-Vi kan ställa henne i hörnet därborta!
-Har ni någonsin funderat på hur vi/man behandlar funktionshindrade i rullstol?
Min bästa vän har haft rullstol så länge vi har känt varandra. När vi var unga for vi runt halva världen, det fanns just inga hinder för vad vi ville göra eller kunde göra. När vi fick problem med att ta oss fram så var vi talföra nog att haffa vem som helst att hjälpa oss.
Bortsett från detta, så är "folk" i allmänhet på allmän plats i avsaknad av hänsyn eller vanlig artighet. Man hoppar till litet lätt när man håller på att falla över rullstolens fotstöd och med ett ansträngt leende får man kanske fram något som ska föreställa en ursäkt. Om det är trängsel har man inga problem att placera den egna ändalykten i ansiktet på den som sitter ner. Eller kanske får man ur sig "jag sitter också i rullstol ibland, så jag vet hur det är" och så vältrar man sig fram precis lika illa som alla andra (en replik i torsdags).
Priset har väl ett antal kyrkobesök tagit.
På vårt bröllop skulle min bästa vän placeras längst bak i kyrkan för hon "blockerade" mittgången. På barnens dop har kyrkvärdarna haft problem med att hon inte klivit ur stolen och satt sig i kyrkbänken. På äldsta sonens konfirmation föreslog kyrkvärden att min bästa väns man kunde "ställa henne i ett hörn längst bak i kyrkan".
Jag blir så förbannad över det här.
Tackolov finns det vettigt folk också.
Ja det är helt makalöst!! Vilken otroligt trångsynt och förlegad människosyn som lever kvar i samhället!
Vad gäller tillgänglighet och handikappanpassade lokaler finns mycket att lära från USA, där ju i stort sett allt är byggt för att underlätta så mycket som möjligt. Jag hoppas att kyrkovaktmästaren fick svar på tal och att din kompis fick njuta av ceremonierna från hedersplats!!