Att åldras och utmanas

 
 
Emellanåt funderar jag på detta med att bli äldre och hur ens "förmågor" kan förändras och försämras. Det är ju inte som är jag direkt är gammal än, men visst har jag känt av stela leder och en viss tröghet då och då. Men det jag upplever mer störande är att jag redan ser jämnåriga som börjar "fastna". Fastna i det som varit och pratar gamla minnen på samma vis som äldre personer gör och jag tycker detta är litet obehagligt. Prata gamla minnen är trevligt, men när det inte verkar ha kommit in några nya då är det inte bra. Obehagligt och inte bra för jag vill inte bli sådan! Än så länge blåser det friska vindar i min och vår tillvaro, sällan har vi möjlighet att bara sänka in oss i en bekväm tillvaro där allt går i en jämn lunk utan några störande moment. Snarare att jag då och då tänker att det kunde vara bekvämt att ha litet mer tristess och förutsägbarhet i tillvaron, men om priset då är att jag börjar bli mossig i huvudet, då får det vara.
 
Ofta tänker jag att det gäller att omge sig med unga människor och människor som utmanar det jag ser som självklarheter. Tack och lov att vi har tre ungar som ruskar om oss och våra åsikter med jämna mellanrum, det gäller att de inte slutar med det. Eller blir vuxna och präktiga för hela slanten. Tack och lov har jag flera unga vänner som kallar mig sin dinosaurievännina, det torde tyda på att jag är fortsatt gångbar i den gruppen.
 
Kanske finns det andra sätt att hålla sig på tå också? Kanske är just detta en förklaring till att en lärare som våra barn haft alltid synns till där ungdomar håller till? Ofta har h*n väl något av sina barn med sig men inte alltid, kanske är det bara för att hålla hjärnbanor rena och mata sig själv med nya sinnesintryck?
 
Kanske ska jag börja med en ny hobby? Graffittimålning? Skatea? Mosh-pitande?
 
| | 8 kommentarer |

Semestern börjar ha effekt

 
 
Semestervecka 5 börjar och nu börjar jag känna av en viss rastlöshet. De första veckorna "försvann" i USA och sedan direkt till Göteborg, två veckor därefter med fönsterrenovering och bröllop i Umeå och allmänt slappande (jag har inte orkat eller velat göra något "väsentligt"). Men nu börjar det kännas som att jag är redo. Redo att röja litet till här hemma, träffa folk, läsa någon bok som ligger i bokhögarna (Story of Pi till exempel). Kanske till och med fundera på vad jag behöver nytt i klädväg, kanske måla om sovrumsväggarna, kanske fundera på en kortare höstresa privat?
 
Nåja. I morgon är ingen vanlig dag, utan en dag som ska firas. På onsdag har vi tänkt åka till Trosa på auktion. På torsdag har jag "jour" på jobbet, det vill säga finnas tillgänglig på telefon (men planerar att på eftermiddagen träffa min kompis och hennes nya valp...!). Och så ska jag antagligen till min mamma i helgen.
 
Och sedan är det en hel vecka kvar för trevligheter, wohooooo!!!
 
| | 3 kommentarer |

Skrapa vidare

 
 
Ännu ett fönster ska strippas på sin färg, det andra tredelade som vi började med har fått sig ett lager olja och ett lager utspädd färg. Gångjärn har blötlagts i såpa i några dygn och är nästan som nya. Hörnbeslag är beställda från Nacka Byggnadsvård, de var alldeles för rostiga för att sättas tillbaka.
 
Gårdagen ägnades åt att först backa upp och tömma min överfyllda dator (jag hade runt 200000 sparade mail lokalt efter att ha använt ett epostprogram!) och sedan via datorn föra över 5500 foton från mobilen till en extern hårddisk. Mobilen börjar visa tidiga tecken på en ev. kommande härdsmällta och då vill jag ha bilderna i gott förvar.
 
Garderoben skulle behöva få sig en rejäl utrensning, jag får inte in en endaste galge till, vilket i sin tur innebär att jag inte har en aning om vad jag äger i klädväg. Endera dagen tar jag tag i det.
 
För övrigt stiftade jag bekantskap med Mads Mikkelsens "Hannibal" igår. I ärlighetens namn förstod jag mig inte på vem som har rollen av good guy/bad guy, Hannibal verkar vara både och. Men jag fick mig intressanta diskussionertill livs med äldsta sonen, som funderade om psykiatri kunde vara en framtida specialisering.
| | Kommentera |
Upp