Helgen då det eldas
För många år sedan, när vi bodde i Zürich, åkte jag till Sverige ensam i slutet av april. Till Valborg var jag hos mamma och hennes sambo utanför Tierp och min Norge-Syster Yster och sambo dök också upp. Mamma, i vanlig ordning ryggopererad (hon lyckades med konstycket att spika alla helger under säkert ett decennium), kunde inte följa med till brasan, men vi andra åkte; mammas sambo, syrran, normannen och jag. Det var inte mycket att orda om eldandet, vi tittade på den, fotograferade oss framför den, köpte kanske en korv och en lott och åkte hem.
Väl hemma i Zürich berättade jag förstås för maken om vad som hänt i Sverige, vilka jag träffat osv. Sen skulle jag visa foton och berätta litet mer ingående om vår svenska Valborgstraditioner, vårtal, sånger och så eldandet, det centrala eldandet. Maken lyssnar, kanske med ett halvt öra, vad vet jag, men så tar han sig en närmare titt på fotot och säger med glimten i ögat:
-Aha... Valborg is the holiday when you with a sad look on your face watch your furniture and house burn down to ashes!?!
Hehe, vi har märkliga högtider. Valborg, lucia och midsommar... hedningar är vad vi är. :D