Tillbaka i selen
Tillbaka i selen igen och som vanligt är det med blandade känslor. Inte för själva jobbets skull, för det trivs jag makalöst bra med, men det är "kringaktiviteterna" som krävs för att jag ska kunna utföra det. Det vill säga pendlandet.
I söndags kväll när jag lagade mat i godan ro, fick jag bara en hastigt förbipasserande känsla av att när semestern är över, så är matlagning med extra pyssel omkring en lyx. Och det kändes ju "sådär" att behöva känna att vitlöksbröd till maten tar alldeles för mycket tid och energi, liksom att bry som om hur dukningen ser ut.
Men. Kanske handlar det om mina egna prioriteringar och att jag måste balansera tillvaron.