Immediate gratification

-Nej! Jag har inte minsta tålamod med sådant!
 
-Nej! Jag ids inte börja läsa den nyköpta boken, jag fipplar på mobilen i stället.
 
-Njääää....Inga knoppar, jag köper en med utslagna blommor hellre.
 
Vad har det tagit åt mig fick jag skäl att fundera över idag. Jag hörde mig själv vid flera tillfällen uttrycka en total avsaknad av tålamod. Saker och ting ska ske nu och sker de inte nu, så får de allt ske ganska så snart. Och jag känner inte igen mig själv i detta även om jag inser att det har pågått ett bra tag.
 
När jag berättade för maken om denna självinsikt, så började jag ställa frågan om detta är ännu ett symptom på stress. Att hela tiden vara så kort om tid att all återkoppling ska ske omgående. Har jag inte fått svar på ett mail inom ett par timmar, så känner jag irritationen växa. Själv svarar jag löpande på mail, samtidigt som jag suckar över "surdegarna", arbetsuppgifterna som kräver mer eftertanke, efterforskning och mer genomtänkta formuleringar får fortsätta att jäsa. Speciellt om ingen annan än jag själv satt en deadline.
 
Bara att konstatera att detta inte håller. Jag behöver börja prisa långsamhetens lov på det ena eller andra sättet igen. Undrar vad som kan vara bästa sättet?
| | En kommentar |

En dag på operan

 
Oavsett om man är intresserad av operamusik eller inte, så är ett besök till operan en uppiggande upplevelse. Det är guld, sammet och blingbling högt och lågt, man får anledning att klä sig fint (om man vill) och allt är mycket och färgstarkt och intensivt. Och är man inte intressserad av föreställningen fullt ut, så är peoplewatching i övrigt något man kan roa sig med.
 
Jag har ingen större erfarenhet eller kunskap om operor, men Madama Butterfly gav mersmak. Det jag tänker göra nästa gång är att läsa på storyn (eller kanske heter det libretto eller något annat), så jag slipper fastna i textremsan över vad som sägs och som visas över scenen. Då lär jag bättre kunna koncentrera på musiken och agerandet.
| | Kommentera |

Förväntansfull

Min mamma har fyllt 75 år och i helgen ska min syster och jag fira henne med en tjejhelg "på stan". Mamma är inte direkt en stadsperson och av hälsoskäl är hon ganska skör, men vi har försökt att tänka så rätt som möjligt; vackra och färgstarka upplevelser som tilltalar alla sinnen, korta sträckor till allt vi ska göra, alla praktiska detaljer ordnade på förhand och minimalt med information till mamma så att hon inte oroar sig på förhand. Jag hoppas och tror att det blir en riktigt härlig helg, trots gråvädret.
| | Kommentera |
Upp