Claudia 2
Jag skrev ett inlägg för ett tag sedan som jag kallade Claudia 1 och med denna numrering avsåg jag att skriva ett inlägg kallat Claudia 2.
Claudia är vår Nya Zeeländske vän Andrews fru. Claudia växte upp i fransktalande Schweiz med brittisk-tjeckiska föräldrar.
Hon utbildade sig till nanny på en mycket prestigefylld skola i London och det är där detta inlägg har sin början. Studenterna på denna nannyskola fick alla anställning innan de var klara med sin utbildning, Claudia likaså. Hon anställdes av en framgångsrik businesskvinna, Catherine, som inte alls hade tänkt sig barn, men blev gravid (med sin make kan man anta, men den detaljen minns jag inte) och anlitade en nanny som skulle följa med hem direkt efter barnets födelse.
Barnet som Claudia fick ta hand om var en liten flicka. Mamman Catherine visade inget som helst engagemang i barnet, Claudia, som var i 20-års åldern fick bli ställföreträdande mamma. Barnet var med henne överallt och hon var med barnet överallt. När Claudia var ledig över någon enstaka helg, följde barnet med hem till hennes föräldrar. Catherine var mycket frånvarande när det gällde dottern.
Catherine, som var jurist i grunden, hade arbetat hårt under en period och beslutade sig för att ta en veckas semester i Israel. Claudia fick noggranna instruktioner att inte på några villkors vis avslöja för någon, oavsett orsak, var Catherine befann sig, inte heller lämna ut telefonnummer.
Så en natt under denna veckan ville inte babyn sova. Hon skrek och skrek och inget kunde få henne lugn. Claudia blev både orolig och förtvivlad då hon inte kunde trösta barnet eller få henne att somna. Slutligen framåt 3-tiden på morgonen somnade barnet av ren utmattning. Då ringde telefonen. Barnet vaknade och återupptog gråten.
Inga andra av "tjänstefolket" var vaket så när Claudia svarade på ringsignalerna var hon i det närmaste ursinnig. En manlig röst mumlade sitt namn vilket Claudia inte uppfattade och bad att få tala med Catherine. Claudia kunde bara tala om att Catherine var bortrest och när hon förväntades hem igen. Men mannen gav sig inte, han insisterade på att få ett direkt telefonnummer då han absolut måste få tag på Catherine. I bakgrunden grät babyn. Claudia upprepade bara att Catherine inte kan kontaktas och att han får återkomma när hon är hemma igen. Mannen envisades ändå och med barnets gråt i bakgrunden fick Claudia nog.
-Jag vet inte från vilken tidszon ni ringer men här är klockan 3 på natten! Jag har ett barn att ta hand om och Catherines telefonnummer lämnar jag inte ut! Ring när hon är hemma igen! skriker hon i telefonluren innan hon slänger på den.
Säkerligen var detta utbrott något mer utbroderat än i detta inlägg.
Nåväl. Så småningom, när Catherine återvände, fick Claudia veta mer om denna nattliga telefonröst. Catherine hade handlagt den Suadiarabiske miljardären/vapenhandlaren Adnan Kashoggis affärer efter hans tillfångatagande och nu var hans lyxjakt Nabila till försäljning. Så mannen med den mumliga rösten var spekulant på denna yacht.
Så vem var det Claudia hade skällt ut så rappt?
Jo. Donald Trump.
Claudia är vår Nya Zeeländske vän Andrews fru. Claudia växte upp i fransktalande Schweiz med brittisk-tjeckiska föräldrar.
Hon utbildade sig till nanny på en mycket prestigefylld skola i London och det är där detta inlägg har sin början. Studenterna på denna nannyskola fick alla anställning innan de var klara med sin utbildning, Claudia likaså. Hon anställdes av en framgångsrik businesskvinna, Catherine, som inte alls hade tänkt sig barn, men blev gravid (med sin make kan man anta, men den detaljen minns jag inte) och anlitade en nanny som skulle följa med hem direkt efter barnets födelse.
Barnet som Claudia fick ta hand om var en liten flicka. Mamman Catherine visade inget som helst engagemang i barnet, Claudia, som var i 20-års åldern fick bli ställföreträdande mamma. Barnet var med henne överallt och hon var med barnet överallt. När Claudia var ledig över någon enstaka helg, följde barnet med hem till hennes föräldrar. Catherine var mycket frånvarande när det gällde dottern.
Catherine, som var jurist i grunden, hade arbetat hårt under en period och beslutade sig för att ta en veckas semester i Israel. Claudia fick noggranna instruktioner att inte på några villkors vis avslöja för någon, oavsett orsak, var Catherine befann sig, inte heller lämna ut telefonnummer.
Så en natt under denna veckan ville inte babyn sova. Hon skrek och skrek och inget kunde få henne lugn. Claudia blev både orolig och förtvivlad då hon inte kunde trösta barnet eller få henne att somna. Slutligen framåt 3-tiden på morgonen somnade barnet av ren utmattning. Då ringde telefonen. Barnet vaknade och återupptog gråten.
Inga andra av "tjänstefolket" var vaket så när Claudia svarade på ringsignalerna var hon i det närmaste ursinnig. En manlig röst mumlade sitt namn vilket Claudia inte uppfattade och bad att få tala med Catherine. Claudia kunde bara tala om att Catherine var bortrest och när hon förväntades hem igen. Men mannen gav sig inte, han insisterade på att få ett direkt telefonnummer då han absolut måste få tag på Catherine. I bakgrunden grät babyn. Claudia upprepade bara att Catherine inte kan kontaktas och att han får återkomma när hon är hemma igen. Mannen envisades ändå och med barnets gråt i bakgrunden fick Claudia nog.
-Jag vet inte från vilken tidszon ni ringer men här är klockan 3 på natten! Jag har ett barn att ta hand om och Catherines telefonnummer lämnar jag inte ut! Ring när hon är hemma igen! skriker hon i telefonluren innan hon slänger på den.
Säkerligen var detta utbrott något mer utbroderat än i detta inlägg.
Nåväl. Så småningom, när Catherine återvände, fick Claudia veta mer om denna nattliga telefonröst. Catherine hade handlagt den Suadiarabiske miljardären/vapenhandlaren Adnan Kashoggis affärer efter hans tillfångatagande och nu var hans lyxjakt Nabila till försäljning. Så mannen med den mumliga rösten var spekulant på denna yacht.
Så vem var det Claudia hade skällt ut så rappt?
Jo. Donald Trump.
Claudia blev kvar i familjen i 1.5 år.
Sedan sa hon upp sig för sin egen överlevnads skull.
Hon hade blivit alltför fäst vid detta barn som inte var hennes eget.
oj................
Förstår att hon sa upp sig....fast att det säkert var jobbigt och smärtsamt...
Nu väntar sängen...natti natti...