En stor knarrande dörr



Ett läte som när man öppnar en riktigt stor och halvt igenrostad dörr har vi hört från "parken", de fyra förvildade och igenvuxna alléerna mellan oss och prästens. Nog har det låtit som öppnandet av en gammal kyrkport, men jag har inte trott att kyrkportar blir till osaliga andar som för liv på detta vis. En fågel av ett eller annat slag antogs vara den skyldige.

Nu på morgonen har jag lyssnat igenom ljudfiler med fågelläten och konstaterat att det är nedanstående figur som knarrar som en gammal dörr:



Den större hackspetten
Allmänt | |
#1 - - Egoinas mamma:

Oj, vad vacker han/hon är! (God morgon!)



Sv: Ja, jag har blivit så stor i bloggvärlden att ALLA läser min blogg, haha. Måste därför informera de om vad som gäller (allt va bara trams - hehe)

#2 - - Inga M:

Aha, var det en sån gynnare!! Dem ser vi inte så mycket av här. Du ska vara glad över att det inte var en vitryggig hackspett. Den pippins närvaro lägger en död hand över all mänsklig verksamhet på kilometers radie. Varje skogsägare med någorlunda utvecklad självbevarelsedrift tiger om han / hon råkar få se en sån på sina marker, för det innebär genast förbud mot normalt skogsbruk, mot alla former av byggnation, mot vägbyggen osv. Sverige satsar miljonbelopp per par för att bevara den. Jag skulle inte klaga över det om den verkligen var utrotningshotad men den vitryggiga hackspetten är talrik i Baltikum, alltså i princip ett stenkast härifrån. Däremot kommer den aldrig att bli särskilt vanlig i vårt land pga förutsättningarna i natur och klimat. Ibland undrar man över de ekonomiska prioriteringarna. För samtidigt hyser vårt land arter som globalt sett verkligen är hotade, men ingen bryr sig. Suck!

#3 - - Britt-Marie:

Även har har vi samma typ av "knarrande dörr" - jag är tacksam att det är grannens träd den bestämt sig för att genomborra.

#4 - - Tanten:

Jag har lite svårt för hackspettar sen vi hade en som hade bestämt sig för att demolera vårt gamla Per-Albin-torp.

#5 - - Inga M:

Detta med jobbiga hackspettar känner jag igen! De är óckså fridlysta minsann men inte så himla "hotade" som den vitryggade, så livet avstannar inte i deras närvaro.



Min mor hade en på sitt hus en gång. Den hade bestämt sig för att göra hål i väggen och det var nästan omöjligt att bli av med den. Ljudet var inte trevligt och hålet i väggen blev allt större. Till slut sköt Roland skott bredvid den flera gånger. Det hjälpte. Annars kan jag tycka att de är charmiga krabater och jag antar att de decimerar antalet skadeinsekter i skogen.

Upp