Immediate gratification

-Nej! Jag har inte minsta tålamod med sådant!
 
-Nej! Jag ids inte börja läsa den nyköpta boken, jag fipplar på mobilen i stället.
 
-Njääää....Inga knoppar, jag köper en med utslagna blommor hellre.
 
Vad har det tagit åt mig fick jag skäl att fundera över idag. Jag hörde mig själv vid flera tillfällen uttrycka en total avsaknad av tålamod. Saker och ting ska ske nu och sker de inte nu, så får de allt ske ganska så snart. Och jag känner inte igen mig själv i detta även om jag inser att det har pågått ett bra tag.
 
När jag berättade för maken om denna självinsikt, så började jag ställa frågan om detta är ännu ett symptom på stress. Att hela tiden vara så kort om tid att all återkoppling ska ske omgående. Har jag inte fått svar på ett mail inom ett par timmar, så känner jag irritationen växa. Själv svarar jag löpande på mail, samtidigt som jag suckar över "surdegarna", arbetsuppgifterna som kräver mer eftertanke, efterforskning och mer genomtänkta formuleringar får fortsätta att jäsa. Speciellt om ingen annan än jag själv satt en deadline.
 
Bara att konstatera att detta inte håller. Jag behöver börja prisa långsamhetens lov på det ena eller andra sättet igen. Undrar vad som kan vara bästa sättet?
| |
#1 - - BP:

Så du har börjat blogga igen. Kul det också. Å du verkar vara lika aktiv nu som då. Take it easy before you go crazy brukar vara ett gott råd!

Upp