ANNEs blogg

Jag stod i vårt kök, när Syster Yster kom hem från affären Ringköp. När det gäller Syster Yster har man aldrig behövt gissa sig till vilket humör hon befinner sig i, och även denna gång kunde jag av hennes åskmolnsuppsyn dra enkla slutsatser. Syster Yster släppte papperskassen hon burit i famnen på en köksstol, och hon morrade något om att ha tappat kassen på vägen hem från Ringköp. Att tappa papperskassar kan vara förargligt och irriterande, speciellt för Systrar Ystrar tio år, men extra retfullt är det om man handlat matjessill på glasburk. Ännu mer gallretande var det för att vår mamma visst hade sagt att sillen av någon outgrundlig anledning skulle vara till mig.

Syster Yster böjde sig över kassen, stack ner ena handen, och från glasskärvor och sillspad, drog hon fram en sillfilé. Silfiléen höll hon i svansen och den dinglade, i mitt tycke, som ett stycke filead orm i hennes nypa. Så drämde hon filén i köksbordet så spadet stänkte upp i kökslampan och hon morrade:

-Här har du!!!

Därefter kom ytterligare matjessillfiléer smackande i köksbordet med samma kommentar:

-Här har du! Och här! Och här!!!!

Med en så traumatisk matjessillupplevelse från mina unga år har jag aldrig förmått mig att äta matjessill.

Vem tusan vill äta inlagd orm?!