Håhååå...Vardagsspänning!
En skraplott har legat i plånboken flera veckor för att mogna till sig. Jag är nämligen övertygad om att mogningsprocessen är helt avgörande.
Sisådärja. Första skrapningarna en anings spretiga, men det är bara början.
Sisådärja!!! Två av 50 000, två av 10 000 och som sämst två av 2000. Jag föraktar inte småsummor inte! Nu är det bara att skrapa fram vinsten då...
-ÄÄÄHHHH!!!!!
Den här lotten var ju rutten ju!!!
Jak drodde vörst att tom sgrev om suvar ok...
Jak drodde vörst att tom sgrev om suvar okk hur man toppar tom men tet hantlate jo om pilar, tora pilar...
-Gooooood Morning Woooooorlddd!!!
Morgonkaffet är urdrucket, duschen väntar, bussen (ja, idag blir det allmänna transportmedel hela vägen) går om 35 minuter.
Det kan bli en dag av full rulle det här också!
-Hur kommer din dag att arta sig tro?
OK. man återkallar vanlig varmkorv på grun...
OK. man återkallar vanlig varmkorv på grund av Listeria. Då vill vän av ordningen ha klart för sig vad som sker med den OVANLIGA varmkorven!?!
Jag tackar gudarna att jag inte serverades...
Jag tackar gudarna att jag inte serverades detta. Även om hon som åt det sa att det smakade bra.
Middag ute! Pelikanen heter det här stället.
Middag ute! Pelikanen heter det här stället.
Jag har lärt mig något!
Redan så här tidigt en vanlig tisdag har jag lärt mig något, insett något.
Nämligen; prioritera behöver inte nödvändigtvis betyda i vilken ordning saker och ting ska göras, utan det kan betyda vad som ska väljas bort och vad som ska behållas.
Den karamellen ska jag suga på idag.
Torpa Pensionat
En gång i tiden fanns ett av Sveriges mest exklusiva havsbad i Södertälje, men när vattnet blev obadbart på grund av avloppsutsläpp tog man och byggde en hamn i dess ställe. Men litet finns kvar av havsbadet och Torpa Pensionat är en sådan rest, en romantisk och rar och pryttelsamlad konferensplats.
En trevlig bekantskap även om inte jag sov kvar i något av gemaken.
Undrar om min dotter skulle vilja säga ett...
Undrar om min dotter skulle vilja säga ett och annat till Arne idag?
Konstiga tankar
Jag tänker så konstiga saker ibland. På sistone har jag ganska ofta tänkt på något av det mest pinsamma som jag kan tänka mig. Ja, jag vet inte vad ni tänker, men jag skulle då tycka att det mest pinsamma vore att "släppa väder" (som man nu också kan kalla det) när jag reser mig upp från ett möte vore det mest generande jag skulle kunna råka ut för. Kanske tänker jag så för att det skulle kunna hända. Hux, flux, helt av sig självt!
Om nästa kommer om tre minuter så är det i...
Om nästa kommer om tre minuter så är det inte nödvändigt att springa.
Gårdagens middag
Förrätt var en miniungsomelett med kräftstjärtar och rom uppepå. Ah, det var ingen ungsomelett men han, kocken, kallade det för något som jag inte minns. Den var helt OK.
Under baconet (eller ser det inte mer ut som sidfläsk?) låg anka. Jag har tänkt det förut och konstaterade igen; anka är inte min melodi. Det är alldeles för mycket joxiga kanter på den.
Chokladmoussen med whiskeysmak var god, men hallonen var bäst.
Sålunda åt jag igår.
Tant ska gå och lägga sig
Det är väckning i vanlig tid imorgon bitti så därför berättar jag imorgon var jag var på möte idag.
Om det finns några nattugglor i bloggosfären så får ni gärna gissa på vad som serverades till dessert ikväll!
Det finns rara platser i Södertälje också.
Det finns rara platser i Södertälje också.
Det blir litet snärjigt idag
Vi är på väg till Linköping med stora sonen. Imorgon börjar pluggandet igen för honom och hemma hos päronen blir det tommare och (litet) tystare. Himla tur att han inte är så långt bort och kommer hem relativt ofta. 12.30 (eller 13.30 om jag skippar lunchen) ska jag vara på möte i Södertälje. Ja,ja. Som man bäddar får man ligga och så det där med rullande stenar och mossan. Hoppas det slutar regna i alla fall.
-I need to do more shopping!
Det blev ett par sådana häringa.
Jag tänkte att jag behöver sådana även om jag inte är helt hundra på hur man ska tänka.
Jag tänkte att jag behöver sådana även om jag inte är helt hundra på hur man ska tänka.
Jag har ärligt talat shoppat massor på sistone, men i och med det nya jobbet behöver jag se ut som folk varje dag. Inte bara mötesdagarna.
Idag sa jag till maken:
-I need to do some more shopping.
Maken är nog ganska unik i det att han tålmodigt står utanför provhytter och gladeligen bär mina shoppingkassar. Så idag bidde det ännu ett par smaljeans (skitsnygga med de nya bootsen från i torsdags!) och flera par leggings, strumpbyxor och sådana där fula "steps" som på bilden! Jag tänkte att de blir bra i vissa skor så här års, även om jag inte vet hur man ska tänka; ska stepsen matcha skofärgen eller fotfärgen (nääää...nu larvade jag mig)?
Igår provade jag hälften av Gudrun Sjödéns kollektion men det blev ingen affär, jag är för kort för de flesta av hennes kreationer. Däremot blev det snygg, grovstickad tunika och linne och en riktigt elegant svart klänning. Inga investeringar, men de duger gott nu.
I eftermiddag gick jag igenom min garderob och provade och testade fram många kombinationer. Jag ska nog kunna vara representativ och otantig på jobbet hela hösten!
Idag sa jag till maken:
-I need to do some more shopping.
Maken är nog ganska unik i det att han tålmodigt står utanför provhytter och gladeligen bär mina shoppingkassar. Så idag bidde det ännu ett par smaljeans (skitsnygga med de nya bootsen från i torsdags!) och flera par leggings, strumpbyxor och sådana där fula "steps" som på bilden! Jag tänkte att de blir bra i vissa skor så här års, även om jag inte vet hur man ska tänka; ska stepsen matcha skofärgen eller fotfärgen (nääää...nu larvade jag mig)?
Igår provade jag hälften av Gudrun Sjödéns kollektion men det blev ingen affär, jag är för kort för de flesta av hennes kreationer. Däremot blev det snygg, grovstickad tunika och linne och en riktigt elegant svart klänning. Inga investeringar, men de duger gott nu.
I eftermiddag gick jag igenom min garderob och provade och testade fram många kombinationer. Jag ska nog kunna vara representativ och otantig på jobbet hela hösten!
Ulrich som Ulrik
Dotter skrev på Fejjan att hon och Kompis E intervjuats av lokaltidningen om vad de tycker om Ulrich.
Lars Ulrich utgick jag då ifrån.
Trummis i Metallica.
I dagens tidning inser jag att det inte är Lars Ulrich som besökt Nyköping och är av intresse för lokaltidningen.
Nääää.... Det var den här personen:
Ulrik Munther.
En småflickidol.
Jag blev besviken.
-Why don't you go shopping?
Maken behövde jobba över ett par timmar.
-Why don't you go shopping? sa han till mig.
Då gjorde jag det.
Här matchas fredagsfikat med inredningen!
Här matchas fredagsfikat med inredningen!
-Ja, vad säger man...?
-Thank God it's Friday!?!?!
Med ett tillägg; Varifrån kom den???
Veckan har ju bara försvunnit.
Nu har tanten köpt sig skor!
Ett par nya boots i oljad nubuck (tror jag alldeles bestämt att hon sa att det var) och....
Ett par skor som jag först dissade som urfula, men så mindes jag Trinny & Susannahs råd för skor på kraftiga ben så jag testade dem och jag blev förvånansvärt nöjd. En annan kan ju inte ha klackar numera.
Nu ska jag nog kunna vara representativ.
Jag shoppar. Två par skor so far. Mmmmm......
Jag shoppar. Två par skor so far. Mmmmm... Så gott det känns!
Tugg, tugg
Hemmalagad müsli, det är grejer det!
Man får tugga och tugga och tugga.
Och just tuggning är ju jag världsmästare på, eftersom jag enligt familjen sannolikt har tom skalle med tanke på det ljud jag lyckas frambringa!
Ordning & Reda, OK...
...men finns det någon annan som säljer bra-att-ha-saker som visitkorthållare, medlemskorthållare, mobilhållare (för två mobiler då helst), datorhållare (jag menar fodral till den nya lilla jobbdatorn)?
Det blir som jobbigt att hålla i dessa pinaler hela tiden eller ha dem omkringdrällandes.
Kläder och politik
Ja, inte är det fullt så enkelt som att palestinasjal, näbbstövlar och plyschdress från Saffran med automatik innebar yttre vänsterkant på 70-talet, lika litet som marinblå plisserad kjol, koftset och Burberrykappa innebar att man röstade på Gösta Bohman (om det nu var han som fortsatt var partilledare för M), men en del låg det nog i det. Igår fick jag, litet på sidan om sisådär, veta att en gruppering, som jag haft en viss känsla inför, mest baserad på frisyr och avsaknad av makeup (logiskt eller hur!?!), faktiskt tillhört en åsikt som jag inte förväntat mig baserat på nuläget, men som det ändå ante mig. Kan det vara som med zebran att ränderna aldrig riktigt går ur? Man kanske inte vill att ränderna ska gå ur, men att igenkänningstecknena blir litet mer diffusa och svåridentifierbara för utomstående med stigande ålder? Vad vet jag, men människan är intressant.
Här sitter jag och klurar med morgongröten
Jag funderar.
-Tror ni att en persons politiska hemvist syns på utsidan?
När jag var tonåring trodde jag att det var i kläderna det satt. När jag blev äldre blev jag övertygad om att sådana tankar bara var dumheter. Igår fick jag anledning att fundera på om inte Anne, 15 år, trots allt var något på spåret.
-Tror ni att en persons politiska hemvist syns på utsidan?
När jag var tonåring trodde jag att det var i kläderna det satt. När jag blev äldre blev jag övertygad om att sådana tankar bara var dumheter. Igår fick jag anledning att fundera på om inte Anne, 15 år, trots allt var något på spåret.
Reflektion kring föregående inlägg
Fast det hade ju varit häftigare om jag sett något snyggt.
Svar på föregående inlägg!
Jag läste bloggar.
Så bra. Jag glömde stiga av. Nu åker jag t...
Så bra. Jag glömde stiga av. Nu åker jag tillbaka.
Redo för en ny dag!
Sju timmars sömn, dusch och gröt och jag är redo för en ny dag.
-God tisdag på er alla!
Snart är jag hemma efter en lång dag och e...
Snart är jag hemma efter en lång dag och en lång resa, trött, hungrig, rödnäst (jag tror rosacean lever i högönsklig välmåga). Man vet inte men det kan hända att jag slocknar som en bastulykta (eller saunalyhty som ursprungsuttrycket är) i kväll. Vad tänker ni göra denna måndagkväll?
Han fick sig ett nyp!
En fet spindel kom uppkilandes på mitt jackslag när jag satt mig på tåget. Jag tog mig en snabb titt och så nöp jag till'n. En snabbis utan minsta eftertanke.
Usch
Det är mörkt igen klockan 5 på morgonen.
Det gillar vi inte.
God morgon förresten!
Det gillar vi inte.
God morgon förresten!
Avverkat idag
- Morgonkaffe på trappen
- Tvätt och stryk
- Städning
- Sommarens sista glass i hamnen med hela flocken samlad?
- Matinköp
- Lagning av 5 l köttfärssås (det kan kallas storkok!)
- 5.4 km-rundan med kantarellstöld och strutsprat
Kolla! Jag hittade dem vid Den Morgonrockk...
Kolla! Jag hittade dem vid Den Morgonrockkläddes hus! Nu rusar jag vidare!!?
Sommarens sista?
Sommarens sista?
En vanlig söndag
Idag ska kommande veckas tillvaro styras upp. Dotter och yngsta sonen börjar skola igen, åk 3 resp 1 på gymnasiet, Media, information och kommunikation för dem båda. Äldsta sonen har en vecka kvar innan termin 3 på läkarprogrammet rasslar igång.
Jag måste säga att jag har mått så bra av att ha flocken samlad (som Znogge brukar uttrycka det) under sommaren. Jag har många gånger tänkt att jag sannolikt var vallhund i ett tidigare liv (om jag nu trodde på något sådant). Nu får jag valla flocken delvis på distans, men tack och lov går det inte särskilt långt mellan tillfällena då alla finns under samma tak.
Att jobba heltid, vilket jag inte har gjort på år och dag, kommer nog att märkas. Vi lär behöva vara bra mycket striktare med framförhållningen och planeringen, vilket självklart är på gott och ont. Å andra sidan jobbar jag inte med stämpelur nu heller utan jag har förtroendearbetstid, så viss frihet blir det trots allt.
Nu kallar snabeldraken!
Jag måste säga att jag har mått så bra av att ha flocken samlad (som Znogge brukar uttrycka det) under sommaren. Jag har många gånger tänkt att jag sannolikt var vallhund i ett tidigare liv (om jag nu trodde på något sådant). Nu får jag valla flocken delvis på distans, men tack och lov går det inte särskilt långt mellan tillfällena då alla finns under samma tak.
Att jobba heltid, vilket jag inte har gjort på år och dag, kommer nog att märkas. Vi lär behöva vara bra mycket striktare med framförhållningen och planeringen, vilket självklart är på gott och ont. Å andra sidan jobbar jag inte med stämpelur nu heller utan jag har förtroendearbetstid, så viss frihet blir det trots allt.
Nu kallar snabeldraken!
Tack för tipset, Maison Grey!
Jess, also known as Maison Grey, tipsade om den här klänningen från HM på sin blogg igår.
Jag köpte den idag.
På Jess' HM butik var den slutsåld.
Nästan så att jag känner mig skyldig!
-Är doggy bag OK i Sverige?
En tanke slog mig.
-Är det OK att på restaurang be att få med sig den mat man inte ätit upp?
Då kunde man äta sig bara ohungrig och inte proppmätt, utan att känna att man kastar bort pengar på mat som åker direkt i sopen.
I Amerrka får man sina leftovers wrapped med automatik i princip.
Inte på hela semestern...
...drack jag mitt morgonkaffe strax före kl 10!
Det kan dels bero på att jag sov till 8.30 (och låg sedan och slösurfade på mobilen en stund), vilket i sin tur kan bero på att maken åkte iväg tidigt och därmed inte bryggde kaffe och väckte mig.
Litet roat konstaterar jag den lätta huvudvärken jag har. Jag utgår från att den beror på kaffeabstinens och inte gårkvällens drogfria ungdomsfestival (som för övrigt kallas Typ en festival).
För mitt headbangande- det var stillsamt det.
Nu kör vi!!!!!!!!!!!!!
Nu kör vi!!!!!!!!!!!!!
Paltkoman är grym. Undrar om jag kommer at...
Paltkoman är grym. Undrar om jag kommer att kunna hålla mig vaken...
Här, på pizzeria Fazana, utvecklades 2011å...
Här, på pizzeria Fazana, utvecklades 2011års SM-pizza "Hjort är gjort". Den ska jag inte äta. Pizza med lingon...? Nästa gång kanske.
På väg hem. Om jag inte skulle på drogfri ...
På väg hem. Om jag inte skulle på drogfri ungdomsmusikfestival så hade jag planerat in litet rött i glaset. Det får bli headbanging istället för banging head för mig.
Mina nya kompisar
Mina närmaste arbetskamrater har nu tillbringat natten hemma hos oss. Vi är inte så bekanta ännu men jag tror nog att det ska ordna sig på den fronten.
Vi får pilla mer på varandra.
Nu är det slut med Ernst
Nu har tvåmeters-Ernst vinkat hej då för den här säsongen.
Nu ska 1.63-meters Anne vinka godnatt för en av mina två iPhones (jojomen!) har larmat för läggdags.
Men först...
En hembakt bulle med mjölk.... Ssssscchhhhh...berätta inte för någon....
Och absolut ingen surströmming för mig! Sen får Leontina tycka att det doftar himmelskt bäst hon vill!
Nååå... För eller emot!?!
Ge mig tid...
Jag är lätt pre-occupied för tillfället och hinner inte ens läsa mina favoritbloggar.
But, I will be back!
Ge mig litet tid bara.
Tack.
Fikonmarmelad att testa
Förra året kokade jag fikonmarmelad till mitt stora kalas. Fikonmarmelad är något av det godaste till riktigt god ost, typ Jûrss ostar. Nu har jag fått ett nytt recept som ska testas, nämligen det här:
Fikonmarmelad
500-600 gr färska fikon, måste vara dom mörka, inte dom gröna
½ dl vatten
Rivet skal och saft av en ½ citron
½ msk fruktpektinpulver (röd Melatin)
4 dl strösocker
1 tsk vaniljsocker
Skala tunt av fikonen och skär i bitar.
Lägg fikonen i en kastrull med vatten, citronskal och citronsaft.
Låt koka under lock i 10 min.
Blanda fruktpektinet med 3 msk socker och rör ner i kastrullen. Låt koka i 1 minut.
Tillsätt resten av sockret och låt koka i 5 min.
Rör ner vaniljsocker.
Häll upp i rena burkar och sätt på lock.
Förvara i kylskåp.
Poletterna trillar
Somliga poletter trillar ner vilket känns bra.
Frågor får bra svar.
De andra nya är också så härligt nya och aningslösa.
De övriga är så trevliga och tillmötesgående att det nästan känns som om en stormorsa sagt till alla att just vara trevliga och tillmötesgående.
Telefonplan fungerar utmärkt som avstjälpnings- och upplockningsplats för makens vidarefärd på E4:an.
Det rullar på med andra ord.
A room with a view...?
A room with a view...?
-Goooood morgon!
Jag har infört läggtid för mig själv. Det vill säga; mobilen larmar när Anne ska i säng, precis på samma vis som den larmar när hon ska stiga upp.
Igår var jag i säng före läggtiden och gissa om det känns gott nu?
Idag ska tunnelbanastation Telefonplan inspekteras, den ska vara smidig för av och på från E4:an.
Det visar sig också hur gårdagens lunch har mognat till sig i kylen på jobbet...
Igår var jag i säng före läggtiden och gissa om det känns gott nu?
Idag ska tunnelbanastation Telefonplan inspekteras, den ska vara smidig för av och på från E4:an.
Det visar sig också hur gårdagens lunch har mognat till sig i kylen på jobbet...
Så det kan gå...
Igår kom nya kollegan och jag överens om att ta med lunch.
Kl 11.30 kom vi överens om att vi var hungriga och att våra medhavda luncher var tråkiga.
Och hejsan, hoppsan, så hamnade vi på Mother India på Upplandsgatan.
Den medhavda lunchen ska ätas upp imorgon.
Jag tror det är introduktionsvecka
Idag har jag bokat tjänsteresor. Jag har också fått bekräftelse på leverens av tjänste-iPhone. Jag har ordnat med epostsignatur. Diskuterat litet professionsfrågor som det heter. Men mest har jag tagit emot mera information. Snart kan jag nog öppna en helpdesk för info. Något ni vet veta om nå't?
-Vet ni vad jag nyss upptäckte?
Man ska ju ha kläder på sig andra dagen på nya jobbet också!!!
Usch, det blev jobbigt det här...
Men, jag misstänker att även andra dagen kan bli småsvettig om än litet mindre handskakningar och förevisningar av byggnaden, så jag kör på ungefär samma upplägg; svalt.
Idag blir det SJ och inte SL:s röda linje.
Usch, det blev jobbigt det här...
Men, jag misstänker att även andra dagen kan bli småsvettig om än litet mindre handskakningar och förevisningar av byggnaden, så jag kör på ungefär samma upplägg; svalt.
Idag blir det SJ och inte SL:s röda linje.
Lätt i huvudet
Även om jag nu har koll på en del på nya jobbet (byggnaden, en hel del medarbetare) så tog det inte lång stund före all ny information, alla handskakningar och alla välkomnanden började få mitt huvud att kännas lätt heliumfyllt. På eftermiddagen var det tvåtimmars gruppmöte och många rapporterade om sina projekt, rapporter och underlag och jag kunde inte låta bli att litet lätt tänka hur jag ska kunna fylla skor som dessa.
Men.
Jag har ju varit med förr, jag vet att det mesta löser sig och jag är inte den handfallna sorten. Jag tror att detta kommer att bli så bra, så bra. Jag menar; jag har väl aldrig förr fått välkomstblommor! Sånt brukar man ju få när man slutar...
Dessutom ser jag ut att komma att bli välbekant med tunnelbanans röda linje. Maken hivade av mig i morse vid Fittja centrum och sedan för jag igenom förorter och stadsdelar jag aldrig hört talas om.
Jojomen.
Det börjar bra!
Det börjar bra!
Jahapp
Då får vi se hur den här dagen kommer att arta sig.
-God morgon!
-God morgon!
-Vad har jag att säga om Fladdermusmannen?
Jag lyckades ju plocka ut Fladdermusmannen av Jo Nesbö gratis från Pocketshop tack vare fullt bonuskort. Jag har ju hört så mycket om denne Nesbö och att jag var att avundas som hade alla dessa fantastiska böcker olästa.
Fladdermusmannen är färdigläst och vad har jag att säga?
-I couldn't wait to get it over with!!!!
Denne Nesbö byggde då inte upp stämningarna det minsta lilla, utan det var pang på med arresteringar, fyllor, hängningar och död. Varje gång det hände tänkte jag Ah, va' f-n missade jag nu då?, men det fanns inget mer. Det var bara Pang! Till slut ville jag bara att boken skulle ta slut och jag var inte det minsta intresserad av vem som var mördare.
Men.
Jag är inte den som är den.
Nesbö ska få en andra chans.
Vad det lider.
London 2011: Leontinas halsdödare
Leontina har järnkoll på det mesta gällande England. Till exempel vet hon exakt vad man ska köpa på Boots, the drugstore (eller vad de nu kan tänkas kallas). Till exempel föreslog hon att jag skulle passa på att köpa halsdödaren Dequacaine som snabbt råder bot på vilken virushals som helst. Men Leontina förvarnade mig om att det kunde komma att bli knepigt att köpa produkten, de nitiska Boot-receptarierna håller hårt i sin halsdödare och de vill absolut försäkra sig om att man vet vad man ger sig in på och att man lovar på heder och samvete att man inte tar sugtabletterna i onödan.
-Det kan vara kokain i dem, funderade Leontina och jag gemensamt via sms.
Så Dotter och jag stegade in på Boots vid Piccadilly Circus, men ingenstans hittade vi något som ens liknade Dequacaine. Till slut frågade jag kvinnan i kassan och hon hänvisade mig till bottenvåningen som jag inte upptäckt att den fanns. Hon var så vänlig att hon följde mig ner till bottenvåningen och introducerade mig och min begäran för sin kollega som stod och plockade in varor i hyllorna. Kollegan i sin tur informerade att Dequacaine fanns bakom disk och med min allra naivaste uppsyn steg jag fram till disken och frågade efter halsdödaren. Jag gjorde mig till litet extra och låtsades inte kunna uttala namnet. Jag tänkte att här gäller det att inte se ut som en halstablettsmissbrukare eftersom Leontina haft så svårt att få köpa den.
-Sure, sa receptarien. Dequacaine, it is here. How many do you need?
-Ehhh...two packages? föreslog jag morskt.
Receptarien plockade ner två förpackningar i en påse, tog betalt och önskade oss en fortsatt trevlig kväll.
Jag tror Leontina får gå på kurs hos mig om hur man handlar medusiner i England.
Full fart på jäsningen
Sista plåten bullar på väg in i ugnen och hela tiden har jag tänkt på Mia Systeryster!
-Mia, när ska du börja blogga igen!?!
-Undra, sa Flundra...
....vad jag ska ha på mig i morgon, första dagen på nya jobbet...?
(Himla tur att jag ha koll på klädkoden och att den är casual!).
London 2011: Ficktjuv eller stalker!?!
Vi skulle som sagt shoppa på billighetsvaruhuset Primark på Oxford Street. Vi har handlat där tidigare och med de priser de håller på basprodukter blir det litet av "ge mig fyra av de där, ett dussin av den och jag tar tre till av dem". Varuhuset är packat med människor, det är inte rena shoppinghysteri som råder, men heller inte långt ifrån. Vi greppade varsin enmeters-nätkasse och började sedan spana. Och lassa i nätkassen. Det blev strumpor, linnen, t-shirts, mer linnen, halsduk, mössa, jacka, toppar, mer strumpor. Allt detta finns på första våningen. Trots denna ilassning i kassen så tyckte vi inte att utbudet var som det brukade.
Vi åkte upp till andra våningen och började kika runt. Inga skor blev det och sedan spanade vi vidare på herravdelningen.
Då hör vi från högtalarsystemet (som utannonserade allt möjligt med jämna mellanrum):
-This is a customer announcement! Dotter and Annie, please go to the main entrance! Paul will meet you there. Dotter and Annie, go to the main entrance where Paul is waiting for you.
Dotter och jag stirrade på varandra.
Min första tanke var:
-Helvete! Ficktjuvar har plockat mig! De har tömt väskan utan att jag märkt något och nu har butikschefen hittat våra pass bortslängda någonstans!
Och jag började vilt öppna väskan och rota runt och hittar plånbok och mobil och pass....och inser att inget saknas.
Dotter fräser åt mig:
-Sluta med det där! Vi måste gå ner och se vad det är frågan om!?!
-Ahmen...Vi känner väl ingen Paul! Det finns ingen som vet att vi är här förutom pappa! svarade jag.
-Vi måste gå ner! Kom nu!!!
Vi tränger oss förbi folk för att ta oss till rulltrappan, vi tränger oss förbi folk för att ta oss fram till kassorna vid en av entréerna, vilken som var huvudentrén hade vi ingen aning om. Andfådd frågar jag en av kassakillarna om detta var huvudentréen, att någon efterlyst oss i högtalarsystemet. Detta var nu inte huvudentréen utan vi får tränga oss fram till entrén i andra änden av butiken. Där ser vi en kvinnlig säkerhetsvakt och jag haffar henne och hasplar ur mig att vi efterlysts i högtalarsystemet och att Paul ska vänta på oss vid entréen. Jag lägger också till att vi inte känner någon Paul. Ja, jag informerar om att inte en endaste kotte vi känner vet att vi befinner oss i varuhuset. Hon ser litet road ut säkerhetsvakten och så säger hon bara:
-If you don't know anybody here, then it was nothing but a coincidence with the names. Just go about with your shopping!
Det var väl ungefär den slutsatsen jag dragit, den drog jag redan då jag inspekterade mitt väskinnehåll.
Dotter däremot...
Hon trodde Paul skulle dyka upp närsomhelst, varsom helst under resten av vår vistelse. Hon tyckte inte att sannolikheten att någon med samma namn skulle ha shoppat på Primark samtidigt som oss över huvudtaget var en sannolikhet.
Pucko!
Att upptäcka tvättmedelsbollen fylld ovanpå tvättmaskinen när man ska till att hänga upp den färdigtvättade tvätten, kan få en att ta till några väl valda ord.
Här sitter jag nu, semesterns sista fredag...
Här sitter jag nu, semesterns sista fredagkväll. Jag har mailat idag med en blivande kollega som bla sa att hon städat arbetsrummet jag ska ha. Gissa om det kändes omtänksamt och mycket välkomnande!?! Om jag ska göra en snabb reflektion av den här sommaren så är det "gemenskap" jag närmast tänker på och då i första hand familjen. Förra sommaren var mer hälsa och träning och jag trodde att jag skulle köra samma upplägg i år, men istället blev det familj och vänner som kom i fokus. Och det känns mycket bra.
London 2011: Mermaid Suite Hotel
Ganska sent före vår Londonresa fick jag mail från hotellet jag bokat att booking.com inte meddelat dem vår bokning och att de tyvärr inte kunde erbjuda oss rum. Snopet, men det var ju bara att leta rätt på ett nytt. Hotell finns det nu gott om men om man vill ha bra läge som inte kostar för mycket, så blir det trixigare. Jag hittade ändå Mermaid Suite Hotel, ett billigt hotell ett kvarter från Oxford Street men det såg onekligen ut som en pizzeria på bilderna. Hur som, vi skulle få tak över huvudet och jag är inte så våldsamt kräsen, jag har ju förmågan att kunna sova i princip var som helst. Vi tog Central Line till Bond Street, gick ett par hundra meter mot Oxford Circus, svängde höger på Woodstock Street och simsalabim...
...så stod vi utanför pizzerian på 3 Blenheim Street!
Men så tittade vi efter litet noggrannare....
....och där till vänster hittade vi den smala dörren till Mermaid Suite Hotel.
Vi travade upp för den smala trappen till receptionen och i hederlig engelsk anda var trappan täckt med en ny, tjock, blå heltäckningsmatta. Vi möttes av en trevlig men inte särdeles pratsam man som kontrollerade vår bokning, tog betalt, gav oss en nyckel och sa att vi hade rum 33, på 10 Blenheim Street, bara att gå över gatan.
Nummer 10 Blenheim Street var en anonym dörr, mycket riktigt på andra sidan din lugna gatan och bakom dörren mötte oss världens smalaste trappa. Trappan var täckt med samma nya, ultratjocka heltäckningsmatta. Vi påbörjade vår klättring. Trappan var smal, den slingrade sig och slingrade sig och det kändes som att Jack omöjligen kunde haft med besvär med bönstjälken. Vi orkade oss på högljudda önskningar om att inget falsk brandlarm skulle gå under natten. Så, högst upp i detta smala trapphus med ett rum på varje avsats fanns rum nummer 33. Vi öppnade dörren och tänkte att det får vara vilken lopplåda som helst, bara vi slipper klättra mer.
Döm om vår förvåning när vi nog möts av det största hotellrum i denna prisklass jag någonsin sett!
Ett litet kök med tvättmaskin, kylskåp, vattenkokare och fläkt. Bakom dörren fanns det relativt nyrenoverade badrummet med separat toalett och dusch.
En dubbelsäng, en enkelsäng och liten matplats.
TV, fläkt och hårtork och till och med öppen spis som inte var i bruk.
Att kalla dessa 30 centimetrar för balkong var väl att ta i, men vi hade i alla fall brandstege upp på taket.
Dotters säng var mjuk, det var inte dubbelsängen, men det hade jag nu inte väntat mig. Viss erfarenhet av engelska hotellsängar har jag nu.
Frukosten serverades i pizzerian och den var väl som engelska hotellfrukostar brukar vara; kaffe, rostat bröd med tillbehör, juice och flingor. Helt OK, för det brukar inte vara så våldsamt mycket annorlunda.
När vi såg på vägg- och takmålningarna så var det nästan som att föras tillbaka till Sixtinska kapellet (besöket till Vatikanstaten som jag änu inte rapporterat om), men bara nästan.
Självklart vet vi inte hur de andra rummen ser ut, vårt rum var mer av en liten lägenhet än hotellrum, men trots att städningen av dörrhandtag och lister kunde ha varit bättre, så tror jag att vi har fått ett favorithotell i London. Priset var bra, rummet stort och fräscht, läget kunde inte ha varit bättre och vad mer kan man önska?
Blogg.se konstrar...!
Mitt inlägg om Notting Hill kommer nu före inlägget om Afternoon Tea. Du får scrolla ner om du vill läsa det!
...så stod vi utanför pizzerian på 3 Blenheim Street!
Men så tittade vi efter litet noggrannare....
....och där till vänster hittade vi den smala dörren till Mermaid Suite Hotel.
Vi travade upp för den smala trappen till receptionen och i hederlig engelsk anda var trappan täckt med en ny, tjock, blå heltäckningsmatta. Vi möttes av en trevlig men inte särdeles pratsam man som kontrollerade vår bokning, tog betalt, gav oss en nyckel och sa att vi hade rum 33, på 10 Blenheim Street, bara att gå över gatan.
Nummer 10 Blenheim Street var en anonym dörr, mycket riktigt på andra sidan din lugna gatan och bakom dörren mötte oss världens smalaste trappa. Trappan var täckt med samma nya, ultratjocka heltäckningsmatta. Vi påbörjade vår klättring. Trappan var smal, den slingrade sig och slingrade sig och det kändes som att Jack omöjligen kunde haft med besvär med bönstjälken. Vi orkade oss på högljudda önskningar om att inget falsk brandlarm skulle gå under natten. Så, högst upp i detta smala trapphus med ett rum på varje avsats fanns rum nummer 33. Vi öppnade dörren och tänkte att det får vara vilken lopplåda som helst, bara vi slipper klättra mer.
Döm om vår förvåning när vi nog möts av det största hotellrum i denna prisklass jag någonsin sett!
Ett litet kök med tvättmaskin, kylskåp, vattenkokare och fläkt. Bakom dörren fanns det relativt nyrenoverade badrummet med separat toalett och dusch.
En dubbelsäng, en enkelsäng och liten matplats.
TV, fläkt och hårtork och till och med öppen spis som inte var i bruk.
Att kalla dessa 30 centimetrar för balkong var väl att ta i, men vi hade i alla fall brandstege upp på taket.
Dotters säng var mjuk, det var inte dubbelsängen, men det hade jag nu inte väntat mig. Viss erfarenhet av engelska hotellsängar har jag nu.
Frukosten serverades i pizzerian och den var väl som engelska hotellfrukostar brukar vara; kaffe, rostat bröd med tillbehör, juice och flingor. Helt OK, för det brukar inte vara så våldsamt mycket annorlunda.
När vi såg på vägg- och takmålningarna så var det nästan som att föras tillbaka till Sixtinska kapellet (besöket till Vatikanstaten som jag änu inte rapporterat om), men bara nästan.
Självklart vet vi inte hur de andra rummen ser ut, vårt rum var mer av en liten lägenhet än hotellrum, men trots att städningen av dörrhandtag och lister kunde ha varit bättre, så tror jag att vi har fått ett favorithotell i London. Priset var bra, rummet stort och fräscht, läget kunde inte ha varit bättre och vad mer kan man önska?
Blogg.se konstrar...!
Mitt inlägg om Notting Hill kommer nu före inlägget om Afternoon Tea. Du får scrolla ner om du vill läsa det!
London 2011: Afternoon Tea
1998 var bästaste H och jag på Orangeriet vid Kensington Palace och drack te och ända sedan dess har varje besök till London haft det på min to-do lista och ändå har jag aldrig lyckats. En gång stod jag utanför och slet i dörren och konstaterade att lokalen var abonnerad.
Inför Dotterns och mitt 24-timmars besök hade jag lusläst hemsidan flera gånger och kontrollerat öppettiderna och nu skulle det bli av. Vi åkte direkt från Liverpool Street Station till Queensway. Vid Queensway transporteras man upp till gatunivå med hissar (om man nu inte vill ta spiraltrappan med sjuttioelvatusen steg) och jag när jag såg de två polismännen stiga in i hissen tänkte jag att det var intressant. Och tryggt. Och sedan tänkte jag....ÄR de verkligen poliser...?
Fem minuters promenad genom Hyde Park och vi var vid slottets orangeri. Dotter tyckte att parken omkring mest liknade något från en sluten psykiatrisk klinik i någon skräckfilm och helt fel var väl inte den iakttagelsen.
Jag vet inte exakt vad ett orangeri är, namnet antyder att det skulle ha något med apelsiner att göra, men jag tänker väl mer att det är något slags vinterträdgård. Miljön är mycket vacker och att de inte har någon klädkod gör besöket litet mer avslappnat tycker jag. Dotter och jag valde detta från menyn:
SIGNATURE ORANGE TEA
£14.85 per person
An assortment of finger sandwiches,
signature orange scented scone with Cornish
clotted cream & strawberry jam. Finished
with a delectable éclair and orange and
passion fruit tart.
Served with a choice of teas or coffee.
Recommended tea - Rooibos breakfast
(Orange tea)
£14.85 per person
An assortment of finger sandwiches,
signature orange scented scone with Cornish
clotted cream & strawberry jam. Finished
with a delectable éclair and orange and
passion fruit tart.
Served with a choice of teas or coffee.
Recommended tea - Rooibos breakfast
(Orange tea)
Vi fick varsin ställning med fyllda sandwiches, varm scones och sedan en liten paj och chokladkaka. Vi var rätt hungriga och slukade nog det som ställdes fram, vi drack upp allt te (som var förvånansvärt gott) i ett nafs. När vi nu var laddade igen begav vi oss mot Portobello Road och Notting Hill.
London 2011: Notting Hill
Från Kensington Palace var det inte långt till Notting Hill Gate. Jag hade läst vägbeskrivningen till Portobello Road som att det bara var att följa folkströmmen, men vi tyckte inte att folkströmmen var så uppenbar, mer strilande än strömmande, men vi gjorde vårt bästa. Och vårt bästa var good enough.
Som ni ser, ett strilande följde vi snarare än ett strömmande. Dottern kvistade in i en halvpunkbutik och köpte ett linne med The Sun's förstasida som annonserade att Sid Viscious is Dead. Hon och två tyska punkrockare köpte varsina.
Jag trodde jag fick syn på en gås-necessär och hojtade glatt på Dotter (som av sin far kallas Goose), men inte var det en gås heller utan en anka. Det blev ingen affär.
Vi fortsatte Portobello Road ner, funderade över alla omkringspankulerande poliser. Många människor stod och pratade och diskuterade med dessa polisgrupperingar. Vi funderade över att butiksinnehavarna verkade plocka in sina varor så tidigt. Kommenterade att någon såg ut att förbereda ombyggnad med plywoodskivor för fönstrena. Så insåg vi att det var säkerhetsåtgärder mot plundring och upplopp; polisen, butiksstängandet och plywooden. Vi funderade inte så länge efter denna insikt, utan sa att vi åker och checkar in på hotellet och ger och till att shoppa på Primark istället.
Dagen idag i huvudstaden
Litet gråmulen var allt morgonen när tåget for in på centralen. Vi träffades vid bö.... äh, jag menar spottringen förståss och gick sedan till Vetekatten för kaffe, frukost och prat. Vi hade just ingen spikad plan för dagen men hade kommit överens om att gå till Fotografiska museet. På Fotografiska hade de fortfarande Mapplethorpes absolut fantastiska utställning, foton på det han är känd för (eller ökänd kanske), dvs olika varianter på fallosar men också porträtt, kroppsstudier, blommor. Vi fnissade och beundrade och var riktigt upplivade när vi gick därifrån.
Fast först besökte vi den häftiga toaletten med röd tvättränna och tvålen i sprutflaskor.
Skeppsbron såg välmående ut och medan vi gick längs med den kom vi fram till att vi skulle gå och äta lunch på Atrium på Nationalmuseum (ett av mina favorithak).
Jag njöt av varenda tugga av kantarellrisotton bortsett från den G fick på nåder smaka.
Dr Fish Spa var som jag rapporterade under pågående aktivitet en häftig upplevelse. G satt till att börja med som ett järnspett och pep att hon skulle komma att få mardrömmar och för all del, hade firrarna varit litet längre hade det blivit litet mini-ål känsla på det och då hade nog jag också pipit.
Firrade snurrade runt fötterna hela tiden, hela tiden var 30 minuter långt. Det var inte obehagligt på minsta vis när vi bara vant oss och hade man inte tittat på fiskarna så hade man inte haft minsta tanke på vad som pågick. Det var faktiskt mest som kolsyra runt fötterna eller att ha dem framför en jaccuzzi-pump, med en aning elektrisk vibration.
Efter fiskarna fick mina tår pedikyr och nagelbanden litet uppmärksamhet i form av olja och jag svävade ut till väntesoffan medan G sedan fick sin behandling.
Långsamt och belåtna hasade vi förbi Berns på väg mot Kungsan och såg Gunilla Pontén vid ett bord. Vi satte oss på en servering och tog oss varsitt glas rosévin och fick också en glimt av han... Reuben Sallmander, med gammal cykel med barnsits. Efter vin och pratpratprat gick vi till Gudrun Sjödén och spanade litet.
Sedan spanade vi på Feet First och jag hittade ett par skodon som jag antagligen kommer att slå till på, litet längre fram.
Innan vi åkte hem premiäråt vi på den nyöppnade kulinariska inrättningen Burger King på Centralen och den satt som en smäck - Whoppern!
En suverän dag på min ära!
Speciellt som den avslutats i Ernsts sällskap....
Fina fötter har jag nu!!!
Fina fötter har jag nu!!!
Aaaaaaahhhhhh.....!!!!!! G säger att hon k...
Aaaaaaahhhhhh.....!!!!!! G säger att hon kommer att få mardrömmar!!!
Jag sitter här på tåget och undrar stillsa...
Jag sitter här på tåget och undrar stillsamt för mig själv; tar firrarna hårstubben från benen också och inte bara den torra huden på fötterna? Efter kl 14 lär jag få svar på den undran. Nu vill jag mest bara ha kaffe och frukost, kanske lurar jag med G till Vetekatten eller någon annanstans.
NU är vi hemma från London!
Föregående inlägg var ju förinställt, NU är vi hemma!
På väg in till London från Stansted såg vi brandröken stiga upp mot himmelen västerut och visst kändes det aningens oroväckande. Men, det visade sig att man hade snudd på tredubblat antalet poliser i staden, var 100:e meter stod grupper av 2-5 poliser, precis överallt. Somliga i sina vanliga krukor, andra mer kravallutrustade. Vissa butiksägare hade själva tömt sina butiker och slagit upp plywoodskivor framför skyltfönstrena. Faktum är ändå att massinsättningen av polis verkade ha effekt, staden var nästan lugnare än annars. Inte en siren väckte oss under natten!
Angående det uteblivna pubbesöket; Dotter är inte 18 år fyllda och vi vet sedan tidigare att de är stenhårda på pubbarna gällande misstänkta minderåriga. Pubbesökandet får bli nästa gång.
Mer rapport kommer, men jag har väckning tidigt i morgon; dag i Stockholm och besök på Dr Fish Spa med G väntar!
Detta är inte Piccadilly Circus
Nope, för detta är en rågåker i Sörmland.
Hur Piccadilly Circus artade sig berättar jag ikväll.
Eller i morgon.
Vad tror ni om detta?
Ankomst Liverpool Street Station vid 12-draget.
Afternoon tea på Orangeriet vid Kensington Palace (no dresscode).
Transport till Notting Hill och Portobello Market.
Incheckning på hotell Mermaid Suite (eller var hotellet en pizzeria?).
Shopping Primark. Länge.
Middag eventuellt bestående av Dominos pepperoni-pizza.
Sen får vi se vad som händer.
Eller inte händer.
Jahapp. Men så är det ju kvällspressens fö...
Jahapp. Men så är det ju kvällspressens förstasida...
Upploppsstrategier och PBJ:s
Peanutbutter & Jelly-sandwich som resefrukost
Upplopp i Londons förorter och diverse andra städer känns onekligen lätt oroande, men vi får väl bara försöka använda huvudet. Låt vara att vi bor på landet, men för den sakens skull är vi inte uppvuxna i tunnor.
Jag är van att resa lätt, men den här gången slår vi nog alla rekord; toalettartiklar, ombyte underkläder och varsin ihopvikt, lättviktarväska med Ryans Airs maxmått. Vi har ju tänkt shoppa!
-London- here we come!!!
Jag är van att resa lätt, men den här gången slår vi nog alla rekord; toalettartiklar, ombyte underkläder och varsin ihopvikt, lättviktarväska med Ryans Airs maxmått. Vi har ju tänkt shoppa!
-London- here we come!!!
Tio timmar senare...
.....fanns kantarellerna kvar!!!
Och ganska många kompisar till dem gömde sig också i mossan!
-Wohoooooo!!!
Han kallade den ungdomssynd
Grannen hade hissat en skön flagga idag.
-Mmm... Den är en ungdomssynd! sa han.
Med andra ord; införskaffad på ett otillbörligt vis.
Sånt gillar vi!
Kantareller i BH:n
Det blev inga kantareller i BH:n, jag chansar på att de kanske finns kvar framåt kvällskvisten, när bilen är hemma igen. Om de inte finns kvar så är det inte hela världen, mitt innandöme hanterar inte svamp så väl längre (till min stora sorg...).
En mil blev det i alla fall på vägarna, morgonen var alldeles för underbar för att inte upplevas länge och ingående.
Titta!!! Och jag som inte har något att st...
Titta!!! Och jag som inte har något att stoppa dem i..!
Så går en regnig söndag mot sitt slut
Och bara se så vackert det är nu!
Panic in the House!
-AAAAHHHHHHHHH!!!!!!
Den årliga fluginvasionen har satt in och maken börjar prata husförsäljning!
-Vad gör man åt flugproblem?
Vi sliter våra hår.
Vi åt hos Ulla
Vi började med bubbel som sagt och det satt som en smäck där på balkongen. Efter bubbeldricka och klädbyte for vi till Ulla på Djurgår'n.
Ulla Winbladh, ni vet.
Till förrätt bjöd Ulla mig på en kantarelltoast som smakade precis som kantarelltoast ska smaka.
Min varmrätt var en torsk med diverse tillbehör från olika delar från landet. De fyra räkorna var från Smögen.
Körsbärskompott med glass och kaka delade bästaste H och jag på och det var precis lagom.
Eftersom maten sköljdes ner med en del vin så blev vi rätt suddiga i konturerna ett tag.
Men så skärpte vi till oss.
Vi är ju vuxna och skötsamma gubevars.
Eller vi låtsas vara det i alla fall.
Sedan spankulerade vi så långsamt längs med vattnet mot Kungsan och njöt av den mest fantastiska av augustikvällar.
Vilket väder!!! Det var det inte igår kväl...
Vilket väder!!! Det var det inte igår kväll som tur var.
Vad är vackrare än Stockholm?
Vad är vackrare än Stockholm?
Ibland har man tur!
Ibland har man tur!
På Upptåget i södergående riktning. Låt va...
På Upptåget i södergående riktning. Låt vara att jag fick mig ett par glas något bubbligt och festligt igår kväll, men faktum är att det skulle sitta rätt bra nu också. Jag tror jag smittats av ett champagnevirus...
Regnet det bara öser ner och jag reser uta...
Regnet det bara öser ner och jag reser utan paraply och jacka... Kanske ger det sig framåt eftermiddagen, annars möter maken upp med finklänningen före kvällens förlustelser i storstaden. Den allra sista 50-årspresenten ska "lösas" in i kväll och vi vet inte så noga vad det blir.
Humle & Dumle åt middag på Dragon Gate, e...
Humle & Dumle åt middag på Dragon Gate, en högst intressant upplevelse varje gång.
Jag borde odla stockrosor jag också.
Jag borde odla stockrosor jag också.
På väg igen. Jag städade ur väskor och plå...
På väg igen. Jag städade ur väskor och plånbok nyligen och hittade två bonuskort från Pocketshop med många stämplar vardera. Det visade sig att ena kortet var fullstämplat och värt en bok. Jag har fått mig Nesbö rekommenderad från flera håll, så nu valde jag debutboken Fladdermusmannen. Jag hoppas verkligen att den håller för många av efterföljarnas titlar låter spännande. Kallentoft producerar inte i den utsträckning som jag skulle kunna läsa och verkligen inte Roslund & Hellström heller. Deckare är min litterära underhållning.
-Vem vare som väckte!?!
Det är inte mycket som irriterar mig som att väckas av något under pågående sovande.
Speciellt om man inte kan avgöra vad detta något var.
Två gånger väcktes jag i natt.
-Morrrr....
Speciellt om man inte kan avgöra vad detta något var.
Två gånger väcktes jag i natt.
-Morrrr....
Borde den fasta packas ihop?
Vet ni.
Vi svarar inte längre när den fasta telefonen ringer.
Det är ju bara försäljare i andra änden när man lyfter luren.
Hittills har vårt skäl till att ha fast telefoni varit att bredbandet är kopplat till det, men vi har faktiskt börjat fundera på om det faktiskt kräver en telefon på väggen.
Knappast.
-Har ni kvar fast telefon?
Nyköping är så rart
Även om diverse förskräckliga åkattraktioner, lotteristånd och femkampsstationer just nu invaderar vår lilla stad, så kan man ändå konstatera att här är bra fint.
Fint är också min nya naturligt blonda hårfärg.
Mindre fint är alla flugor som återigen hittat hem till oss, liksom processen katten genomförde på en stackars liten ödla.
Det är den blandade karamellpåsen tillvaron består av.
Bröderna Brothers?
Med ett halvt öga såg jag på Morden i Midsomer igår.
Utan att somna.
Men så drogs min uppmärksamhet till en av skådesspelarnas röster och jag tänkte:
-Den rösten känner jag igen! Och han liknar ju också XXXXX!
Efter diverse googlande och dividerande med äldsta sonen, så var det bara att inse att jag hade fel (vilket sonen menade hela tiden).
-Men.
Är det någon som ser vem jag trodde Midsomer-skådisen påminde mig om!?!
Senare: Visst är det Alan Rickman, aka Professor Snape till höger. Snubben till vänster är Midsomer-snubben som jag tyckte påminde om Snape. Mest rösten. Kanske näsan också..?
Utan att somna.
Men så drogs min uppmärksamhet till en av skådesspelarnas röster och jag tänkte:
-Den rösten känner jag igen! Och han liknar ju också XXXXX!
Efter diverse googlande och dividerande med äldsta sonen, så var det bara att inse att jag hade fel (vilket sonen menade hela tiden).
-Men.
Är det någon som ser vem jag trodde Midsomer-skådisen påminde mig om!?!
Senare: Visst är det Alan Rickman, aka Professor Snape till höger. Snubben till vänster är Midsomer-snubben som jag tyckte påminde om Snape. Mest rösten. Kanske näsan också..?
Intet är som väntans tider.... Mums!
Intet är som väntans tider.... Mums!
Gooooooood mooooorning...!!!!
Väckning klockan 6, kaffe på sängen, 5.4 km grusvägar och så havregrynsgröt på det!
-Härliga tider!
Nu ska här duschas (vi har vatten!!!) och sedan bära av mot frissan i Nyköping.
Det här kan bli en riktigt bra dag den också.
Vatten kommer, vatten går...
....lycklig den som vatten får.
Här hemma stod de utan vatten hela dagen.
Vi har ju inte haft problem med pumpen sedan våren 2010 då vi länsade vattenpumpsbunkern flera gånger om dagen, men idag var det dags igen. På väg hem bunkrade vi upp med vatten med bubblor och vatten utan bubblor och planerade in middag som inte skulle kräva vatten. Med lätt ångest nämnde vi toalettspolningen...
-Men, hipp hurraaaaaa!!!! sa vi när vi kom hem.
Någon hade fixat med den gemensamma vattenpumpen under seneftermiddagen och vi har vatten igen!
Ibland kan man bli så glad för det man oftast tar för självklart och givet!
Han är nöjd nu. Vi sitter vid plattan och ...
Han är nöjd nu. Vi sitter vid plattan och ser på folk.
Nu är jag på gång!
- Väckning klockan 6
- Skor och stavar på och RunKee-Per laddad och så 5.4 km grusvägar
- Kaffe, gröt, morgonblogg
- Nu dusch, väckning av yngsta sonen och sedan -Stockholm here we come!!!
Det är ju till att börja gymnasiet om ett par veckor...
Rasrisk igen?
Tuveraset på Hisingen 1977 var en stor naturkatastrof och rapporteringen från den följde jag förskräckt, tonåring som jag var.
1997 rasade sju hus i Vagnhärad nedför en lerslänt ner mot Trosaån.
Nu har man evakurerat flera familjer igen i Vagnhärad, då det uppstått nya marksprickor som man inte vet orsaken till.
Det känns litet oroväckande, tycker jag.
Hej!
I morse stavade jag mig runt 5.4 km och sedan åkte jag till gymmet med Dotter och körde ett varv där också.
Nu är jag stel i bakben och rumpa.
Jepp.
Nu är jag stel i bakben och rumpa.
Jepp.
Om, jag säger bara om...
Om jag någonsin skulle få för mig att skaffa en tatuering, då skulle det kunna vara en trollslända.
Färja, båt och hundvalp
Vi for inte så långt, maken och jag idag, men det kändes så eftersom en kortare färjetur ingick på vägen till Arkösund. Hos (snart blivande fd) favoritkollega & fru blev vi bjudna på nyfiskad, stuvad aborre, massor med klapp på deras ljuvliga, nya hundvalp, en underbar båttur ut på vattnet och trevligt, roligt pratpratprat. Långt bort i fjärran såg vi Östersjöns E4:a och Oxelösund.
-Sen, framåt november sisådär, ska jag minnas den här dagen!
Nu far vi över Bråviken! Tror jag...
Nu far vi över Bråviken! Tror jag...
Äntligen!
Det blev en ny torkställning från IKEA igår.
Det var nog dags. Den vi har haft de sedan mitten på 90-talet har tappat all plast som skyddar metallen, den kollapsar om man inte hanterar den rätt och två av "hyllorna" är borta.
-Varför är det så svårt att komma till skott med vissa saker?
