkan
Nu börjat jag min midsommar!
När börjar du?
Andra gubbar
Dessa gubbar var nu inte svenska men se, det gjorde inget - de var ätliga ändå.
Och billiga var de också, 20 kr/kg.
-Undrar vad dessa vill sälja?
Med ett företagsnamn som Sucken & Pucken, så undrar jag vad det är de säljer.
Det känns inte direkt som något jag skulle vilja betala för, oavsett vad produkten är.
-Var finns Mälarchokladen?
Jag köpte en liten ask med chokladpraliner på min resande fot igår, chokladpraliner som jag sedan glömde bort (var är suget som sagt!?!).
-Men var köper man Mälarchoklad?
Sommarcravings
Nästan varje sommar får jag begär efter det som bilden föreställer, i det ena eller andra formatet.
-Vad är det?
Edit: Jaha? Ingen som känner igen en av litteraturens största kvinnliga skurkar; Mrs Danvers?
Rebecca av Daphne du Maurier har varit ett sommartecken för mig sedan jag första gången såg filmen i 10-års åldern.
Med en orolig man som sällskap
På resande fot har jag varit idag. Istället för datorn tog jag med Den orolige mannen, Mankells senaste i pocketutförande.
Väl hemma serverade Den hemkomne mannen en nyköpt Xider, wasabi & lemon. Den hemkomne mannen och dottern har "roat" sig med JSM i segling i dagarna fyra.
Jag tycker dagens män, med kanske med undantag för Den spadhållande mannen har skött sig utmärkt.
-Vem är du?
Jag är Döden.
Sjunde inseglet
-Det är till att vara morgonpigg.
-He.
-He.
-He.
I busken (nåja, strax bredvid) står en skallig, äldre herre, endast iklädd en röd- och svartrandig frottémorgonrock och svarta trädskor. I höger hand håller han en spade.
I stället för att livet passerar revy framför Annes ögon, utspelar sig dialogen från Sjunde inseglet:
Block: Vem är du?
Döden: Jag är Döden.
Block: Kommer du för att hämta mig?
Döden: Jag har redan länge gått vid din sida.
Nåväl.
Anne svarar med ett:
-Det gäller att passa på när piggheten sätter in.
Så pinnar hon på.
Fort.
Gissningstävlingen: Alla hade rätt ju!
Så här kan det se ut när man är klar med avmaskning
Första gången jag hörde talas om spagettikastning (från allra käraste bästavännen E), så trodde jag hon drev med mig tills jag konstaterade att det funkade!
Gissningstävlingen gick ju ut på rätt eller bäst svar, så som enväldig domare väljer jag därmed att ge den stora cyberapplåden till Znogge för bästa svaret att jag ägnade mig åt avmaskning! Znogge visade på just min sorts tänkande!
Heja Znogge!
Klappklappklapp!!!
Ett hedersomnämnande får Ullisar som såg den kreativa och estetiskt tilltalande konfigurationen på spagettisnutten och därmed föreslog musikkomponering medelst pasta; spagettiknorren är en påbörjad G-klav.
Bravo Ullisar!
Gissningstävling: Vad pågår här?
Vad och varför!
Rätt eller bäst förslag får en supercyberapplåd!!!
Det finns olika former på formerna
Häromdagen stod jag och svor i provhytten på en klädaffär.
Mina byxor, sommarbyxor i bomull satt så illa. Hur jag en slet och drog i dem så gled de bara ner, utan att jag ens rörde mig. Jag var inte imponerad.
Senare kom jag på orsaken.
Byxorna är för stora!
Jag har anledning att vara överlycklig, tjuta tjohoo och köpa nya byxor, i mindre storlek!
-För inte kan det vara så att det är min morotsform som får brallorna på glid?
-Ska det vara på det här viset?
-Är det detta vi vill se i Annes blogg !?!
Melon! Hallon! Keso!
-Var är de vaniljefyllda jättebullarna, marängtårtorna, Texas-size muffins!?! Glassen med lakritsströssel, chokladkakorna, brylépuddingen!?!
-Ska det vara på det här viset i fortsättningen?
Skandal i så fall.
Bordellpraktik - arbetslivserfarenhet det också
En arbetssökande kvinna i Danmark har fått arbetspraktik på en bordell godkänd.
Undrar om även män kan få sådan praktik?
-Jag har försovit mig!
-AHHHH!!!!
-Jag har försovit mig!
Med nya mobilen nedpackad för retur och med en ny lånemobil (och maken bortrest), så tog hjärnan semester! Jag ställde larmet för väckning, men jag kollade inte den inställda tiden på mobilen! Mig veterligen är det inte 14.48 nu.
Någon ko på isen är det ändå inte, jag tar nästa buss.
Blodsugarhanteringsmanual
Fluff har återvänt till sina människor efter en sexdagars walk about med endast ett pit stop hemma för mat. Därmed hade hon ett gäng ovälkomna blodsugande parasiter med sig hem fästade till skinnet.
Så här hanterar Anne blodsugare:
- En och en rycks de manuellt rätt ut ur skinnet
- De mosas i hushållspapper
- När alla är urryckta och mosade kastas det ihoprullade papret i toaletten
- Anne kissar på dem
- Slutligen spolas de och kisset bort med storspolningsknappen
Broccoli - är det så nyttigt?
Broccoli.
Om ni tycker att ni inte mår som ni ska efter att ha ätit broccoli eller bara är tveksamma till grönsaken, så kanske har ni helt rätt i detta.
Broccoli kan innehålla nästan vad som helst.
Om man googlar på "When you tell the world"...
-Vad får du upp som första träff?
Jojomen.
Med Anne. I tiden.
When You Tell the World You're Mine
Min prickigkorv-macka fastnade i strupen när det plötsligt snörptes åt.
When You Tell the World You're Mine
I'm standing by an angel
tears well up inside
feelings of belonging
Of gratitude and pride
I'm blinded by your presence
In this moment that we're in
If God was to describe you
Where would he begin
Your colours blend together
And you become the light
If only you could see the way you shine
Darling, when you tell the world you're mine
You're the future I believe in
I know you, through and through
Your each and every heartbeat, every breath
Everytime I look at you
I'm blinded by your presence
In this moment that we're in
If God was to describe you
Where would he begin
Your colours blend together
And you become the light
If only you could see the way you shine
Darling, when you tell the world you're mine
You're mine, against all odds my love
What we have, it is unbreakable
If God was to describe you
Where would he begin...
I'm blinded by your presence
In this moment that we´re in
If God was to describe you
Where would he begin
Your colours blend together
And you become the light
If only you could see the way you shine
Darling, when you tell the world you're mine
I'm standing by an angel...
Det varierade Sörmländska landskapet
Det Sörmländska landskapet är en fröjd att beskåda; här finns ekhagarna, slott och herrgårdar i den ena busken och romantiska torp i den andra. Här finns sjöar, vattendrag och hav. Skogar, ängar och odlad mark. Här finns bisonfarmer, strutsfarmer och....
...Fiskbullefarmer?
För varifrån kom väl annars denna burk mitt på grusvägen?
Soffsittningens konsekvenser
12 timmar i TV-soffan kräver motprestation både före och efter. Nu ska favoritskorna på och jag ska ut på grusvägarna.
Utan kamera...
Solen skiner och jag kan inte sova
Det är färdigsovet och kaffet är klart.
God söndagmorgon!
PS. Nu har jag googlat; det är inte jag, det är kameran! Det är E32-fel på den!
-Vad det är?
Keine Ahnung, men det blir kameradoktorn nästa.
Valsa vidare ni
Kära Victoria och Daniel,
Nu får ni valsa vidare och förhoppningsvis får ni valsa i säng också vad det lider.
Tack för en fantastisk dag!
Nu valsar jag rätt i bingen.
God natt!
Bröllopstårtan var aningens svårtuggad...
Hörrni, Victoria och Daniel,
Nog för att det är litet svårt att skicka tårtor på posten, men den här var allt litet väl svårtuggad.
Jag tar mig en prinsessmazarin i stället.
Dagens längsta applåd till dig, Daniel!
Kära Daniel,
Det var mycket väl investerade timmar de vi ägnade åt retorik och taluppbyggnad! Du hade koll på ethos, pathos och pronuntiatio och actio.
-Ett underbart tal! Inte ett öga var torrt!
Självklart förvandlades du inte från groda till prins vid första kyssen - du var ju redan prins! Prinsen i Victorias hjärta!
Bra jobbat!!!
Och du, din engelska är bra!
Några av dagens funderingar
Detta var romantiskt
Elaka funderingar:
- Vad är det med prinsessan Birgitta och de kladdsminkade ögonen bakom en 80-talslugg?
- Vad var det med Albert av Monaco - är han 100 år eller?
- Prinsessan Laurentien av Holland - är det sovrumsgardinerna som sytts om till klänning?
- Varför tog Silvia tag i stolen när hon satte sig till middagsbordet? Det borde väl hon veta att hon inte ska.
- Litet osynkat i första skålen.
- Sa Magdalena Ribbing att Daniel är Hertig av Östergötland?
- Nog tycker jag Silvia kunde ha ställt sig upp och pussat litet på Kungen när han håller bröllopsdagstal till henne och till och med har en specialros till henne.
Brudens skål
Snälla funderingar:
- Tarja Hallonen - hon ser bara för skön ut.
- Var förste drabanten till höger kvinna? Bra ur genusperspektiv! Vi hade en kvinnlig vigselförättare och en säpojoggande kvinna också!
- Luktärterna är underbara!
- Prinsessa Maxima - en härlig representant för kurviga kvinnor fast sitter hon och sms:ar under middagen?
- Drottning Margrethes klänning - vilken härlig färg!
- Kungens tal till sin dotter - buuääähhhhhh.....jag grååååter igen...
- Pappa Olles tal var mycket bra! Okonstlat och trevligt.
- Dessertkocken kallade Daniel för "Han Prinsen Westling"! Underbart!
-Jag är redo för brudskålen nu!
Kära Victoria och Daniel,
En så underbar dag ni gett oss! Vi är nog alla lyckliga för er skull och så berörda av den kärlek som finns mellan er.
Som tur är hittade jag en kvarglömd skvätt skumpa i en flaska från sonens student förra torsdagen. Jag är ju inte så kinkig av mig som ni vet.
-Död fluga?
Ja, inte vet jag. Den tog sig en skvätt och trilla direkt av pinn.
Hursom helst, jag är redo att skåla!
Nobelmiddag 2002
Och du Daniel, oroa dig inte för vad etiketten föreskriver, det ger sig. Gör som alla andra. Så brukar jag göra.
- Hej Ma och Pa!
-Hej Mamma och Pappa!
-Titta på oss! Vi kunde!
-Ni är väl omhändertagna!
Kära ungdomar,
Eftersom jag nu inte riktigt har konditionen själv att lunka med under kortegen, så hoppas jag att ni är nöjda med de fyra jag skickade i mitt ställe.
Jag är nöjd med det jobb de gjort. Jag tror jag anlitar dem vid flera tillfällen.
Mmmm...
-KLÄNNINGEN!!!!
Victoria & Daniel- kom nu ihåg detta!
Vad ni än gör, glöm inte detta:
Det kan bli ordentligt svettigt under vigseln! Kom ihåg näsduk att moppa pannan med!
Victoria, se till att strumpebandet sitter där det ska!
Strumpeband och underkläder på glid är ingen höjdare!
Och se till att pussas ordentligt!
Under hela dagen!
Med alla goda råd jag gett er hittills, så ska ni nog klara er en stund. Men oroa er inte, jag släpper inte förrän allt är avklarat.
Stjärnhovsfolk picknickar i Kungsan
Victoria och Daniel,
Om ni blir litet småsugna när ni passerar Kungsan så kan jag tala om att familjen Roempke från Fastmyra gård i Stjärnhov har picknick med sig! Till och med champagne finns i aluminiumväskan.
Om ni just då skulle komma på att ni behöver ytterligare silverkandelabrar eller annat silverjox så kan ni ta ett snack med Erika, hennes mamma är silversmeden Anna-Stina Åberg, ett riktigt proffs!
Ja, och vill ni ha något tillbyggt på Haga Slott, så är Erika arkitekt. Claes kan säkert skicka en ekologisk skinka till jul. En rätt användningsbar familj det här.
Clas föräldrar! Pinsamt!
Yngsta sonen får läge att terra klasskompisen via sms!
-Dina päron är på TV!!!
Men Victoria, lyssna på vad Ylva säger; alla äkta män är likadana så det finns ingen anledning att byta ut den första!
Edit 4 timmar senare: Utifall det inte syns på bilden, så är det Per Westerberg med fru Ylva som sitter i studion, alltså Riksdagens förste talman.
Med dunder och brak!
Kära Victoria och Daniel,
Visst var det väl gott med en rask promenad längs grusvägarna?
Det var rart att se hur fint till och med dikesrenarna pyntat sig dagen till ära.
Kanske ser dessa mörka moln litet oroväckande ut, men vet ni - åska behöver inte vara ett dåligt tecken!
När Hannah Grey, President of the University of Chicago, vid makens examenshögtid räckte över alla old goatskins (ja, ingen oro, det var i de gamla dagarna examensbevisen skrevs på getskinn) så yttrande hon till varje ny doktor:
-I welcome you to the old society of scholars.
Just när makens namn skulle ropas upp blixtrar blixten och ett sjujädra brak hörs utanför katedralen. Hannah Grey skrattar till, ropar upp makens namn och säger:
-I welcome you thunderously to the old society of scholars!
Det blev muntert i lokalen kan jag lova.
Så om det då skulle åska och blixtra över Gamla Stan i eftermiddag, så i stället för ett litet sketet "Ja" som svar på frågan om ni tager osv, så kan ni svara:
-Med dunder och brak så svarar jag ja!!!
Men, kila iväg nu ungdomar och gör er klara, tiden börjar bli knapp!
B-Day is here!
Jag har nu gjort mitt bästa med förberedelserna inför ert bröllop och jag måste säga själv att morgonens leverans ser alldeles strålande ut!
Se bara vilket väder jag ordnat åt er:
Kamerainställningarna krånglar-morrr...
-Skit bakom spakarna?
Nääää... Vem skulle tro det?
Vi har en mysig frukost tillsammans med kaffe och äggmacka på Hönökaka:
Och innan vi nu ger oss ut på en rask promenad för att få fart på blodcirkulationen vill jag visa er vad jag fixat utifall ni skulle känna er lätt dävna i morgon:
Så på med skorna- nu drar vi!
-Vad-gör-du-med-mig-otäcka-karl-hoppas-jag ?!?
En mjuk och samtidigt fast förnimmelse rör sig över min rumpa inser jag där jag går utanför Hemtex i Nyköping. På ren reflex knyter jag vänster näve, redo att vända mig om och placera näven i plytet på vem det nu vara må som tror sig ha rätt att vidröra mig. Innan jag gör min supersnabba Jackie Chan-rotation hinner jag i skyltfönstret se att ingen finns i närheten av mig. Ändå forstätter förnimmelsen, nu betydligt längre ner på skinkorna.
Förvirrad och förundrad inser jag plötsligt vad det är som sker.
Troslinningen har rullat ihop sig och med hjälp av de senaste 20-talet steg glidit ner och lagt sig fint tillrätta under mina butt cheeks.
Najs.
Närmsta provhytt för troshojstning fanns på Lindex.
Mobilen är dum i huvve!
Jag sms:ade med sonen angående synundersökning för körkort. Sonen undrar om jag bokat om tiden. Bara se vad som hände!
-Hur kan mobilen skriva "Kröp" när jag textar "jepp" !?!
-Skit bakom spakarna !?!
Tsss... Inte en chans.
-Jo, Brad Pitt fäktade i svart slängkappa!
Kollega: Vi såg en Brad Pitt-film igår kväll, frugan och jag.
Anne: Jaha! Vilken då?
Kollega: Jag vet inte vad den hette men det var ett väldigt fäktande, en jättelång scen med fäktande!
Anne (fundersam): Jaha...? I vilken film fäktar Brad Pitt? Jaha! Var det kanske Troja? Om de gamla grekerna där Pitt spelar Akilles?
Kollega: Greker? Näää... De hade alla långa, svart slängkappor på sig och så fäktades det!
Anne (rynkar på näsan): Men har Brad Pitt gjort en film i svart slängkappa? Det låter ju som Matrix eller Star Wars, men där var inte Pitt med. Är du säker på att det var en Brad Pitt-film?
Kollega: Jo,jo!!! Svärd, slängkappor och Brad Pitt. Jag kollar med frugan vad filmen hette så berättar jag sen.
Nästa dag.
Anne: Hur var det nu med den där Brad Pitt-filmen med alla svärd?
Kollega: Äh. Frugan sa att jag somnat ifrån Brad Pitt-filmen, fäktandet var från filmen som kom efter.
Jepp. Så kan det gå när inte haspen är på.
-Vem f-n bjöd pajasen?
-Jag vill då rakt inte ha hem någon clown till mig, så jag vill veta vem det är som har bjudit honom!?!
Den ligger så pyrt till.
-Vad blir det för bakelse tro !?!
Pär Engsheden är han som är främste bakelseframtagaren inför lördagens övning; det är han som designat Victorias brudklänning!
-Vaddå!?! Vaddå!!! Vet ni inte vem Pär Engsheden är ????
Guuuuuud så dåligt!
Det är ju... han som... jaaaa, det vet väl varenda människa att det är han....han som.... heter Pär Engsheden!
PS: Tycker ni inte att det ser ut som Mette-Marit håller i en sådan där hemknutenplastremsematta à la 70-tal?
Eller ett lösskägg!?!
-Kan det vara klimakteriet?
Inget sug på godis, choklad, vin, kakor, bullar, tårta och genomförande av motion, kan det vara tecken på klimakteriet?
-Det motsatta är ju tecken på hormonsvängning och fertilitet!
Å andra sidan svänger och svallar och vallar det vad jag förstått före menopaus också.
Något är galet, jag känner inte igen mig själv...
Gissningstävling för den hågade: Vad är det som omger min kvällsdrink?
Pris: Honor and glory!
Början till ett svar: Ansepanse har föreslagit att det är "sådana där plastremsor" men jag vill ha svar på varifrån de kommer. Normalt sett har man inte såååå många i ett hem.
Vi har ett svar!
Bibbi säger: Det som omger din kvällsdrink är remsor från kuvert. Det ser likadant ut som det gjorde på mitt skrivbord i morse minus drinken. De uppskattar inte ju den detaljen på jobbet.
Bra jobbat Bibbi! Här får du den sedvanliga cyberapplåden: klappklappklapp!!!
Medhavd matsäck
Jag har fått ett så finurligt utrymme mellan sista molaren och visdomstanden på höger sida i överkäken.
Blir jag litet småsugen på något, så hittar jag nästan alltid någon liten kycklingbit, köttfärssmula eller purjolökstråd där.
-Bra va'?
Har Victoria varit i Brasilien???
Har Silvia tagit med sig Victoria på sin årliga resa till Brasilien eller vart har den lilla uppnäsan tagit vägen?
Och jag som skrattade åt Ailas...
Efter att det rätta svaret på Ailas gissningstävling kom fram (dvs att det var inte snö på grannens tak utan kattnosavtryck på det egna fönstret) skrattade jag gott åt Ailas som har en så blötnosad, lätt grisig katt.
Det var före jag tittade på vårt köksfönster.
God´s gift to bloggers!
Utifallatt ni inte har upptäckt Pannkakans Himmel unt Pannkaka-blogg, så vill jag verkligen slå ett slag för henne.
Helt klart en upcoming bloggo-star!
Åsså var det ju det där med övermod
Eftersom det inte bara var en massa babbel som las fram på dagens möte utan också vaniljfyllda jättebullar, beslutade jag mig för en kvällsrunda vid hemkomsten. Jag funderade en stund på om mobilen skulle få följa med. Jag funderade och så tänkte jag att inget händer på rundan. Jag träffar aldrig någon som ser minsta farlig ut, skorna funkar på fötterna så några kramper är inte aktuella och så är det skönt att kunna kliva på utan att ha mobilen i fickan. Den fick stanna hemma. Jag skulle njuta av blommor och blader och få mig litet mindfullness till livs.
Visst.
Ett par hundra meter hemifrån.
På grusvägen...
...ligger en rullande sten som så lämpligt placerar sig under min högra fot som ger vika.
Mitt liv passerar revy!
Förra höstens luftfärd passerar revy!
Luftfärden som jag repeterade en vecka senare passerar revy!
Soffövningar som Mrs Deeds som varade stor del av hösten passerar revy!
Sakta, som i slow motion ser jag hur fotleden rätar ut sig och intar normalposition. Ingen smärta. Inga kräkkänslor. Ingen svimning. Ingen fara.
-Jojomen. Vad är det man säger?
-Övermod går före fall!
....eller var det högmod?
Nästa gång tar jag mobilen med mig.
-Tror ni han flirtade?
Jag har varit på ett riktigt babbelmöte i det gamla hood:et, jobb-hoodet. Jag gick in på 7Eleven på hörnet och köpte en flaska vatten.
Unga 7Elevenkillen (överraskad): Men heeeej! Välkommen!
Jag (lätt förvånad och smickrad): Hej! Och tack!
Unga 7Elevenkillen (glatt): Det var länge sen....
Jag (ordentligt smickrad): Joo, det är över ett år sen vi flyttade. Till Flemingsberg.
Unga 7Elevenkillen (skakar leende på huvudet): Flempan, Jaa, du, det är inte detsamma. Men det var så roligt att se dig igen!
Jag (jätteglad): Ja, tack detsamma.
-Tror ni att han flirtade med mig?
Det tror jag.
Den nationella snuskburken
Jag tror alldelens bestämt att Ingvar Kamprad har lyckats standardisera den nationella matlådan. Långt borta är forna tiders matlådor i aluminium som ställdes in i värmeskåp för att sedan slevas ur till lunch. Långt borta är (för egen del i alla fall) glassbyttorna vars insidor krullade ihop sig efter ett antal varv i mikron. Idag har jag IKEA:s 365+-burk som går direkt mellan frys, diskmaskin och mikro. Om än inte nödvändigtvis i den ordningen.
Det mest finurliga är det lilla pyslocket i locket.
Och icke att förglömma; locket passar till alla burkar i serien!
En bad, bad combo
Anne är en rätt snäll och lätthanterad person. Något av de få saker som får henne att resa ragg är översitteri, enfald och så telefonförsäljare. Telefonförsäljare är stekta innan de ens avslutat meningen "Jag söker An......". Följande utspelade sig igår kväll.
Dotter (vars mobil ringer): Mamma, ta det här! De har ringt i flera dagar och det är dig de vill prata med.
Anne (mitt i kvällens favoritprogram på TV): Morr.....
Röst i telefonen: Hej! Jag heter Markus och jag ringer från ert Försäkringsbolag!
Anne: Morr....
Markus (osäkert): Ehhh... Ja, ni har ju er hus- och bilförsäkring hos oss och...
Anne (osedvanligt otrevlig): Vad vill du?
Markus: Oj. Eh. Ja, ni har ju er hus- och bilförsäkring hos oss, kan vi hjälpa er med något annat?
Anne (tittar på TV:n men nu är det reklam): Nej. Vad vill du? Förresten, någon annan ringde från er förra veckan och det var inte alls försäkringar det handlade om, det var något annat som skulle krängas.
Markus: Det vet jag inget om... Men det jag vill är att erbjuda er en gratis värdering på ert hus som tack för att ni är så goda kunder. Hur låter det, tycker du Anne?
Anne (tänker genast på ombyggnad av badrum och utökning av huslån som kräver en omvärdering): Ja, gratis är gott!
Markus: Vah? Öh. Oj, jaha, heheheheee...
Anne: Ja. Men jag vill då rakt inte ha hit någon från Nyköpingskontoret av Landets Huskrängare.
Markus: Vad menar du? Det är just genom Landets Huskrängare som denna värdering görs!
Anne: Nixpix. Landets Huskrängare i Nyköping har jag en hel del otalt med, så vilka som helst men ingen därifrån.
Markus (nu är han ganska trött på Anne och hennes otrevligheter och allmänt förvirrad är han också för den här typen av specifikationer har han inte fått instruktioner till): Jaha, ja...då skriver jag väl att vem som helst från Landets Huskrängare får kontakta dig, men ingen från Nyköpingskontoret.
Anne (TV-reklamen är slut): Ja gör du det. Hej på dig!
Markus (tackar inte för ett trevligt samtal. Förstås): Ja...Hej då...
Jag är glad att jag inte har med denna Anne att göra när hon är på detta humöret.
Och så var det dags igen.
Morgondagens jobbmöte ser ut att kunna få ett deltagartapp.
Piloterna lär storstrejka.
Morgondagens möte är repris på ett möte för en dryg månad sedan.
För då var det deltagartapp på grund av askmoln.
-Here we go again...
Pudeltajm!!!!!
Förlåt, förlåt, förlåt Chantelle för att jag anklagade dig för tanklösa kommentarer och drog med både dig och din pojvän/man/ex (välj aktuellt alternativ) ner i min egen privata rännsten!
Det var ju Elie Darby som skulle ut och shoppa Shacks till de föräldralösa flickorna! Hon erbjöd sig i tillägg att försörja flickorna i tio år.
Jag pudlar och vältrar mig av skam och förödmjukelse (fast jag har ju rätt om ordvalet!).
PS. Det ser ut som att Elie är av annan kaliber än hon med hylla...jag menar hon Chantelle.
Ibland låter det...inte bra.
Chantelle Houghton, engelsk Big Brother vinnare tillika fotbollsspelarflickvän (Jermain Defoe) har varit i Sydafrika bland annat för att hjälpa föräldralösa barn. Ett mycket bra initiativ.
Chantelle fick kontakt med tre föräldrarlösa systrar vars föräldrar dött i AIDS. Chantelle blir mycket berörd. I dokusåpan som dokumenterar de engelska fotbollsspelarfruarnas och flickvännernas eskapader i Sydafrika talar hon i telefon med någon om dessa tre föräldralösa flickor som sannolikt behöver allt, precis allt.
Chantelle (upprört): I'd love to buy them a new shack to live in!
På något vis kommer det inte ut riktigt som man kan tycka att det borde komma ut.
Det är inte som att en hydda eller ett ruckel riktigt förslår.
Kära nå'n, kära nå'n...
Inte begrepp jag väl vad Herta menade med sin fråga om ökat antal läsare tack vare Skatans länk. Skatans länk är ju gammal, hur gammal som helst.
Tills jag nu tittar på Skatans lokalblaskeblogg och inser att hon länkat till mig där som en "rolig, överraskande och vacker blogg"!
-Vacker! säger hon Skatan.
-Vacker!? !
Och jag som har ett inlägg om paketerade och bortslängda minibajskorvar!
Snabba åtgärder krävdes här och fram slängde jag ett foto på ett av de tre vackraste vi har; vår dotter!
Fult, fult, fult
Cigarettfimpar är ingen höjdare, men vad ska vi säga om snuspåsar?
-Paketerade minibajskorvar?
Nu är det eftermiddag
Och Blogg.se verkar ha mens.
Två timmar senare: Nu har mensen slutat.
Ytterligare två timmar senare: Blogg.se har för en gångs skull meddelat att de har problem med ca 20 % av bloggarna och att man arbetar med att åtgärda felet.
Bra att de börjar lära sig att ta på sig problemen och inte mena att det är kunden som har fel.
Jag - en sladdallergiker
Andnöd, resta nackhår och klåda långt nere i ryggslutet är oftast resultatet när jag ser på golvet bakom TV:n. Där ligger sladdar för TV, XBOX, TVBox, Guitarr-Hero, datorladdare, annan sladd, sladd som försvunnit och så den där vem-har-tagit-min......-sladd.
Trots denna min svåra allergi så måste jag släpa omkring på tre sladdar nästan dagligen, till dator, mobil och kamera.
-Undrar om Bricanyl skulle hjälpa?
Ett skojsigt mail kom idag
Jag tycker det var rätt romantiskt av Peter Wong från Hong Kong att skicka mig ett frieri mailledes.
För visst är det han vill, gifta sig med mig?
Utmaning: Finn Fem Favoriter!
Den här utmaningen går ut på att presentera ens favorit-
- Väska
- Klädesplagg
- Skor
- Kaffekopp
- Bok
Jag presenterar mina och du presenterar dina!
Semesterväskan jag köpte i en matbutik i Finland. I den får inga datorer, kalendrar eller pappersmappar plats.
Favoritplagg är min nya prickiga danska viscoseklänning som jag hade så roligt i på sonens studentdag.
Favoritskor är mina Nikes - They take me places on foot!
Favoritkaffekopp är denna tack vare dess storlek (Everything is big in America!), mycket kaffe och mycket varm mjölk får plats utan att det skvimpar över.
Jag skulle ljuga om jag sa att detta var min favoritbok. Jag har kommit till mordet på den gamla gumman ungefär tre-fyra gånger, men nu, i sommar, ska det ske:
-Jag ska läsa Brott och Straff, från början till slut!
-Samling vid pumpen - AIK:are hitåt!
Ett par hundra hormonstinna huliganer stötte samman i ett 20-minuters slag.
Säkert hade den som var litet småsugen kunnat vara med och puckla på. Jag tror inte det kollades supportermedlemskort i det läget.
Och nu var det måndag igen!
Tre veckors jobb igen (ja, jag hade ju semester förra veckan) innan den riktiga sommarsemestern tar vid och det känns riktigt överkomligt. Jag trodde att jag skulle ha hunnit riva ur och rensa i min garderob under veckan som gick, men i stället har jag det roliga att se fram emot.
-Tjohoo!
Får man sig inget på morgonen, så får man ta't på kvällen
Det är nu inte sex som avses med ovanstående utan promenaden. Efter ihärdigt regnande halva eftermiddagen och kvällen tittade solen fram och då drog jag skorna på. Jag kan bara konstatera att jag är lyckligt lottad som får bo i denna miljö.
Nästan hemma fick jag sällskap av ingen mindre än Fluff som jagat klart för denna dag.
Opedagogiska instruktioner till mobilbloggning
Detta blir nu inte en helt optimal instruktion till hur man mobilbloggar, vill ni ha en sådan kan ni läsa här.
Så här gjorde jag:
- Via Mina bloggar tog jag mig till Översikt och därifrån till Arkiv var jag hittade MMS.
- Eftersom jag inte tidigare mobilbloggat fick jag registrera mobilnummer på den länk som fanns här varefter jag fick en Svarskod från Blogg.se som skulle knappas in.
- Jag fotade så fint med mobilen och valde att dela fotot och viss text som MMS och skickade det till det telefonnummer som Blogg.se anger för mobilbloggning, i detta fall 0730-121 163.
- Skick iväg och efter ca 1-2 minuter syntes inlägget på bloggen.
- När jag ska upprepa detta roliga, då kan jag bara kontrollera under Mitt konto/inställningar att korrekt mobilnummer finns som förval.
Piece of cake!
Herta undrar om rubrik i mobilinlägg: som jag förstår det finns ingen ruta för rubrik, utan bloggen tar första meningen till rubrik.
-Mobilbloggning - om jag kan, då....
Förutsatt att ni inte med mig skämta aprillo och bara låtsas imponering över mitt mobilbloggande, så måste jag säga att om jag lyckades klura ut det, då kan vem som helst med en mobil inställd för mms göra det.
-Är det någon som vill ha instruktioner?
Färdigsegat för en stund
Morgonen har gått åt till att fundera över min nya mobils egenheter. Låg den inte så gott i handen skulle jag nog skicka ut den genom fönstret. Å andra sidan skulle jag göra det med vilken teknisk manick som helst som inte var uppenbar och skötte sig själv på stört. Jag har lyckats med ett mobilbloggeupplägg i alla fall så helt oduglig är den inte.
Eller helt oduglig är jag inte.
Kan jag mobilblogga?
Kan jag mobilblogga?
Och så var det de fyra F:n igen...
Fat-Female-Forty-Fertile beskriver den genomsnittliga gallblåsepatienten.
I natt satt denna Fat-Female-Fifty-Fertile (dvs jag) och funderade på om det var den goda tårtan från igår (massor med ägg, smör och vispgrädde) eller något annat som orsakade the discomfort.
Nu är det borta. Så då kanske jag inte fyller kriterierna.
PS. Eller så var det jordgubbarna som Ailas kommenterar.
Cecces tårta före
Familjen är samlad
Med alla hemma igen, inklusive den för stunden färdigfestade sonen, har jag fina Cecces tårta på gång. Cecce kallar nu tårtan efter den dotter vars favorit den är, men för mig lär den få heta Cecces tårta. Marängbotten är i ugnen för tvåtimmarsgräddning och gräddsmörvaniljkrämen tjocknar så sakteliga på spisen.
Jag tror detta blir ett bra komplement till kvällens grillning.
Eller fotboll.
-Vi kan ställa henne i hörnet därborta!
-Har ni någonsin funderat på hur vi/man behandlar funktionshindrade i rullstol?
Min bästa vän har haft rullstol så länge vi har känt varandra. När vi var unga for vi runt halva världen, det fanns just inga hinder för vad vi ville göra eller kunde göra. När vi fick problem med att ta oss fram så var vi talföra nog att haffa vem som helst att hjälpa oss.
Bortsett från detta, så är "folk" i allmänhet på allmän plats i avsaknad av hänsyn eller vanlig artighet. Man hoppar till litet lätt när man håller på att falla över rullstolens fotstöd och med ett ansträngt leende får man kanske fram något som ska föreställa en ursäkt. Om det är trängsel har man inga problem att placera den egna ändalykten i ansiktet på den som sitter ner. Eller kanske får man ur sig "jag sitter också i rullstol ibland, så jag vet hur det är" och så vältrar man sig fram precis lika illa som alla andra (en replik i torsdags).
Priset har väl ett antal kyrkobesök tagit.
På vårt bröllop skulle min bästa vän placeras längst bak i kyrkan för hon "blockerade" mittgången. På barnens dop har kyrkvärdarna haft problem med att hon inte klivit ur stolen och satt sig i kyrkbänken. På äldsta sonens konfirmation föreslog kyrkvärden att min bästa väns man kunde "ställa henne i ett hörn längst bak i kyrkan".
Jag blir så förbannad över det här.
Tackolov finns det vettigt folk också.
I'm not in Kansas anymore?
Så som fönstret slog och huset skades av vindarna trodde jag nästan att vi var på väg mot landet Oz. Snudd på trodde jag att jag skulle se både det ena och det andra svepa förbi sovrumsfönstret. Som tur är byggde det Janssonska släktet huset på stabil grund 1926 så nu sitter jag i godan ro med morgonkaffet och funderar på vad det ska bi av den här dagen.
Innan regnet kommer igen.
Tscabalabala har gjort mål!
Det pågår ett världsmästerskap i fotboll på vår TV. Eller det är väl inte på TV:n den pågår utan i Sydafrika om jag har litet koll. En Tchabalabala (undrar om det blev rätt antal labalabala i namnet?) har gjort mål för Sydafrika. Tror jag.
Fotboll i all ära. Jag kan faktiskt titta på det och tycka det är kul och spännande.
-Men vem fan har gett publiken tutorna som gör att det låtit som en bikupa i fotbollsstadion!?!
Man blir ju galen!
HTC Legend är inte syncad med Mac!
Taget med min nya mobil
Min nya mobil, som jag väntat så länge på, kom igår. Make och dotter dissade den omgående, den är inte syncad med Mac och den är inte det minsta logisk.
Inte vet jag.
Jag tycker den ligger fint i handflatan.
Nöjdhetsputter på hög nivå
Vilken dag vi hade igår!
Och så smittsam de ungas glädje är!
För att inte tala om så mycket fantastiska ungdomar det finns!
Jag tror alldeles bestämt att jag kommer att se tillbaka på gårdagen och må gott av den länge, onekligen var det ett av föräldraskapets och livets milstolpar. Och två sådana milstolpar till har vi att se fram emot, dotter om två år och yngsta sonen om fyra år.
Härligt!
Nu är det färdigbakat!
Vore jag inte så stolt och lycklig över våra fina barn och idag då speciellt äldsta sonen som tagit studenten med sådant resultat att han fick två stipendier, så skulle jag gråta!
Vi har skrålat, skålat och glatt oss med Ichiban och LillasötaC som idag tagit studenten och önskar dem alla lycka till i livet! De har börjat de unga vuxenlivet på bästa möjliga vis!
Stängt för studenten!
Idag har jag annat att pyssla med än att blogga, men jag torde kunna rapportera framåt kvällen om hur vädret skötte sig och i vilket skick sonen återvände till nattens festande i glada vänners lag.
Här ska sjungas om studentens lyckliga da'r!
Vem har fötter för dessa?
Det är är inte första gången jag klurar kring skor med det här stuket.
Vem har fötter som funkar i dessa skor?
15-åringar?
Då är det inte undra på om de har ont i fötterna som 45-åringar.
Självklart fikades det i Eskilstuna
Nio mil i bil utan en fika på det är ju helt uteslutet!
Café Tingsgården, alldeles vid åkanten i Gamla Staden i Eskilstuna, är en gammal Anne-favorit. Miljön och de hembakta bullarna, kakorna, pajerna och mackorna med handskalade räkorna; det är grejer det! Dagen till ära blev en vaniljbulle uppäten, en vaniljbulle av storleksklass "mättar en hel familj i Biafra".
Visst är jag snäll som testar och rapporterar om de bästa caféerna och fikaplatserna? Att jag uppoffrar mig så?
Men så är jag en lojal sort, ställer alltid upp för de mina.
Vinska hempaakeriiet i Eskilstoona
Klart som korvspad att Dubbelörnen visste vart jag skulle, men både Selma och Gun fick till rätt svar:
Finska hembageriet i Eskilstuna!
Bra jobbat!
Klappklappklapp!
-Varför jag nu skulle till ett finskt hembageri många mil hemifrån?
Det säger jag inte.
Det var inte för att köpa munkar i alla fall.
-Vart ska jag nu på morgonen?
-
+
-
C+O+M
+
+
Gissa på nu bara!
Rätt eller bäst svar får en sedvanlig applåd!
Att Dubbelörnen lär kunna gissa rätt, det vet jag redan.
-Skulle surdegar locka läsare, Selma?
Selma menade på att jag skulle få massor med nya läsare tack vare mina surdegsrubriker.
-Jo tjena.
Det är genom sökordet underbensprotes de hittar min blogg.
Förklara det du, Selma!
Varken surdeg, surdegspizza eller sex- utan underbensprotes!
Jackpot!
Ett rassel av pengar hördes när vi stod vid kassan på Intersport. Det rasslade och rasslade och först trodde jag att någon hade detta rassel som ringsignal på mobilen. Rasslet tystnade men efter ett par minuter började det på nytt.
Sonen och jag tittade på varandra.
-Här finns inga enarmade banditer! sa vi till varandra.
Direkt utanför butiken ser vi orsaken till ljudet:
Barnåkmaskinernas myntboxar har tömts och det var inte litet guldpengar i dem!
PS: Jag vann en jackpot ändå idag! Yngsta sonen var mer än medgörlig när det gällde klädshoppandet! Bortsett från att shorts, tshirt, skor, kallingar och strumpor schwishades med utan minsta mankemang, han gick till och med på att köpa sig en skjorta!
Frissan var (på gott och ont) mer än väl införstådd gällande headbangares kalufser, så hon gjorde inte mer än en lätt ansning av denna manen.
Vad ska man säga?
En headbanger behöver något att vifta med?
Dust bunnies - just wait!
Dagens glädjeämnen kommer att spridas över hela dagen!
Dammats har det gjorts nu, nu närmast väntar klädshopping och headbangerfrisyransning med yngsta sonen, för att därefter ska dammråttor och kaniner ges en rejäl omgång.
Visst har jag det bra!?!
Släng dig i väggen, Kevin Costner!
- Kanske att du dansade med vargar, du Kevin, men jag, JAG sover med monsters jag!
Surdegsobjekt
Husets altan blev hastigt och lustigt en blivande surdeg när Bill & Bobs dräneringsgrävning satte in i höstas. Även där har mög, skit och jox samlats men tyvärr också en del bra saker har fått sig en hel vinters vädring till livs.
En pryl som jag inte kan bestämma vad jag ska göra med, är denna 50-tals lampa som kom med huset. Eller vilket decennium den nu kan tänkas representera? Jag vet inte vad jag ska göra med den, men ett vet jag, och det är att om jag låter någon annan lägga händerna på den, så kommer lampan att förvandlas till ett must-have föremål.
-Så! Vad ska jag göra med lampan !?!
I gott sällskap var vi 1998
En fyra år gammal surdeg fick största delen av eftermiddagens energi. En surdeg som puttrat, jäst och sakteliga spridit ut sig. Tre fristående skrivbordslådor, fristående för att själva skrivbordet används av dotter, men lådorna har väntat på rensning.
Nu har jag rensat.
Mög, skit och bråte hittade jag, men också underbara barnteckningar, fotografier och hela min (mycket kortvariga) karriär som förlossningspedagog i pappersformat.
Jag hittade också lagfarts-annonsen från lokaltidningen då vi köpte vårt första hus. Helt klart var vi i gott sällskap bland de nyblivna fastighetsägarna i Gnesta sommaren 1998; Rebecka Törnkvist och Per "Texas" Johansson köpte ett hus i grannskapet och Helena Bergström sålde sin stuga till Robyn. Och så maken och jag (men det var inte vi som köpte i Gåsinge heller)!
Inga dolda fel här inte!
Upplysningsplikt är bra vid fastighetsaffärer, men har man en hel å rinnandes i källaren så borde det inte vara någon större risk för att man efteråt blir åtalad för dolt fel.
Så klok, så klok
Under morgonrundor hinner man tänka kloka saker. Rent praktiska funderingar och mer filosofiska sådana. Vad jag trodde mig kunna konstatera på min tur förbi strutsar och bilskrotar var att stress är inte bra. Varken för kropp eller själ. Allt från matsmältning till klåda i öronen, till hela den psykedeliska biten påverkas.
-Är det fler än jag som gjort den upptäckten?
Allt går ner!
Inte kände jag mig som någon finsmakare direkt när jag häromdagen kunde konstatera att jag tuggat i mig papper tillsammans med mackan utan att märka det.
Å andra sidan har även söndertuggade tandbitar slunkit ner, så en annan är väl av den mer robustare konstruktionen.
Eller vad man nu ska kalla det.
Jag har lärt mig ett nytt ord!
Caprese, also known as tomat-mozzarella-basilika-sallad!
Med den blivande studenten hemma (festandet fortsätter i morgon) kan även maken och jag överväga ett glas rött eftersom ingen beredskap är nödvändig.
Det grillade är klart!
Twilight: tjej- och tantsnusk
Tredje filmen i Twilight Saga har premiär 30 juni.
Undrar om dotter offrar sig och går på bio med lilla mamma tro?
Några surdegar oskadliggjorda
Några surdegar är bearbetade och undanröjda.
Ja, inte brödbak, utan de där kära gamla högarna med matrecept, julkort, reklam och bra-att-ha-erbjudanden där bäst-före-datum passerades juli 2009.
Jag fick också förslag från Herta på en utomordentlig fönsterputsare som har fått en förfrågan mailledes.
Semester har jag kommande vecka. Med oreglerad arbetstid som jag har får man ett generöst antal semesterdagar. Jag tar några nu och sedan fem veckor i juli-augusti.
Kanske, kanske kan jag kravla mig ur denna handlingsförlamning. För helt klart är jag slut på grund av allt som inte har gjorts snarare än det som hinns med. Precis som många föreslog under föregående inlägg.
Här ska sparkas i den egna baken
En näst intill förlamande trötthet har legat över mig en tid. Jag sover gott så det är inte där problemet ligger, utan i avsaknaden av min sedvanliga ork. Kanske piskar jag på mig själv totalt sett mer än jag borde, säkert finns där en massa felprioriteringar, men så här vill jag inte ha det. Jag vill orka med virvelvindsdagar, flera på raken om så vore och inte som nu; grus i ögonen redan på eftermiddagen.
-Du har mycket omkring dig va'? sa Herta.
Oavsett om det är roligheter eller inte så kan det slita. Antar jag. Så prioriteringar ska ses över och mentala handlingsplaner ska upprättas.
Ops!
Nu är jag visst där igen, styraställafixaordna...
Ja, ja, det löser sig.
-Vakna morfar!!!
Så här kan det se ut klockan 4 på morgonen när hemvändande studentfestare utan nyckel kommer hem.
Speciellt om de inte är så bra på att kasta sten på sovrumsfönster.
PS. Ichiban har fotat, inte kastat sten.
Se till att ha hela och rena underkläder på!
En kvinnas tunikafåll i byxlinningen påminde mig om en av de mer otippade jobbsituationer jag någonsin varit åskådare till. Ofrivillig sådan, kan jag tillägga.
Sommar 1983.
På arbetsplatsen jag då jobbade på hade vi möjlighet att sitta utomhus och fika. Man radade upp sig mot eller från solen allt efter tycke och smak. En ung tjej jobbade som semestervikare (det var inte jag!). Litet hejsvejs var hon allt, men i 20-årsåldern får man vara hejsvejs. Till en viss gräns i alla fall.
Nåväl.
En eftermiddag satt vi ute och fikade. Vikarietjejen, jag och vår överstehöghetsklinikgeneralen, en stilig man i sina bästa år, satt med våra stolar i en egen liten cirkel. Vi drack vårt kaffe och pratade om ditt och datt, så som man gör på en arbetsplats. Så ser jag i ögonvrån att vikaretjejen ändrar ställning i stolen, hon drar upp ena benet, ändrar och joxar en stund och så finner hon sig till rätta med höger fotsula mot sittdynan och knät i vinkel. Sommaren är mycket varm och hon har en kort vitt sjukhusrock på sig.
Hur jag egentligen sitter i relation till henne minns jag inte längre, men när jag vänder mig för att lyssna på vad hon har att tillföra konversationen så far mina ögon in under rocken, hon sitter så att hela skrevet exponerats. Kanske hade jag tänkt att hon är hejsvejs och inget mer, men... Inte är det några vita bomullstrosor hon visar både mig och överstehöghetsklinikgeneralen, utan ett par blå skrevlösa trosor med spetskant runt öppningen som omger själva hyskamentet. Och hyskamentet sitter där det sitter på de flesta kvinnor oavsett ålder.
Jag trodde jag skulle välta stolen baklänges av förvåning och genans å hennes vägnar, men överstehöghetsklinikgeneralen, han satt och smålog och såg ganska så belåten ut.
-Om hon gjorde det medvetet?
Inte en susning, jag tog min kopp och drog in för att jobba.
Hennes vikariat förlängdes inte.
Herta och jag har skålat!
Snabba puckar blev det när jag for ner till Hellmans för förmiddagskaffe med Herta. Ibland blir det bäst när man inte behöver planera så noggrant. Som två gamla bekanta avverkade vi semestrar, studentfirande, skjortinköp och fönsterputs. Det känns gott så.
Sedan rev maken och jag av blomsterbeställning, champagneinköp, skospan (ja, gissa vad det är för ord!) och ICA Oppeby för påfyllning av halloumi, basilika och kyckling för kvällens middag.
-Husröjet?
Ja, det är väl det som väntar på mig nu.
Antar jag....
Det är gott att leva...
...när man vaknar av kattens slick på ens hår ackompanjerat av ett ihärdigt spinnande. Genom det öppna sovrumsfönstret hörs en symfoniorkester av nyvakna fåglar och en svag doft av syrén letar sig in. Det är lördag, solen skiner, himlen är blå och jag känner att det är så här jag vill vakna.
Fis - internationellt problem?
Fisar kan verkligen ställa till det.
Nu senast för Ryssland.
Eller om det är Rysslands omgivning?
Armbågsskrubbare eller molekylmodell?
Det var i vanlig ordning fantasifulla förslag från er, denna gång på vad knutarna i föregående inlägg används till; skrubba armbågar, kattleksak, jongleringsbollar, molekylmodeller, stresskulor, duktyngder eller hårsnoddar.
Men i vanlig ordning var det Dubbelörnen som visste vad det var (applåd:klappklappklapp!):
-Manchettknappar!
De kallas silkknots och används som i bilden ovan!
Ichiban, förste sonen, som är skjort- och knutägare blir så här fin och stilig (i tillägg till Tiger-kostymen) till utspringet:
Observera handrörelsen!
Han står inte och sover även om det ser så ut.
Så skjorta, manchettknappar, näsduk och slips köptes på en ny butik som var alldeles utomordentlig. Urläckra varor och genomserviceminded butiksägare. Letar ni efter skjortor för speciella tillfällen, då kan jag rekommendera Mr of Sweden! Finns i Norrköping, Linköping och Kista centrum och nej, jag får inte betalt för att säga detta.
Vad är detta?
Någon som vet vad man gör med dessa små knutar?
Rätt svar eller bäst gissning får en cyberapplåd i vanlig ordning!
Aaaahhhh...
Äntligen!
Jag som sällan gillar inredningsupplägg spontant gillar verkligen tapeten och färgsättningen på plan 2.
-Plan 2? Vaddå?
Ja. Jag sitter en trappa upp på Bagarstugan vid Knäppingsborg! Att jag sitter inomhus en dag som denna är för att den kära, lilla, vita älsklingen behöver laddas.
Orkar man med denna tapet i förlängningen tro?
Färgsättningen vit/antikgrått är nog den absoluta favoriten (inte på mig heller, men så behöver jag en stilla back-drop att framhäva min egna färgstarka skönhet med!).
Nu ska jag hugga in på kaffe och miniblåbärsbulle!
Ichiban dyker upp om en stund (studentfestande i natt..) och sen ska det shoppas!
PS. Undra sa flundra om jag ska införa en bloggkategori "Anne fikar"?
Inget kaffe än!
-GAAAAAHHH!!!!
Ska jag behöva vänta till klockan 10 innan jag får kaffe !?!
Det är ju inte klokt, jag var helt inställd på klockan 9....
Djup suck.
Peking nästa!
- Spankulera
- Fika
- Shoppa
PS. Och för den som inte har koll (som jag till helt nyligen); Peking är smeknamn på Norrköping. Don't ask me why.
Kanske ska jag knarka mig i säng
Ibland undrar jag om det inte blir för mycket tidningar i mitt liv. Jag älskar känslan av förväntan innan jag börjar bläddra och läsa, många gånger vill jag snabbläddra och skumläsa i sökandet efter just "den där artikeln" eller just "den där produkten" som finns till försäljning. Eller den vackraste trädgårdsväxten, bästa tårtreceptet eller inredningstipset som löser alla förvaringsstädningsordningsproblem.
Men.
Oftast hittar jag inget av det jag letar efter.
Kanske ska jag leta någon annanstans?
Eller sluta vara så enfaldig att jag tror jag ska hitta något i dessa blaskor? Kanske räcker det med att titta på bilderna bara?
En ny humorblogg!
En ny förmåga på blogghimlen är Frikadellen!
Eller. Ny och ny vet jag egentligen inte, men ny för mig.
Frikadellen är rolig, smart och gör inga särskrivningar! Korta, långa inlägg med och utan egna foton. Godispappernedskräpande tomte har hon inneboende hos sig. Liksom en sambo och en katt. Och skola har hon hunnit med ett antal år också, aldrig en nackdel.
Hon är bara bra!
Så skynda, skynda! Läs Frikadellens blogg!
Hm.
En konkurrent till mig med andra ord...
Color coordinated Motormulle
Jag gillar denna genomtänkta look på Motormullen som puttrade på väg 222 igår.
Men jag blev inte klok på vad som stod på ryggen.
En gång uppförde jag mig inte så bra.
Vi firade jul/chanukka och nyår hos släkt i USA. Det var ett antal år sedan. Under dagarna kom en kvinnlig kusin till mannen i huset på besök med sin man. Hon en Jewish Princess, han en frifräsande kuban. Båda med det beteende som alldeles för många förknippar med typiska amerikaner, på gott och ont.
Hursomhelst. Detta paret var endast på besök hemma i Chicago då de var tillfälligt bosatta i Bukarest för att lansera Coca Cola på den rumänska marknaden. Självklart inte som en butikskrängande säljare utan på en helt annan nivå.
Så detta i sig var inget problem, det är alltid intressant att prata med människor som är annorlunda än en själv och som ser på saker och ting på ett annat sätt än man själv gör.
Men så började tugget.
Tugget om hur odugligt tjänstefolk de hade. Hur hopplös städerskan var och chaffören som var inget att ha. Kocken kunde inte laga mat och trädgårdsskötaren var oduglig. De tuggade och tuggade och klämde samtidigt in hur hopplöst eländigt det var att vara omgiven av rumäner, ett smutsigt, oärligt, obildat folk.
Den här typen av överlägsenhetsfasoner landar inte så väl i min närvaro. Sakta kände jag hur hammaren och skäran började framträda i relief i min panna och hur blodkärlen i ögonen spräcktes och fradgan samlade sig i mungiporna. En liten tanke skänkte jag det faktum att man i dessa kretsar bara berömmer varandra och är trevligsnällochväluppfostrad, att jag själv var gäst i huset och rentav i landet också innan jag synnerligen ironiskt levererade:
-Men vad har ni då i landet att göra om där är så jävligt? Men jag antar att pengarna sitter fint.
Tystnaden infann sig ögonblickligen.
Jag vägrade släta över.
Hur underbart är det inte idag !
En rask promenad för att få mental rensning på de fronter där jag för små krig var rent underbart. Om det hade funnits aningens mer bett i den svala vinden så hade man kunnat tänkt sig att det var september, min favoritmånad på året. Men i avsaknad på september nöjer jag mig med det vi har nu.
Förgät-mig-ej, syrener, liljekonvaljer, sol och himmel blå...
Ibland måste man uppföra sig
Värdinnan var en fantastiskt trevlig, bubblig, vacker kvinna och vi serverades tortilla, seranoskinka och någon spansk korv till förrätt, paella som varmrätt och en helt fantastisk tårta på vit chokladmousse med jordgubbskompott på sockerkaksbotten från Chokladfabriken till dessert.
-Om hon var från Spanien?
You've got it Ace!
Bild från Chokladfabriken
PS: Det finns en blogg på Chokladfabriken som verkar helt klart läsvärd! Hitta här.
-Måste rusa!
Så här ser det inte ut nu!
Jag måste ta en snabb titt i spegeln och sedan rusa!
Vi ska på middag hos makens kollega, folk jag aldrig träffat hittills.
Jag lovar sköta mig.
-Flätost anyone?
Egentligen vill jag inte säga vad burken och dess innehåll mest påminner mig om, men litet nyfiken blev jag allt.
-Flätost Majdoulle?
Vad är det?
Edit: Dagen efter inläggets utlägg kan jag säga att flätosten påminde helt klart om tarmpreparat i formalin, precis som flera av er andra också associerat till. En annan har ju jobbat med sådant och därför var inte tankevurpan särdeles svår.
Däremot lockade inte flätosten till någon avsmakning. Vem köper jätteglasburkar med okänt innehåll för att bara prova?
Inte jag. Sen får osten vara hur traditionell den vill.
Aktiv hälreparation vid frukostbordet
Vid frukostbordet sitter jag nu och reparerar aktivt mina hälar (en får inte vara kräsmagad inte!) med extra karbamid. Jag valde mellan 18 % och 25 % karbamid och utan någon större grund för valet, föll beslutet på 25 %-aren.
-The more, the merrier!
Ni kommer inte att få se några före och efter bilder ändå. Detta efter att jag konstaterat att före-bilderna får mina fötter att se ut som forna tiders bundna diton från Kina.
Men muntlig rapport, det kan ni få!
-Så hur blev det med de två glassarna !?!
Fyra minuter efter utsatt tid började jag tvivla på kollegans ankomst, jag som köpt två Magnum Gold.
Tjugo minuter efter utsatt tid ringer han och meddelar att han inte kommer för han hade glömt en studentuppvaktning i Eskilstuna.
Nu var goda råd dyra.
Skulle jag äta en Magnum Gold? Skulle jag äta två Magnum Gold? Skulle jag äta noll Magnum Gold och spara dem tills i morgon då kollegan sa sig komma in? Det stora problemet var ju avsaknaden av frys, allt som finns är ett sketet frysfack som inte håller många grader under noll.
Val, val, val...
Och så valde jag så tråkigt som att jag åt en av glassarna. Den andra fick ligga kvar i frysfacket.
Men.
Kanske äter jag den till frukost på jobbet. För inte tusan tänker jag sitta och titta på när kollegan smockar i sig den inte. Han hade sin chans i dag och sumpade den!
Edit: Utifall någon är fortsatt nyfiken på utfallet av detta dilemma så kan jag meddela två dagar senare, att kollega och jag delade rakt av på glassen! Skar den itu med kniv och slevade i oss med gaffel. Och det var så gott så!
-Blommor till mig !?!
Anne1: Här ska jag se! Blommor till mig!
Anne2: Åh! Men så roligt! Tack ska jag ha!
Anne1: Vassego, bara.
Anne2: Men varför får jag blommor av mig själv? En helt vanlig tisdag?
Anne1: Bara för att det ibland måste lyssnas på så mycket som inte är så muntert. Kanske skrumpnar öron mellan varven, men jag tycker att jag klarar av det rätt bra. Så därför tycker jag att jag ska ha blommor idag.
Anne2: Tack. Det känns gott det.
-Tänk om han inte kommer !?!
En till mig och en till kollega som skulle ha kommit kl. 13.00.
-Tänk om han inte kommer !?!
Vad gör jag då!
I vanlig ordning förstår jag inte
När kommandosoldater bordar fartyg på internationellt vatten, då är det "beklagligt" att människoliv spills när kommandosoldaterna försvarar sig för att rädda sina liv?
Vad hade de där att göra över huvudtaget?
Var fartygen bestyckade med kärnvapen eller nerlusade med antraxpulver?
Uppenbarligen övergår detta mitt förstånd.
Ännu en morgon
Och ännu en frukost.
Special K Red Berries lär inte gå hem i alla läger, men jag gillar det.
