Ett millenium av lidande
Traditionen att binda fötterna på kinesiska småflickor, helst från 5-7 års ålder, var en tradition som pågick i över tusen år. Med långa lindor böjdes flickornas fyra mindre tår under fotsulan och dagligen drogs lindorna åt, tills man krossat fotvalvet och tårna som var inbundna. Fötterna skulle ha formen av en nymåne. Blödningar, varbildningar, stank, ohygglig smärta drabbade de allra flesta. Bundna fötter ansågs vara det mest upphetsande och vackra på en kvinna och hennes enda möjlighet att bli gift. Fötterna skulle inte vara längre än litet drygt 10 cm, hur hon såg ut för övrigt var helt ovidkommande. Fotbindning gällde både rik och fattig, de fattiga gjorde det bara senare eftersom man behövde dottern som arbetskraft så länge som möjligt, med bundna fötter var hon i princip funktionshindrad.
På 40-talet förbjöd kommunisterna sedvänjan, men att då ta bort lindorna från fötter som varit bundna ett helt liv orsakade samma smärta som då de bands. Dessutom kunde dessa kvinnor inte gå på annat än bundna fötter då så många av benen var krossade. Det är oklart varför sedvänjan uppstod, men sannolikt var det för att kontrollera kvinnorna och deras liv.
Vi förfasar oss över sedvänjor som dessa, men vad utsätter en del av oss sina kroppar för idag? Allt i attraktionskraftens namn?
På 40-talet förbjöd kommunisterna sedvänjan, men att då ta bort lindorna från fötter som varit bundna ett helt liv orsakade samma smärta som då de bands. Dessutom kunde dessa kvinnor inte gå på annat än bundna fötter då så många av benen var krossade. Det är oklart varför sedvänjan uppstod, men sannolikt var det för att kontrollera kvinnorna och deras liv.
Vi förfasar oss över sedvänjor som dessa, men vad utsätter en del av oss sina kroppar för idag? Allt i attraktionskraftens namn?
Det gäller i Japan också, fast det ska jag inte säga högt till min kompis Motoko, som bor i Danderyd.
Sjukt!!11