ANNEs blogg

Det var den sista sista april i Uppsala. Vi tjejer hade planerat dagen mycket traditionsenligt. Vi ville ju göra allt ordentligt en sista gång tillsammans.

Champagnefrukost. På Rackarbacken.
Livet leker!
Forsränning.

Sillunch. Med tillbehör. Flytande tillbehör. Många. På Rackarbacken.
Springa, nåja ta sig ner för backen vid Carolina Rediviva.
Dimma. Inre sådan.
Kanske dansade vi utanför Norrlands Nation?
Kanske dansade vi på Östgöta Nation?
Kanske dansade vi på båda ställena?

Oklar minnesbild av Lisse som stryker kläder och tittar på mig och skakar på huvudet. Jag var i prima form men saker och ting gick litet långsamt.

För en gångs skull hade vi varit förutseende och köpt biljetter till kvällens övningar. När vi väl anlände till Gästrike-Hälsinglands Nation så hade de inre dimmorna börjat lätta. Ganska omgående träffade jag en mycket trevlig teknolog från Linköping som jag kom att dansa med större delen av kvällen. Och natten och första halvan av morgonen därpå.

Vid hemkomsten på morgonkröken var jag självklart slut. Färdig. Kaputt. Kollapsfärdig. Men hur det än var med den saken så skulle tänderna borstas och kontaktlinserna tas ut. Det var nu det blev bekymmer. Den högra kontaktlinsen fick jag ut utan problem, men den vänstra ville inte. Jag kunde se den mycket tydligt, och att vistas i rökiga lokaler förstärker ju kapillärernas synlighet i ögat, så linsen syntes, men ville inte komma ut.

Skam den som ger sig. Jag sprutade in koksaltlösning i ögat för att få linsen att släppa, men utan att lyckas. Lätt panik uppstod, jag blev rädd för att ögat skulle skadas. Jag spolade vatten från kranen direkt i ögat och ökade trycket allt eftersom för att linsen skulle lossna, men det fungerade inte det heller. Nu hade jag panik och dessutom var jag förbannad, linsj-veln skulle ut!

Jag får tag i linsen.

Äntligen!

Och drar!

Linsen lättar men när jag drar så ploppar den som ut från mina fingertoppar och glider tilbaka. Ett baksug av något slag hade uppstått. Jag greppar linsen igen, drar och samma sak, linsen glider tillbaka. Jag gav upp efter ett antal misslyckade försök.

Efter några timmars sömn steg jag upp och ringde akuten som bad mig komma in omgående. Bakis och skakis med en andedräkt som kunnat användas för grafittisanering steg jag in i undersökningsrummet på akuten. Läkaren förhörde sig om vad som hänt och började undersöka ögat. Han grejade och donade, lyfte på ögonlocken och droppade gentianaviolett i ögat. Allt medan jag höll andan så att han inte skulle trilla av sin metallpall. Efter 5 minuter sa han:

-Inte konstigt att du inte fått ut linsen. Den är nämligen väck!

?!?!?

Så.  Slutklämmen blev den att det jag så ihärdigt hade dragit och slitit i var hornhinnan på mitt vänstra öga!

Tänk vad överraskad jag hade blivit om "linsen" hade kommit ut!

Jag undrar ändå om de hade något slags intern tävling på akuten på Akademiska om vem som fick den mest idiotiska patienten sista april/första maj. Jag undrar om jag platsade på den listan?

Och varje gång vi tjejer träffas sedan dess blir det:

-Och du var ju på akuten, du Anne, med en fasttorkad kontaktlins! Berätta igen hur det var!

Och så lyssnar vi alla med skräckblandad förtjusning. Det här var ju inte enda akutenbesöket i sällskapet, men det enda jag stod för.