Jag håller klart med dej om detta. Man har verkligen ingen aning och kan inte lära sig något nytt var saker ligger i förhållande till annat.
Och en annan gång missade jag inledningsanförandet av Nyamko Saboni hur det nu stavas när gps:en sa till en väg innan så vi missade hotellet och det tog GPS.en närmare en halvtimma att hitta rätt.
Kombinationen papperskarta och och gps tycker jag är bra. Kolla själv men ta emot instruktioner. En sak som maken och jag lärt oss uppskatta är vår gps koll på natthärbärgen. B&B med snäll gosse i Dresden, litet hotell i polsk by, sanatorium i Tatrabergen. Hon hittar ställen vi aldrig skulle kommit på att leta efter och hittills har vi aldrig behövt sova i bilen.
Jag diggar också kartboken! Vi har ingen GPS, mer än den i telefonen. Sambon är kass på att läsa karta och blir alltid lika imponerad av mig som självsäkert tar mig fram. Har lite halvt fotografiskt minne när det kommer till kartor och minns ofta svängarna om jag bara studerat kartan noga hemma. Om vi skulle och köra i någon större stad skulle jag dock gärna använda mig av GPS då tempot är annorlunda och jag blir så stressad av enkelriktade gator, spårvagnar, trafikljus och allt annat. Tacka vet jag Kalmar! ;)
Man ska nog ha både GPS o karta. I Oslo med halvmillånga tunnlar så funkar inte GPS alls exempelvis
Bra, då är vi tre: du, maken och jag!!!
GPS:en ger dig den kortaste men inte den snabbaste vägen. Det har man ju sett några gånger som passagerare i taxin...
Long live paper maps:-)