Små projektiler och att hålla sig fin
För fem veckor sedan lät jag göra gelenaglar för första gången och i fem veckors tid har jag haft hyfsat välmanikyrerade naglar. Jag säger hyfsat eftersom jag inte målat på nytt nagellack allt eftersom naglarna växte ut, men eftersom gelelacket var ljust så var det inte alltför uppenbart.
I onsdags fick jag nog av naglarnas längd och klippte ner dem med nagelklippare och som små projektiler for avklippet omkring i rummet, stenhårda var bara förnamnet. Filningen och formningen tog sin lilla tid och slet duktigt på filen. Och det blev uppenbart när jag nu kunde titta in i naglarnas lager, hur tjocka de är. Inte undra på att det inte gett någon effekt att klia sig på stubbväxten på benen!
Idag släppte en nagel, en som jag slog i när jag städade förra helgen och plötsligt har jag en naturlig nagel och nio förtjockade gelenaglar. Och vad gör jag nu?
Att få bort de som är kvar verkar kräva ett besök till en salong och ett par hundralappar eller ett rejält meckande med fejknagelborttagningsmedelindränkta bomullsrondeller på varje nagel, överdragna med aluminiumfolie i 30 min innan man kan peta och krafsa bort det som nu förhoppningsvis släppt med en träpinne.
Börjar man med någon typ av "förskönande" åtgärder så måste man ju fortsätta att vara "vacker"; utväxta hårrötter måste färgas, nya permanenta lösögonfransar klistras på plats, bryn som ska färgas och plockas, naglar som ska av och på.
Inte undra på att det är big business som omsätter hur mycket pengar som helst.