Nu ska jag inte börja med att ge dig komplimanger för bilderna - eller jo, det gör jag ju. det är otroligt fina och Skrutten ser ju absolut inte ut att lida, vilket är bra.
Klart att Fluff saknar sin "kompis" - precis som ni. Även om de inte var "vänner" så levde de ju nära varandra å visste att det fanns där - tillsammans i en stor familj.
Ja, det är iaf jag som ser det så...
Nog tror jag att katter kan känna saknad efter en kattvän. När vår store familjekisse somnade in gick lilla kattfröken härhemma, var orolig och letade i ett antal dagar.
Det begriper så märkliga saker djuren. Hunden jag hade som barn väntade alltid in mamma som jobbade oregelbundna tider. Han väntade på henne när hon låg över på jobbet. Han väntade när hon periodvis var på sjukhuset. När hon dött på sjukhuset väntade han inte mer på henne.
Jag förstår att det är tomt efter Skrutten, inte bara för Er utan även för kattkompisen Fluff. Hundar reagerar i alla fall så att de saknar varandra, liksom letar och tittar frågande, vill gå ut och in och kolla efter.
Ja, de kan nog känna saknad, det tror jag.
Sv: Var tvungen att städa inför fest. Matbordet var överbelamrat!
Jag har inga svarta klara, och har inte kommit igång med tillverkningen än, men ska försöka göra det till veckan, och då kan jag ordna ett par.:)
Sitter också och ryser lite (av Selmas skriv). Men nu ör det big skillnad på hundar och katter? Ändock tror jag kisse vet att nåt är annorlunda, om än inte vad döden är förstås.
Förstår att ni saknar iaf. Det är fruktansvärt att förlora ett öitet djur.
Många kramar!
Flockdjur saknar nog den medlem i flocken som försvinner...men jag vet ju inte hur det är med katter, om de väljer att leva ensam i perioder så kanske de inte riktigt saknar den försvunna flockmedlemmen. Vissa katter lever ju i fock medan andra jagar solo.
Jag undrar alltid vad det djuret som blir kvar tänker, förstår dem att deras kompis är borta för alltid?