Att åldras och utmanas

 
 
Emellanåt funderar jag på detta med att bli äldre och hur ens "förmågor" kan förändras och försämras. Det är ju inte som är jag direkt är gammal än, men visst har jag känt av stela leder och en viss tröghet då och då. Men det jag upplever mer störande är att jag redan ser jämnåriga som börjar "fastna". Fastna i det som varit och pratar gamla minnen på samma vis som äldre personer gör och jag tycker detta är litet obehagligt. Prata gamla minnen är trevligt, men när det inte verkar ha kommit in några nya då är det inte bra. Obehagligt och inte bra för jag vill inte bli sådan! Än så länge blåser det friska vindar i min och vår tillvaro, sällan har vi möjlighet att bara sänka in oss i en bekväm tillvaro där allt går i en jämn lunk utan några störande moment. Snarare att jag då och då tänker att det kunde vara bekvämt att ha litet mer tristess och förutsägbarhet i tillvaron, men om priset då är att jag börjar bli mossig i huvudet, då får det vara.
 
Ofta tänker jag att det gäller att omge sig med unga människor och människor som utmanar det jag ser som självklarheter. Tack och lov att vi har tre ungar som ruskar om oss och våra åsikter med jämna mellanrum, det gäller att de inte slutar med det. Eller blir vuxna och präktiga för hela slanten. Tack och lov har jag flera unga vänner som kallar mig sin dinosaurievännina, det torde tyda på att jag är fortsatt gångbar i den gruppen.
 
Kanske finns det andra sätt att hålla sig på tå också? Kanske är just detta en förklaring till att en lärare som våra barn haft alltid synns till där ungdomar håller till? Ofta har h*n väl något av sina barn med sig men inte alltid, kanske är det bara för att hålla hjärnbanor rena och mata sig själv med nya sinnesintryck?
 
Kanske ska jag börja med en ny hobby? Graffittimålning? Skatea? Mosh-pitande?
 
| |
#1 - - Dubbelörnen:

Ohh vad jag känner igen mig! :D tycker också många som är i samma ålder o t o m yngre är precis så som du beskriver. Känner mig som en alien o har ingen samhörighet med dem.
Jag har en egen analys av detta o hos de jag ser som "fastnat", har de ofta fått barn tidigt. De är yngre än jag el äldre, men har redan gifta barn o även barnbarn.

Inbillar mig att det är sonen som håller oss unga :D. vi gillar samma musik, har "koll" på läget, både vad gäller musik, artister, filmer. Han utmanar oss i vårt tänkande o får oss att tänka om o tänka nytt.

Tror det var precis detsamma med mina föräldrar som fick mig på gamla dagar. Jag körde tonårsrevolt när de var i pensionsåldern. Inte tusan hann de sitta o grunna på det som varit. De hade fullt upp med att hålla rätt på mig *gapskratt*

Stor kram vännen

#2 - - Freedomtravel:

Så rätt du har i dina tankar! Endera dagen tror jag att man "fastnar" och mest börjar älta minnen. Men det får ju inte ske för tidigt! Med lite tur så kan man ju leva länge och det finns mycket nytt att uppleva. Ny musik, ny mat, nya resor, nya vänner. Det kan vara lätt att fastna i vanor och gamla tankesätt. Jag tror att du kan ha rätt i att det är bra att omge sig med unga människor. Men också många olika människor, och nya bekantskaper. Det ger alltid ny input!

#3 - - Suss:

Det var mycket att fundera på. Min hjärna har definitivt inte fattat hur gammal den är, jag reagerar t ex fortfarande på en busvissling.... Fast det är inte så ofta till mig numera. Kroppen däremot fattar mer och protesterar då och då, när jag efter att mycket lätt ha satt mig på knä, eller på rumpan på golvet. Då känns det i knäna och ibland "minns" jag tiden när jag bara knixade till med benen så stod jag upp.
Jag tror att de som "fastnar tidigt", nästan alltid har suttit fast! En del föds gamla, så är det bara!

#4 - - Inga M:

Jag älskar att prata gamla roliga minnen, det är ren underhållning och vi skrattar lika hjärtligt varje gång! Men samtidigt har vi vänner som är fräscha i huvudet och kommer med ny mat, nya tankar, nya upplevelser att dela med sig av. Inte fastnar det inte!

Fast hur du ska hinna med någon ny hobby förstår jag inte, kanske nåt du kan göra på tåg eller flyg, på väg liksom? Vad är mosh-pitande?

#5 - - Znogge:

Det finns helt klart fördelar med att arbeta med unga människor och att vara omgiven av dem! Man kan inte försoffas precis ;-)

#6 - - Herta:

Flera gamla (:)) bloggare verkar kommentera idag då då måste jag också. Nej jag vill vara där saker och ting händer. I vänskapskretsen finns både de som vill ha det lugnt och bekvämt och de som gillar lite mer obekvämbarhet och nya saker. Ibland kan dock kropen och sk ohälsa sätta stopp. Kan ledas lite av detta, att omgivningen ibland inte orkar hänga med för ohälsan säger ifrån och då måste sinnet förnyas på annat sätt. Det gäller att också då försöka tänka nytt.

#7 - - Ullrika:

Att hitta en fin balansgång mellan lyckliga gamla minnen och nya erfarenheter är väl det bästa. Kanske ska till lite skateboardåkning för att få fason på oss som gillar hur det var för (men faktiskt ändå ser fram emot det som komma ska!)? :)

#8 - - Ullrika:

*förr ska det såklart vara... inte "för"...

Upp